Pentax "workingman's Leica"-strategi

Pentaxforums är en fristående sajt med Pentax och i någon mån Ricoh i fokus. Oftast prylarna men nu företagsekonomi och företagsstrategier. Skribenten Christopher J Feola konstaterar att moderkoncernen Ricoh klarar sig hyfsat och att det går riktigt bra för dess kamera- och bilddivision Ricoh Imaging. Den har stakat ut en strategi som speglar Leicas, om än på en mycket lägre prisnivå.

Flertalet kameror på marknaden säljs billigare allteftersom åren går. Gäller även Pentax. Fullformataren K-1 II har sjunkit från 1999 dollar till 1596 dollar sen 2018. APS-C kameran K-3 III har sjunkit från 1997 till 1657 sen 2021. 

Leica excellerar i att kunna ta betalt och sällan sänka priserna. Det gäller att hålla efterfrågan uppe och gärna ha leveranstider. Ricoh försöker alltså sen en tid  en liknande strategi. Ricoh GR III  introducerades 2019 med priset $899.95. Fem år senare kan man få en från B&H för $966.95!

Pentax K-3 Monocrome står still sen introduktionen sommaren 2023 med 2200 dollar.

Båda företagen har flaggskeppsprodukter som envist håller fast vid system som är "omoderna" jämfört med spegellösa konstruktioner. Leicas M-serie använder fortfarande de kopplade avståndsmätare som den fulländade för ett halvsekel sedan, medan Pentax står fast med Single Lens Reflexes (SLR) som detroniserade dessa avståndsmätare för decennier sedan, ledd av, ironiskt nog, Pentax Spotmatic.

Mitt tillägg: Det fanns tidigare Pentaxmodeller som kombinerade spegelreflexens stora fördel, att man ser det man får, med snygg design, pålitlighet och överkomligt pris, t ex min Pentax S1 från 1962.

Åter till Pentaxforums:

Båda erbjuder nu unika svartvita modeller som säljs för mer än sina motsvarigheter i färg:
Leica M11 Monochrom, den enda svartvita avståndsmätarkameran
Leica Q2 Monochrom, den enda kompakten för svartvitt foto
Pentax K-3 III Monochrome, den enda nu tillverkade svartvita DSLR-kameran

Båda erbjuder kompakter som är så populära att de ofta restnoteras: Q3 för Leica och GRIII för Ricoh Imaging

Båda företagen har återvänt till film. Leica säljer M6 35 mm filmkameror så fort de kan göra dem. Pentax 17-halvformataren är också en hit över hela världen.

Ricoh Imaging har alltså följt i Leicas kölvatten. Nu har Leica returnerat komplimangen. Den senaste Leican Q3 43 är en Q3 med 43 mm F2 Apo-Summicron-objektiv i stället för den vanliga Q3:s fasta 28 mm f/1.7 Summilux Aspherical. Med andra ord, Q3 43 förhåller sig till Q3 som Ricoh GR IIIx med dess 40 mm ekvivalenta lins till original GR III med dess 28 mm ekvivalenta optik.

Slut citat.

Printa visitkort hos Crimson

I Sverige är visitkort lika ute som att betala med papperspengar och metallmynt. Utomlands hänger man inte med. Utlänningarna envisas med riktiga pengar och visitkort. Eller Business Cards som dom heter på engelska.

Jag som inte heller hänger med använder fortfarande ett och annat visitkort. I fotosammanhang för att underlätta kontakten med folk som inte är helt bekväma med att låta en obekant person plåta sin fastighet.

Uppslaget kom faktiskt från byggnadsinspektörerna på Gotland en gång i tiden. De blev ibland ifrågasatta då de rörde sig på privat mark. Vi fixade fram fotolegitimation med lagtexten på baksidan. Där framgick att de i tjänsten har rätt att få tillträde till fastigheter och byggnadsverk. (Nu finns bestämmelsen i PBL 11 kap 8 §.) Med den legitimationen i fickan blev de aldrig mer ifrågasatta! Utstrålade väl nån sorts trygghet.

Mina visitkort började ta slut. Då jag skulle beställa påfyllning hade leverantören lagt ner den verksamheten. Det var jättebesvärligt och dyrt att låta trycka nån annan stans. Då kom jag på att låta Crimson printa! (Har ingen egen printer som klarar kartong.) Skannade av ett befintligt visitkort, tog bort de telefonnummer Telia lagt ner och lade till ett litet svartvitt porträtt. Två visitkort fick plats på en 9 x 13 bild. Här originalet jag skickade till Crimson. Fotosidan förstorar för mycket, allt är skarpt på printade bilden.

*

*

Beställde i söndags, framme i går onsdag. Såg helt OK ut, känns en aning tunt men spänstigt, duger gott. 1.35 per visitkort plus del i frakt känns helt i sin ordning. Att det står Maans Hagberg och datum och visitkort 2024.jpg på baksidan ingår. Nu har jag klippt fram några med skärapparaten. Känner mig rustad med aktuella visitkort i plånboken.

Studiebesök i förnyat krematorium

Norrköpings krematorium har förnyats. Ansvarige arkitekten Felix Lotz visade och berättade för några kollegor. Jag var där.

Felix Lotz. Foto Fredriksson arkitekter

På 1920-talet började en lång process. I de stora städerna på kontinenten hade eldbegängelse blivit allt vanligare. Skulle staden, då landets fjärde i storlek, bygga krematorium? I så fall, hur skulle det se ut? Ett förslag om pyramidformig byggnad fick inte gehör. Till slut blev det stadsarkitekten Kurt von Schmalensee som ritade en för tiden påfallande modernistisk byggnad med tyska förebilder. Den invigdes 1940.

För något tiotal år sedan befanns anläggningen utsliten. Pastoratet ville att Linköping skulle ta över denna samhällsfunktion. Många, bland dem jag själv, tyckte att det kändes ovärdigt att frakta döda människor på det sättet. I kyrkovalet blev det en viktig fråga. Pastoratet fick ny ledning. Den vände sig till Fredrikssons arkitektkontor att utforma en om- och tillbyggnad.

En studieresa till nya anläggningar i Sverige gav beklämmande resultat. I Stockholm regnade det in. I Borås stod en ugn på en betongplatta som vilade på cellplast som sjunkit ihop av värmen. I Lund var allt igensotat efter kort tid. I Göteborg hade arkitekterna valt att svänga till en vägg så att arbetsmåttet framför ugnarna blev för litet. Genomgående fanns delar som ingen utom personalen skulle få se.

I Danmark var nybyggena bättre, personalen nöjd.

"Att kunna visa allt" blev själva utgångspunkten för om- och nybyggnaden i Norrköping. En stor tillbyggnad behövdes för att klara nuvarande krav. Kistmottagning från Norrköping och grannkommuner. Kylrum. Ugnsrum. En ganska stor teknikavdelning för rökgasrening. Personalutrymmen. Plats för besökare. 

Mark fanns. Kontoret tog fram olika lösningar och testade dem på kyrkorådet, länsstyrelsen och folk som fanns på plats vid området. Målsättningen var att hitta en fungerande, vacker utformning som inte heller retade upp någon. (En målsättning som går stick i stäv mot vad andra delar av arkitektkåren tillämpar.) Den pelargång som funnits framför St Olofs kapell frilades, en liknande pelargång anlades vid nybygget.

Från vänster Himmelstalunds kapell, St Olofs kapell med sitt kupoltak och pelargången och tillbyggnaden. Längst till höger kistmottagningen. Mitt foto från annat tillfälle.

Och här nya pelargången

Studiebesöket började i Himmelstalunds kapell, i folkmun alltid kallat "krematoriet". Så här såg det ut vid invigningen 1940. Det mesta är likadant nu efter renoveringen. En del detaljer från senare ombyggnader fick vara kvar som årsringar. Det var faktiskt Kurt von Schmalensee själv som enligt eftervärldens bedömning härjat väl hårt med sitt verk.

Arkivfoto svenska kyrkan

Från kapellet gick vi vidare till rummet med ugnarna. På plats blev döden mycket påtaglig. Bakom ena ugnen låg samma sopborste och sopskyffel som jag har hemma, Clas Ohlsons av FSC-certifierat trä och tagel. Skyffeln av trä och förzinkad plåt. Där bröt känslorna fram.

Men jag kunde konstatera att allt tål att visas. Rent och snyggt och en värdig stämning. Vackert överljus. Felix berättade att man för att hjälpligt hålla budget valde att genomföra överljuset precis som tänkt och i gengäld avstod från tilltänkt naturstensgolv.

Det finns möjlighet för anhöriga att vara med i ett angränsande visningsrum med glasvägg. 

Reproduktion ur bok "Fredriksson arkitektkontor".

Ugnarna värms med fossilfritt bränsle. Kistan med den döde, kanske gosedjur mm och blomsterdekorationerna förbränns vid bortåt 900 grader. Sen sorteras eventuella metaller ut. Det är reservdelar typ höftproteser och inplantat och kistan kan ha metallbeslag. En hel del metaller kan återanvändas. Sedan några år är detta lagreglerat. Nettointäkterna tillfaller Allmänna Arvsfonden. 2023 uppgick de till 100 miljoner kronor.

Rökgaserna renas i en komplicerad process i flera steg. Kvicksilver, tungmetaller mm samlas ihop. Sex tunnor om året skickas till Tyskland för slutförvar i bergrum.

Del av rökgasreningen. Bildkälla Mitab.

Askan efter den döde placeras i en urna som överlämnas till begravningsentreprenören eller anhöriga för gravsättning.

Felix Lotz var i stort sett nöjd med hur projektet genomförts. Pengarna räckte inte till nya möbler och en del landskapsåtgärder har fått anstå. Huvudmålsättningen, att allt ska kunna visas, har genomförts fullt ut. Personal och besökare är nöjda. 

Första titt på nya tingshuset och vad det gör för stadsbilden

Norrköpings tingsrätt har hållit till i sekelgamla lokaler. Från början var de av hög klass. Arkitekten Isak Gustaf Clason! Men motsvarade inte längre nutidens krav. Äntligen, säger personalen, har vi lokaler med funktion och säkerhet. Huset har stått på plats ett tag. Äntligen tog jag mig dit för att titta.

Arkitekterna (ÅWL Arkitektkontor) hävdar att byggnaden formats av Norrköpings historia. Kulören kan mycket riktigt med lite god vilja kallas Norrköpingsgul. Sammantaget gillar jag huset, både som hus och för vad det gör för stadsbilden.

Polisen gillar säkert att dom som vittnen kan ställa sitt fordon vid entrén.

Alla bilderna tagna med Pentax K-1 och Pentax FA 35 mm

Huvudingången är väl markerad. Ovala betongpelare ramar in. Motivet kommer igen överallt på huset i form av ovala pilastrar.

Västerfasaden domineras helt av pilastrarna.

Byggnaden står på det som tidigare var avriven mark med parkeringsplatser. Det märks att bilisterna nu får allt svårare att hitta p-plats, fullt överallt. Närmsta grannen, till höger på bilden, är kv Garnisonen som byggdes för de statliga verk som flyttades hit på 1970-talet. Garnisonen är enligt min uppfattning ett misslyckat bygge. Överstort, fult, själlöst, byggnadstekniskt felkonstruerat, blev omgående ett sjukt hus. Nu flankeras det av nya gula tingshuset och kan ses som en diskret grå massa bredvid. Helhetsintrycket har fått en markant lyft!

Millenium och Agresso. Artificiell Stupiditet.

Millennium är ett nytt, ohyggligt dyrt datasystem som Västra Götalandsregionen infört och t v pausat. Dom som tvingas använda det är i uppror. Utöver allmän krånglighet och otillräcklig säkerhet verkar det vara besmittat av Artificiell Stupiditet. Det ändrar i doktorernas journaler så att de blir helt fel.

Foto från Västra Götaland. Bilden är inte rent dokumentär enligt Fotosidans definition utan illustrerar min syn på läget.  

Jag minns då Länsstyrelsen Västra Götaland införde ett nytt datasystem, Agresso. Vi på Vänersborgskontoret var först i landet. Länsstyrelsernas centrala datacenter låg där. Ganska snart skulle alla länsstyrelser och andra statliga myndigheter få det.

Systemet var ännu sämre än det vi hade innan. Vi slog larm. Det visade sig vara omöjligt att stoppa introduktionen. Inte heller att rätta de till de värsta bristerna. 

Men det går väl ändå att rätta stavfelen? Svaret var nej.