En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

Man får passa på.

Vädret är uselt. Sommaren regnar bort. Ute vill man inte vara idag. 

Så vi åkte hem och hälsade på Charlie och hans föräldrar. Tog med lite gott fikabröd från Mohlins konditori för att lätta upp humöret. 

Faster fick direkt godkänt. En kul lektant.

Fast gubben var lite skrämmande. Är han farlig kanske?

Varför tittar han på mig genom den där manicken hela tiden och vad har han i den där väskan han hade med sig?

Fast kanske är han inte så farlig i alla fall.

Jag kan nog slappna av.

Man får passa på att samla på sig några fler bilder när man har chansen. Så att det finns många bilder att välja på när det skall produceras en fotobok från hans första år om någon månad.

Inlagt 2016-07-11 17:25 | Läst 2577 ggr. | Permalink
Ja där fick du riktigt fina minnesbilder!
Svar från Flash Gordon 2016-07-12 06:58
Kul du gillar dem.
Jag försöker dokumentera mina barnbarn så jag kan göra en fotobok till dem var över deras första år.
De är väldokumenterade nog av föräldrar och andra. Fast oftast med mobilkameror vilket ger bilderna en viss karaktär. Bilder som sällan kommer längre än till sociala media eller in i datorn.
Så jag ser det som min uppgift att ta bilderna hela vägen till att finnas på papper. Något fysiskt som även överlever en hårddiskkrasch.
Fin serie till boken, första bilden är bara så härlig!/ Björn T
Tack för kommentaren Björn. Han var lite skeptisk till mig i början.
Det är ett tag sedan jag såg honom senast. Tydligen är han nu mycket mer medveten om sin omgivning.
Så han började gråta när jag först började ta bilder.
Om det var kameran, mitt utseende eller mina glasögon som skrämde honom vet jag inte.
Fast han tinade snart upp. Sedan log han även mot mig.
Underbara bilder! Man kan aldrig få nog av bilder från småbarnstiden! =)
Svar från Flash Gordon 2016-07-12 14:55
Tack Heléne. Nej så är det absolut. De små växer och förändras så fort. De bara måste igenom olika utvecklingsstadier. Något jag såg så klart när mina tvillingsöner växte upp.
Nu har jag fått 3 barnbarn på mindre än ett och ett halvt år. Så nu har 2 av sönerna utökat familjen. Hoppas den andre tvillingsonen och tredje brodern inte också kommer in i produktionsfasen. Då får jag snart heltidsjobb med att dokumentera barnbarn.
MIn ambition är att varje barnbarn och föräldrarna förstås skall få en fotobok per år under de första 2 åren. Det är ju då så mycket händer.
Sedan kan man slå ner på takten.
Jag har tiden för att ägna mig åt det som pensionär. Jag har utrustningen och en del erfarenhet.

Föräldrarna själva knäpper miljoner av bilder. Fast de kommer ju inte mycket längre än till Facebook.
Trots att de har bra kameror så fotar de med mobilen. En har en Canon 7D som inte används och en har en Hasselblad 4D med den optik han vill. Det är hans tjänstekamera. Fast han använder den aldrig. De fotar med mobilen allihop. Att lära sig ta bilder med en avancerad kamera tar ju tid. Så har man ont om tid så är det lättast att använda mobilen.
Så det är där jag hoppas att kunna lämna ett fotavtryck.