Man måste ha senaste kameran eller?

Det som är mest populärt på alla fotoforum är tekniska trådar om de senaste kamerorna. Vad betyder de senaste finesserna och vilka fantastiska bilder kommer man nu inte kunna ta som inte gick förr.

Ju längre man varit med i det här teknikracet desto mer börjar man säkert tvivla på teknikens under.

Så låt mig bara rada upp några bilder från väldigt olika kameror. Ni kan själva kolla EXIF datan för att se vad jag fotat med.

Ingen enorm skillnad i resultat eller hur? Fast prislappen för de här kamerorna är väldigt olika.

Så låt oss ta ta en snabb titt på skillnaden mellan raw-konverterare för X-trans Fuji kameror

Först Lr av senaste version.

Sedan Iridient med samma bild.

Jag vill påstå att även om den skillnaden är marginell är den lika stor som mellan kamerorna.

En del ser inte denna skillnad och påstår den inte finns. Samma personer betalar gärna många tusen för att byta kamera. Där jag påstår inte skillnaden är större. Fast där ser de plötsligt skillnaden.

Placebo eller önsketänkande för att motivera kostnaden för en uppgradering?. Kanske både och.

Så jag har bestämt mig för att utveckla min kunskap i efterbearbetning istället för att köpa nya kameror under 2016. Säkert kommer jag bryta det löftet genom att endera köpa en X-PRO2 eller en X-T2. å en kamera jag gillar att kunna hantera Inte för att få bättre bildkvalitet utan att få en kamera jag gillar att kunna hantera fler motivområden.

Många skriver de vill uppgradera sig. Jag önskar det var möjligt. I så fall hade jag direkt uppgraderat mig själv till att bli fotografiskt underbarn. Oavsett vad det kostade. Nu har ju tekniken inte nått dit än.

Så jag får fortsätta ta bild efter bild och hoppas jag blir lite bättre med tiden.

Det är inte kameran som gör mannen. Utan mannen som gör kameran.

Gammalt djungelordspråk.

Ha en trevlig helg.

Chleos tankar om valpen.

Nu har vi haft den där lille valpen i en vecka här hemma. Sedan dess är inget sig likt. Vi är ju vana med gamle Pivot som var stor och snäll. Nu har vi den här djäkla illbattingen.

Han äter till och med vår kattmat. Så korkat. Kattmat är förstås för katter och inte hundar. Fast han är så ouppfostrad att han inte fattar det.

Inomhus har jag lärt honom att uppföra sig någorlunda. Nu när jag fräser vet han att passa sig. Jag har låtit honom smaka på mina klor ett par gånger. Så nu vet han att jag inte är någon leksak.

Så idag vågade jag mig på att följa husse och den lilla svarta faran upp i skogen på en promenad. Det brukade jag och min syster alltid göra med vår gamle 55 kilos kompis, Pivot. 

Fast det var kanske ett misstag. Nu har han redan jagat upp mig en gång i ett träd. Försöker han en gång till skall jag minsann visa honom. Då skall han få sig en rejäl omgång.

Fast vart tog han vägen?

Ja där står han ju den lille djävulen. Nu gäller det att vara cool och burra upp sig. Sedan bara gå vidare som om allt var lugnt.

Nu skall vi se om han försöker i gen. Då jäklar.

Nej nu vågar han inte göra något för husse har ögonen på honom.

Fast titta nu visar han sitt rätta ansikte. Det är en riktig djävul som husse släpat hem. 

Fast husse och alla andra människor ser bara en söt liten valp.

Nej det här är odrägligt. Nu går jag hem och lugnar mina nerver. Hoppas husse snart får pli på den där lille faan.

Annars får syrran och jag ta honom avsides och lära honom hyfs.

Gott Nytt År

Från Göteborg ösnskar jag er alla ett gott nytt år.

Bilden måste förstoras, Klicka på den.

Att komma ut.

Ja nu kommer jag äntligen ut. I friska luften alltså. Oavsett om SMHI talar om orkanbyar, nivå 2 varningar och översvämning så måste jag ut. Så var det förr och så är det nu. Den nye assistenten kräver att få komma ut. och våra rutiner börjar sitta.

Det stämmer ganska bra att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Hade den lille nye assistenten inte krävt det hade jag nog ofta suttit i stugvärmen framför datorn och häckat.

Fast när man står där ute med rätt kläder så är det oftast riktigt skönt att få andas frisk luft.

En annan fördel är att det blir mycket fler bilder. För det är klart att kameran följer med på turen.

Oftast går promenaderna på stigar och vägar jag sett tusen gånger förr. Det gör att det kräver lite extra kreativitet om det skall bli någon bild värd att spara. Så också idag. Man får verkligen försöka spana efter det udda i det välkända. 

Ljuset strax för solnedgången och dammens nattis blev dagens räddning. I ena riktningen blå skuggor och dött gräs färgat av den lågt stående solen.

I den andra riktningen speglingar av den glödande himlen  och träd.

Här är han den lille assistenten som tvingar ut mig dagligen så det blir nya bilder.

Fotoassistenten rapporterar.

Nu har jag varit fotoassistent till husse i 6  dagar. Han säger jag gör vissa framsteg fast det kommer ta tid innan jag blir fullärd.

Högarna och pölarna inomhus blir allt färre. Det är han glad för. Nu skall ni veta att det inte är så lätt när man inte har  full koll över blåsan och magen. Fast jag gör mitt bästa.

Jag har lärt mig sitta på kommando också.

Idag tog husse med mig på en tur upp i berget bakom vårt hus. Det är brant och svårt att gå för mig som är liten. Fast jag kämpade på bra sa husse.

Jag fick också vila lite ibland. 

När vi var nästan högst uppe på berget så hörde jag ett konstigt ljud. Det kom uppifrån himlen. Jag trodde först att det var gud som talade till mig. Fast husse sa att det bara var svanar.

Han sa att gud har man inte hört ifrån på 2 000 år och att han nog var upptagen med något annat universum just nu, eller tagit långsemester. Kanske på något all inclusive hotell för gudar.

Uppe på berget var det lite sol. Husse sa att han skulle byta gud till Ra. I Göteborg sa han, att det finns alla skäl att tillbedja solguden så han visar sig lite oftare. 

Uppe på berget finns det ljung. Den var kul. Man kan slita den i stycken.

Eller så kan man gömma sig i den. Nu ser ni mig bara lite grann.

och nu ser ni mig nästan inte alls.

Husse ville ha med en färgbild också. Han ville visa att solen faktiskt ibland lyser i Göteborg också på vintern. Speciellt efter att han bett till Ra påstod han. Fast jag tror honom inte. Han tror ju inte på någon gud, så det är väl ingen gud som är dum nog att lyssna på honom. 

Jag sa att en var OK. Resten skall vara svartvita. Eller svart/sepia om vi skall vara kinkiga. Jag är ju svart så det är klart det skall vara svartvitt. Klassiskt och enkelt. Håller ni inte med?

På vägen hittad jag en massa fågelfjädrar. De luktade härligt och hade skönt tuggmotstånd. Då kom husse och sa usch. När jag ändå inte ville gå därifrån så bar han bort mig en lång bit. Sedan kunde jag inte hitta tillbaka igen. Ni människor fattar ingenting om vad som gör dagen för en hund.

Nej nu får det vara nog med berättande. Det där var ansträngande. Nu tänker tänker jag ta mig en power nap. Vi hörs någon annan gång.

Hundhälsningar

Kasper