Många knop på Göta Älv

Det har ju varit kappsegling på Göta Älv i helgen med M32 katamaraner. Under fredag och lördag var det svaga vindar.

Fast idag blåste det ordentligt så jag tog min MC ner till hamnen och en kamera bagaget. 

Jag är en inbiten seglare och gammal kappseglare i snabba jollar men tittar  sällan på regattor.

Att vara med i båten är en fantastisk upplevelse när jollen går i över 20 knop och det är strid på kniven.

Däremot är det ingen vidare publiksport. Racen i Göteborgs hamn var väl så publikfriande upplagda som man kan göra segling. Man ser båtarna runt hela banan och det är båtar som kommer upp i över 30 knop som bäst. Med ett bra tele kan man också ta bilder på dem nästa hela vägen runt banan.

Absolut outstanding var den amerikanska båten som också vunnit serien hemma i USA.

Den danska båten var också bra med i många av racen. De 3 svenska båtarna verkar behöva mer träning för att riktigt kunna hänga med.

Båtarna är byggda enligt strikta regler för att inte bara pengar skall ge fördelar.  Ändå är dessa kolfiber skapelser inga billiga leksaker. Här när de rundar jippmärket håller den amerikanska båten 25-30 knop.

Den danska båten jagar här den amerikanska för att försöka komma ikapp. Sedan 14 sekunder senare såg det ut så här.

Tydligen gick det lite för fort för den danska besättningen och båten skar ner.

Risken med katamaraner är att både farten och att pontonen som hamnar i vädret är så högt upp. Det gör att det är risk för skador. Fast här gick det bra. Med hjälp av en följebåt kunde den vändas på rätt köl igen.

En katt bland blommorna

Plötsligt satt hon bara där bland blommorna. Hon satt dessutom kvar medan jag gick in och hämtade kameran. Hon var säkert medveten om hon var riktigt fotogenique där hon satt.

Så hon poserade medan jag tog några bilder. När jag sedan gick in för att ladda ner bilderna följde hon med in. Hon kikade på medan jag redigerade bilderna. När jag tyckte bilden skulle vara i svartvitt protesterade hon genom att sätta sig på tangentbordet.

Så där ser man bara saker på natten brukar hon tala om för mig. På dagen har saker och ting färg. Så för Chleo och alla andra som tycker att blommor skall ha färg får det bli ytterligare en bild.

Hon är en väldigt smart katt vår lilla Chleo.

Nybliven pensionär får ett uppdrag.

Som sagt är jag både nybliven pensionär och farfar. Så igår fick jag en uppgift som fint kombinerar det hela. Att fota lille Sigge med kompisar och deras mammor. I det sköna vädret hade vi alla en kul stund att försöka få bra bilder. Mammorna hjälpte verkligen till att försöka få till bästa möjliga förutsättningar. Fast barn gör ju som bekant i den åldern som de vill.

Kul hade vi i alla fall. Nu har de en mängd bilder att välja på. Sedan att välja om en utskrift skall vara i färg eller svartvitt. Av 450 bilder totalt har de nu 150 att välja bland.

Att fota bröllop är kul men att fota barn är roligare.

Några slumpmässigt valda bilder:

Chleos skogspromenad

Hej, jag heter Chleo och är en kattdam i mina absolut bästa dagar.

Idag skall jag berätta om skogspromenaden vi tog igår. Fast när man går igenom en skog på vägen upp till toppen av ett berg där det inte växer så mycket träd så heter det kanske bergspromenad. Nåväl.

Nu skall jag presentera de andra expiditionsmedlemmarna

Pivot är vår store klumpige styvbror. En typisk hund. Titta bara hur han har smutsat ner sig. Först går han omkring i vattenpölen han tänker dricka ur, sedan blöter han ner sig ända till magen. Som om inte det var nog så rullar han sig sedan i ljungen. Ja ni ser själva hur han ser ut. Så skulle en katt aldrig uppföra sig,

När man går i ljungen får man passa sig så han inte trampar på en. Man behöver ögon i nacken. Han brakar bara på igenom ljungen som en tanks och ser sig inte för. Stor, stark men dum anser jag. Fast han är väldigt snäll och det känns tryggt att ha honom med trots allt.

Keela är min syster och riktig fotogenique precis som jag själv. Hon gör sig bra i svartvitt

Fast ändå bättre i färg. 

Svartvitt det ungefär som jag ser på natten. Färg det är som världen ser ut på dagen. Husse säger det är fint med svartvita bilder ibland. Det renodlar motivet. Faan trot säger jag. 

Det här en bild på syrran när hon smyger omkring i ljungen. Hon är en djäkel på att fånga både fåglar och möss. Precis som jag själv. Vi är riktiga Killer Queens, syrran och jag.

Vid den här tiden på året får man se om upp med kråkorna. Nu när de har ungar går de på droger och käkar Rohypnol. De går till anfall som Stukabombare med vassa klor helt utan anledning. Så det är bäst att kolla så de inte är i närheten.

Efter någon timme är det dags att sätta kursen hemåt. Man får bra aptit av sådant här. Skogen suger som vi katter brukar säga.

Syrran är mer nyfiken än vad jag är så hon tar alltid tid på sig. Man får alltid vänta på henne. Suck.

PIvot har också bråttom hem. Han brakar bara på rätt igenom de små buskarna. Idiot säger jag. Fast det är klart, han är ju hund. Fattar inte bättre.

Till sist är man äntligen hemma. Nu är det skönt att bara slappa i favoritfotöljen. Skall nog ta en siesta och fundera på om det var en skogspromenad eller bergspromenad.

Hälsningar från Chleo. 

PS. Syrran hälsar också.

Det kostade skjortan att vara tidig med det digitala.

Har idag väckt ett par gamla trotjänare från de döda. De har stått i skåpet under många år utan ta en enda bild. Gudskelov så går det köra vanliga AA batterier i dem. 4 batterier räcker inte till många bilder. De fullkomligt käkar batterier. Fast en omgång är tillräckligt för mitt enkla test.

Det är mina 2 första digitala kameror. Jag hade gjort ett försök redan någon gång runt 1994 med en Casio. Den hade 640X480 pixlar och resultatet var riktigt uselt. Så det avskräckte mig under många år.

När sedan Olympus 1999 släppte Camedia C-2500L med 2,5 megapixel och 3 x zoom slog jag till. Detta var fattigmans alternativet till Canons och Nikons digitala kameror som då kostade 50-60 tkr.

Denna kostade bara 13 000 kr. Alltså som hittat. När man hanterar den idag känns det som en leksakskamera och ett första trevande försök från Olympus sida. Fast det var inte första försöket utan en vidareutveckling av 600L som var ganska populär. Fast jag behöll min Nikon F4 och Leica R3 för säkerhets skull.

Camedia 2500L kunde bara ta bilder i JPEG eller TIFF. TIFF bilderna blev cirka 6 Mb stora och med den tidens pris på minneskort kunde man inte kosta på sig mer än 32 Mb.(Cirka 2500 KR)  Så ville man åtminstone kunna ta lika många bilder som det går på en rulle film fick man nöja sig med JPEG.

Cirka 2 år senare släppte Olympus nästa kamera. Camedia E-10. Nu var det 4 Mp, fyra gånger zoom, och ED glas i objektivet. Utveckligsavdelningen hade helt klart fått en större budget.. 

Kameran kostade nu nästan 20 000 kr men jag föll till föga. Jag hade blivit tänd på det här med digitala bilder. Gillade framförallt den omedelbara återkopplingen mellan tagit en bild och kunna se den på den lilla displayen. Kameran var nu byggd som en tanks och hade en helt annan känsla än 2500L.

Nu hade också Olympus utvecklat ett eget raw-format. .ORF. Så nu gick det att fota i raw.

Efter vad jag hade läst på Luminous Landscape och andra nya siter för digitala fotografer var det vad  man skulle satsa på. E-10 blev snart en kultkamera för alla oss som inte tyckte vi kunde satsa 50-60 TKR på en Nikon eller Canon digital. Själv hade jag sålt min Nikon F4 men behållit mina Leica R-grejer. Så jag fotade fortfarande analogt vid sidan om.

Ni ser själva lätt skillnaden. Displayen blev inte större men fick fler pixlar.

För den som vill läsa vad DPR då skrev om dessa fantastiska kameror kan man ha lite kul. De var lika entusiastiska då som de är nu för varje ny kameramodell.

http://www.dpreview.com/reviews/olympusc2500l

http://www.dpreview.com/reviews/olympuse10

Det första man märker när man kör igång dessa 2 kameror igen efter över 10 år är hur sega de är. Allt tar tid. Att starta upp kameran eller skriva till minneskort. Från man trycker på avtrycket till bilden tas. Det känns att processorn i kameran inte har kraft nog.

Fast hur blir då resultatet?  Tja inte så illa för att vara 15 år gamla digitalare. Duger för fotosidan.

Vi börjar med 2500L.

Vidvinkel

Max zoom

Sedan tar vi E-10

Vidvinkel

Max zoom

Provar man att ta bilder på kortare av stånd så är de också förvånansvärt bra. Vi provar på min testmodell Pivot.

Först 2500L. Här hade Pivot tröttnat på mitt eviga fotograferande och lagt sig till rätta

Sedan E-10. Här hugger inte AF där jag siktar. Kanske på grund av att AF punkten är mycket större än vad som visas. Siktade på ögat men skärpan ligger på nosen. 

Så min slutsats är att bildmässigt är de inte så usla. Skulle duga för bilder i bloggar. Fast när det gäller att jobba med är de så  sega att det inte är något man vill leva med.

Mellan år 2000 och 2010 var utveckligen inom digitalfotografi omvälvande. Framstegen mellan varje kamerageneration var enorm.

Idag döms en 2 år gammal kamera ut som passé. Fast detta på en myt om att så mycket händer på några få år. Den utvecklingen är över. Vi befinner oss just nu där dagens teknik mognar och tar små steg framåt. Vi har nått en teknologiskplatå. Mer kommer nog men det behövs något teknologiskt genombrott för et skall bli fart igen. Den organiska sensorn eller något annat. Det finns en hel del ny teknik på gång. Kanske kan det ge ett lyft. 

Sedan måste man fråga sig hur mycket mer vi behöver.