I bland räcker en slang långt.

Vädret ute får en att vilja vara inne. Så jag sitter där igen och matar skannern med bilder. När man sitter där och väntar på att skannern skall bli klar har man tid att reflektera på hur det var då när bilden togs och hur det är nu. Bilderna jag skannade är av min son Kristofer. Han är född 1982.

På den tiden fick också barn en hel del presenter. Fler än de kunde uppskatta. 

I höstas fyllde hans son ett år. Givetvis hade vi ett kalas och firade den lille.

Det som slog mig är att vi dränkte den lille i prylar i vår ambition att vara snälla. Jag bestämde mig där och då att inte bidra till detta prylvansinne. I forstsättningen sätter vi in pengar på ett konto till alla våra barnbarn. En vacker dag kommer de behöva ett kapital för att köpa en lägenhet eller bekosta en utbildning. Inte lika kul kanske men förmodligen mer användbart.

Det gjordes en undersökninng och man fann att en genomsnittlig 4 åring Sverige hade närmare 500 leksaker.

Även min son och hans fru undrar redan var de skall stoppa alla leksaker när han fyller 2 år i höst.

De får helt enkelt inte plats i hans rum.

Så har vi gått för långt?

Många gånger gillar ju faktiskt barn mycket enklare saker. Som en slang med vatten. Den räcker långt när det gäller att glädja och sysselsätta en liten telning.

Bilderna talar för sig själv.Tagna 1983 med Kodak Safety film 5016. Misstänker det är Ektachrome.

Kanske är det inte fler saker från Toys´R us som barnen behöver.

Gatufoto eller heter det kanske skogsfoto?

Gammal dam som går på en trottoar är ju ett vanligt motiv inom gatufoto. Så om damen som huvudmotiv går i skogen. Tillhör det då fortfarande genren gatufoto eller är det skogsfoto kanske?

Inte för det spelar någon roll egentligen. 

Bilden är tagen i dalsland 1979 och damen är min mormor. Ganska dement vid det laget.

Gillar hennes hårda grepp i handväskan och hörapparaten väl förankrad i klänningen.

En hundpromenad som vanligt.

Att ha hund är inte dumt. Fast vid den här tiden på året kanske dummare än under resten av året.

Vintern på västkusten har mycket som går att klaga på.

För det mesta dundrar lågtrycken in. Det är halvskumt hela dagen och oftast regnar det och blåser.

Fast har man hund är det inget att be för. Hunden måste få sin långpromenad varje dag.

Annars mår han inte riktigt bra. Husse mår säkert också bättre i längden på att ta den där promenaden.

Så vi brukar trava våra 3-7 km runt Hisingsparken varje dag. Det finns några alternativa vägar men jag skulle tro till och med att den 15 veckors valpen nu kan dem alla.

För att förströ tiden brukar husse ta med sig kameran. Kanske dyker det upp något.

Fast det gör det oftast inte. Här en typisk promenad.

Efter 500 hundra meter bland bostadshusen vid BK Häckens plan hittar valpen något intressant. Han sätter sig  på rumpan och fånstirrar.

Han har upptäckt sin första grävmaskin. Efter ett par minuters stirrande kan vi änligen gå vidare.

Väl uppe vid Slätta Damm upptäcker valpen nästa nyhet. En dam matar änderna.

Det var tur jag hade kopplet på honom annars hade han simmat runt bland änderna precis som härom dagen.

Änderna var i alla fall glada för allt brödet och att hunden var kopplad.

Tyvär har inte Slätta Damm någa hägrar eller annat spännande att bjuda på under vintern. Husse får nöja sig med att fotografera gräsänder. Igen.

Idag är det i alla fall lite action i pölen när hanarna jagar det utkastade brödet.

Lite senare är det inte några människor och valpen kan få springa lös.

Husse försöker som vanligt fota en snabbt springande hund. Det fungera lika dåligt som tidigare i vinter.

Det beror på at jag är så blixtrande snabb påstår valpen. Nej så tusan heller ditt lilla svarta busfrö.

Det beror på att du är en kolsvart liten sate och att det inte är tillräckligt med ljus påstår husse.

Fast ibland sitter en bild av tio någorlunda.

Det har fungerat med alla andra hundar tidigare och med sämre kameror säger husse. Det beror på att du är kolsvart din djäkel svamlar husse. Jag tar det som diskrimenering av olikfärgad säger jag. Säger du det en gång till så stämmer jag dig för diskriminering av ras säger jag. Husse muttrar bara och ser sur ut.

Så innan det blir snö eller mer sol får husse hålla tillgodo med lite lugnare bilder. Jag tänker banne mig inte färga pälsen. Han får helt enkelt skaffa sig  en 1DX MKII. Den lär vara bättre än hans gamla 5Ds R. Den är ju för guds skull över 6 månader gammal. Den fanns ju långt innan jag föddes. Vad förväntar han sig av sådant gammalt skrot. Tekniken går ju framåt eller hur? Han får helt enkelt uppgradera sig husse. Endera mentalt eller hårdvarumässigt. 

När vi väl kommit hem och torkat tassarna jagar jag  runt som en galning i huset några minuter.

Sedan slocknar jag i ett hörn och sover middag med ena ögat. För jag ha det andra örat och ögat öppet för att se vad husse sysslar med. 

Husse laddar ner bilderna från promenaden och suckar. Inte mycket att skryta med mumlar han.

Fast det var en skön promenad säger han, trots vädret.

I morgon gör vi om det igen. Vädret kommer enligt prognosen var lika kul tänker han högt medan han läser på datorn.

Skall nog börja kika på hus i Steiermark  muttrar husse medan han dricker kaffe. 

Kanske slipper man bli blöt på magen under varenda vinterpromenad i Steiermark tänker jag och somnar med båda ögonen och öronen. Matte har berättat för mig om Steiermark. 

Hon kommer ju från Österrike så hon måste ju veta. Hon säger ofta nu på vinterna att så här förbannat eländig vinter finns det bara här uppe i Norden.

Fuji utan sovjetiska Leicakopior

Efter att nu under någon vecka läst om Bengts försök med olika sovjetiska objektiv tänkte jag det var dags att öppna lite försiktig moteld.

Vi representerar nog lite olika sidor av fotograferandet Bengt och jag.

Han har mycket kunskap och känsla för prylarna medan jag struntar ganska mycket i dem utan vill bara de skall leverera bra bilder så enkelt och konstant som möjligt.

Att Fuji gör utmärkta kameror är vi båda överens om. Fast de är ändå mer kända för att vara bra på optik.

Så jag kör också Leica R-objektiv via adapter ibland, men tycker mest det är bökigt med manuellfokus och att reseultatet ligger en bra bit efter vad Fujis egna objektiv levererar. Att det är Fuji som bygger all optik idag till Hasselblad säger väl en del.

Så jag tänkte alla ni som som följer Bengts tester skall få se hur bilderna blir med Fujis egna objektiv.

Jag valde snabbt ut lite bilder tagna med 35/1,4 och det som kallas kitzoomen 18-55/2,8-4 OIS.

Benämningen kitzoom ger fel intryck i det här fallet eftersom objektivet är suveränt. Vill påstå det både i byggkvalitet och skärpa slår Canon 24-105/4 IS.

De båda jag valt ut är inte bland Fujis skarpaste. Fast de som är det blir ofta nästan lika stora och tunga som de jag har till min Canon 5DSs R och då är för mig fördelen borta med det jag kallar min kompakt.

Så nu kör vi.

Det går alldeles utmärkt att fota pråmar på Donau även när solen gått ner.

Klippor på Madeira går också bra även när man inte har med sig rätt objektiv. Så jag fick ta 3 bilder och slå ihop dem i LR till ett panorama. 

Spektakel i cirkus/restaurang tält i Wien fungerar också trots dålig belysning. Hade aldrig hunnit sätta skärpan här manuellt.

Blivande bröllopspar fastnar också.

Hundar fungerar också så länge de sitter still. Rör de mycket på sig får man ta fram en annan kamera.

Operahus och saluhallar fungerar också bra.

Barn blir också OK så länge de inte rusar runt.

Selfisar går coskå bra. Finns väl bara det problemet att den skarpa optiken är lite för avslöjande när man börjar komma till åren. Så jag drog ner clarity till minus i lite självcensur.

Slutligen går det också bra att fota damer på restaurang även när det är skumt.

Det finns många som gör bra kameror som till funktionen påminner om Fujis. Fast det är få som kan mäta sig med dem när det gäller optik. 

Nu har man släppt X-PRO2 och enligt de första testerna med testkameror skall autofokus vara mycket bättre än tidigare. Så kanske kommer man nu också kunna fota sådant som rör på sig.

En X-T2 som till stor del kommer ha samma sensor och funktioner kommer troligen släppas till sommaren. För den som mer vill ha en mer allroundkamera än vad X-PRO2 är.

Göteborgsvinter

Under nästan 2 veckor hade vi kung Bore på besök. Allt blev ljusare och trevligare. Det var skönt att vandra uppe i berget bakom huset.  Både hunden, katterna coh jag uppskattade vädret. 

Fast sedan kom väderomslaget i Söndags och nu är vi tillbaka till det gamla vanliga.

Grått, regningt och blåsigt. ISO >6400 väder  för alla fotografer.

Nu behöver ju hunden ut oavsett väder.  Annars händer det grejer inne som bör hända ute.

Så jag frågade husdjuren om de inte skulle med på en tur upp i berget. Visst det blåste också en del och var helmulet. Det regnade ändå bara lite grann.

Den enda vakna katten svarade från favoritfåtöljen. "Du jag e la änna inte dum heller. Ingen katt som inte är bäng i huvet går ut i det här djäkla vädret. Stör mig inte nu. Jag skalla sova" .

Ursäkta dialekten,  de är ju Göteborgskor våra katter.

Så det blev bara hunden och jag. Han är från Karlstad förresten så katterna förstår honom inte påstår de.

I skogen upp mot berget droppade det ständigt från träden och marken var mättad med smält snö samt nattens ösregn. Kapuschong på för mig med andra ord.

Vår lilla bäck bakom huset hade bra fart på vattnet. 

I dalen uppe nära toppen påstår arkeologerna att det bodde människor redan när detta var en ö i en skärgård. Det finns en fornborg och några stenåldersgravar också. De närmaste andra öarna var då Ramberget och bergen norrut i det som nu är Angered samt Bergsjön.

Varför de valde en så blöt boplats förstår jag inte. Fast det var kanske bättre väder på den tiden.

Global uppvärmning var ju liksom inget problem på den tiden.

På många håll är nu alla snö borta

och träden spretar med sina grenar mot en grå himmel.

Lite längre bort på vår väg står träden däremot med snö runt rötterna och får kalla fötter. Fast deras grenar strävar förstås mot samma grå himmel.

En del har slutat sträva mot himlen. De har lämnat in och ligger nu ner i snön istället.

Det är jobbigt att springa runt som en galning i bergen i över en timme om man är en liten valp. När vi kommit hem  och Kasper busat med handduken när jag torkat honom så slocknar han inom några minuter. Jag försöker få honom att titta på mig  men det blir inte mycket till reaktion. Han gör som katterna. Sover.