En regnig "Friday for future" i Göteborg.

Dottern lockade med mig på dagens "Friday for future". Vi delar att vi båda tycker att det bör göras mer för att hon och andra yngre skall få en dräglig framtid.

Det är också inom området sustainable development som hon just blivit klar med sin MBA.

Som det ser ut just nu sker klimatförändsringarna på de högre norra och lägre södra breddgraderna betydligt snabbare än vad forskarna prognostiserat. Dit hör också Sverige.

Därför hoppas jag att de demonstrationer/skolstrejk som nu sker i nu över hundra länder skall påverka vår makthavare. Man kan inte frånta Greta att hon verkligen satt igång något stort.

Vädret idag var inte pålitligt alls. Inte ens väderradarn gick att lita på.

Jag bestämde mig för att ta elcykeln för jag kör helst inte bil alls längre i vissa delar av Göteborg. Det är fullt trafikkaos konstant runt Nordstan och centralen.

För att vara på den säkra sidan satte jag på mig mitt seglarställ som skall klara stormar off-shote utan att läcka. så det borde duga.

Tur var det för jag kom inte långt innan det började regna ordentligt.

Det var samling vid Bältesspännarparken nära Kungsportsavenyn i centrala Göteborg. Här mötte jag dottern som också hade anpassade kläder.

Det var redan mycket folk.

Sandra hade sitt eget budkap på ett miniplakat.

Jag hade förväntat mig att det huvudsakligen skulle vara ungdomar i demonstrationen. Där hade jag helt fel. Det var människor i alla åldrar. De över 25 år var nog i majoritet.

Det var också många äldre. Det är många som insett att något radikalt måste göras för att våra barn och barnbarn skall få en dräglig livsmiljö.

Det fanns också de som förde fram särintressen inom miljöområdet.

Ungdomarna fanns givetvis också på plats.

Trots vädret flödade det hela tiden till mer folk.

Jag tog min lilla cykel och föjde täten av tåget ner mot Gustav Adolfs torg. Det blev en blöt march för de som inte hade ordentliga regnklader eller ett stort paraply.

Torget fylldes snabbt med ett hav av paraplyer. Mer folk strömmade till i en strid ström från Östra Hamngatan. Bussarna och spårvagnarna hade det nästan omöjligt att komma fram.

Det ar inte bara regnet som trummade på paraplyer. Det fanns andra som trummade och under mer rytmiska former.

Det regnade ordentligt hela tiden. På scenen väntade man på att alla  skulle nå fram till torget. Det visade sig att det skulle bli en lång väntan.

De flesta hade klätt sig rätt för genuint Göteborgsväder. Det var bara vinden som saknades. De som inte klätt sig rätt ångrade sig nog bittert.

Torget började fyllas och arrangörerna fick hela tiden be publiken att trycka ihop sig för att alla skulle kunna få plats.

Ringde till min dotter. Hon var kvar vid Bältesspännarparken. Hon sa att det var kö för att kunna tåga nerför Östra Hamngatan. Det var  över 1 00 personer kvar vid startpunkten. Det skulle ta en bra stund innan alla skulle vara på plats. Såg i GT att det skulle vara 10 000 som demonstrerade. 

Jag hade tagit med mig frottéhandduk för att kunna torka ren kameran från vatten. Något jag behövde göra varannan minut. Idag fick min 5D MKIV verkligen visa att den var fuktskyddad. Jag hade vatten både i okularet, på objektivet trots motljusskydd samt givetvis på skärmen och resten av kameran. Nu var min lilla frottéhandduk så blöt att jag inte längre kunde få bort vattnet i okularet och på objetivets frontlins. Därför bestämde jag mig för att det var dags att cykla hemåt. Ni kommer se på följande bilder att det inte är så bra att ha vatten på frontlinsen.

Upptäckte snart att det var kaos i trafiken. Vid centralen var det bilar överallt som inte kom någonstans. Det skulle nog ta bra tid för bilförarna att komma hem den här dagen.

Fast när jag kom upp på Göta älvbron såg det inte bättre ut för kollektivtrafiken. Där stod spårvagnar och bussar i en enda lång kö. Det var väldigt många som gick över  bron på min sida mot normalt.

Var glad att ha mitt eget lilla fordon. Visst var det en blöt resa men jag var klädd för det.

Stannade för att ta en bild på det pågående bygget av den nya Göta älvbron.   Tycker nog att det ser ungefär likadant ut som för ett par månader sedan. Göteborg fortsätter lida av trafikinfarkt och kommer göra det i flera år till. Jag vägrar mer eller mindre att köra i delar av centrala Göteborg. Det är ta mig sjutton bättre att köra i Milano än i den här småstaden.

Många har tydligen valt att gå istället för att använda kolletivtrafiken.

När jag kommer ner mot Ringön ser jag den västra sidan av bron. Här är det ett lämmeltåg av människor. Det verkar vara tusentals människor som går över bron. Kanske enda sättet att ta sig hem när kollektitrafiken klappat ihop. Att det blev så idag beror säkert på att de som tågade ner för Östra hamngatan. De blockerade spårvagns och busstrafiken vid Brunnsparken. En plats där nästan all kollektivtrafik skall passera. Idiotiskt. När skall Göteborg politiker inse att infrastrukturen i den här staden inte fungerar.

Gräv tunnlar för att spåvagnarna kan passera centrum snabbt och effektivt. Det är mycket viktigare än en tågtunnel. Det berör många fler resenärer.

På min lilla Kringla cykel susar jag fram som en vindhund i 25 km/timme. En svindlande hastighet jämfört kolletivtrafiken. Den där spårvagnen till Guldheden kommer nog ta sin tid innan den når Guldheden. Sniithastighet mot målet för närvarande noll.

Det var en intressant eftermiddag. Fast fotovädret var verkligen värsta möjliga. Så kanskle provar jag igen nästa fredag om vädret är bättre.

Det verkar verkligen som Greta har startat något som bara växer runt om i världen. Fast skall det vara ett sådant kaos som idag kommer nog många Göteborgare hoppas på att det får ett snabbt slut.

Hälsningar

Mats

Norra älvstranden Göteborg. Ett miniprojekt tillsammans med Kasper.

I går var det bra väder i Göteborg. Kasper behövde få en ordentlig promenad. Eller snarare joggingtur. Själv hade jag sedan en tid funderat på hur jag skulle klara att fotografera enbart med min lättaste utrustning. Det vill säga begränsa mig till min X-PRO2 samt de äldsta och lättaste 3 objektiven som släpptes till X-PRO1 under 2012 & 2013.

Jag packade min ONA väska med 2 objektiv samt ett par extra batterier. Hängde kameran med 35/1,4 runt halsen så gav vi oss av. De andra objektiven är Fujinon 18/2 och 60/2,4 makro. 

 Först hade vi en transportsträcka att klara av. Från där vi bor tilll Frihamnen. En sträcka på ett några kilometer.

Jag på min Kringla elcykel och Kasper joggande vid sidan om.  Brukar köra på lägsta farten vilket är 7-8 km/timme eftersom det är lagom joggingfart för Kasper.

Arkivbild från en annan utflykt. Kringla är verkligen en cykel jag gillar. Tänkt att ha på min båt i framtiden. Liten men mycket stadig och hopfällbar.

Efter cirka 20 minuter hade vi kommit fram till Frihamnnen. Dags att släppa lös Kasper och börja fota.

Frihamen är numera ett område som väntar på att det skall börja byggas bostäder. Fast i Göteborg går planeringen mycket långsamt. Det tar ungefär 25 år för myndigheterna att komma från tanke till byggstart. Under tiden står frihamnen och förfaller. 

Ett och annat udda projekt finns här i väntan på att det skall börja byggas. I bakgrunden byggs både en ny bro occh en hel del hus.

Här var det lite aktion och en hel del som utnyttjade ramperna. 

Kasper och jag fortsatte lite längre bort i området. Där var vi helt ensamma.  

Här har man byggt en märklig byggnad. Någon form av borg för barn är min gissning. Nu helt övergiven. 

Verkar som grabbarna med sprayburkarna är de enda besökarna.

Ett projekt för några år sedan var att bygga en bastu vid frihamnnen. Förmodligen kostade detta kommunen en bra slant. Man vara mäktigt stolta i kommunalfullmäktige när det stod klart och man gick ut med press releaser över denna nya sevärdhet i Göteborg.

När jag låg i röjdykarna 1977 fick vi som uppdrag och träning att hjälpa Stena Line undersöka kajen vid Tyskladsteminalen. Den skulle byggas ut för kommande större färjor.

Innnan vi fick dyka i älven fick vi besöka Sahlgrenska sjukhuset och ta mängder av sprutor mot allt mellan himmel och jord. Vi dök också med helmask för att minska risken att få in vatten i näsa eller mun.

Älvvattnet är nog mycket bättre i dag än det var 1977. Fast jag skulle nog välja en annan badplats. Vi har många öar utanför Göteborg där vattnet är väldigt mycket bättre.

Nu verkar bastun vara stängd. Upp som en sol, ned som en pannkaka.

Vid sidan om har någon byggt ett matställe. Förmodligeen med bidrag från kommunen. Bygget skulle passa i vilken kåkstad som helst. Lite kul graffiti bjuder man i alla fall på.

Det är givetvis också stängt.

För att man skall kunna få den rätta känslan av söderhavet har man också anlagt en lite beach med sand. Uppskattades av Kasper som började gräva gropar.

Det där var frihamnen. Ett område som väntar på att det skall bygga 2500 lägenheter om mydigheterna bara kan få ut tummen. Vilket de verkar ha väldigt svårt för.

Medan  de sölar skriker mängder av folk efter någonstans att bo. Bostadsbristen är katastrofal.

Kasper och jag lämnar frihamnen och ger oss väster ut.

Vi befinner oss nu innnaför frihamnen. Den här gamla kranen står här och förfaller sedan många herrans år. Kul fotomotiv men snart säckar den nog ihop av sig själv. Den ser allt värre ut för varje år som går.

Här innnanför frihamnnens udde är det lite av vildmark mitt i staden. 

Längre fram ser man kranarna från Götaverken. Göteborgs sista reparationsvarv. Nu är torrdockan såld och endast kranarna finns kvar.

Sedan är vi strax framme vid ett stiligt bygge. Det byggdes av Hasselblad som kontor och tillverkningslokaler. Sedan gick det som vi vet inte så bra för Hasselblad. Man var tvungen och sälja sina tjusiga lokaler. Numera är det Sveriges Radio som håller till här. De har ju pengar.

Det har byggts mycket på Lindholmen och det finns en hel del intressant arkitektur.

Inte minst här vid Lindholmen sccience park där bland annat Chalmers har mycket lokaler.

Det finns också en del konst. I det här fallet av det slaget jag mest tycker är konstigt. Kasper undersöker konstverket och kommer fram till att de är bra att lyfta benet mot och märka ut att" Kilroyy was here".  Undrar om det var budgeten som tog slut eller arbetarna fick nog innan de fick de sista gatstenarna på plats.

Kan det vara seglen på en fullriggare det skall symbolisera. Vad tror ni?

Detta är en ny byggnad som jag inte tidigare lagt märke till. Verkar vara ett utkikstorn. Om det också finns ett kaffe eller en restauarang får jag undersöka vid nästa besök.

Vi tar oss vidare västerut. På vägen blir det en och annan ströbild.

Detta var en gång torrdockan för Lindholmens varv. Numera småbåtshamn.I bakgrunden skymtar Ramberget.

På andra sidan älven finns det som en gång var terminal för amerikabåtarna. Gripsholm med mfl. Uppe på berget tronar Masthuggskyrkan där man också har en fin utsikt över Göta älv, den gamla hamnen och delar av staden.

Sedan kommer vi fram till Eriksberg. Där promenerar vi ganska ofta. Här finns många kafeer och restauranger som man kan besöka för en fika eller matbit. Jag gillar skarpt de skulpterade dykdalberna och övrig utsmyckning här. 

Här har också ostindiefararen sin hemmahamn. Tydligen har man redan börjat förbereda henne för vintern. Göteborgs kommun tycker sig inte ha råd med henne längre och ville sälja skeppet. Det blev givetvis ett ramaskri i Göteborg.

Hellre satsar de pengar på en kamelfarm i Angered. Det kostade oss skattebetalare 10 miljoner och blev i slutändan inte ens en tummetott. Det blev ingenting.

Skall man mäta våra politikers tankeverksamhet får man nog sätta sensorerna på deras bakdel. De imponerar verkligen inte.

Stenas tysklandssfärja är på väg att vända för att sätta kurs mot Kiel. Färjorna är nu så stora att det tar en bra stund av vända i älven. 

Kasper och jag vänder också kosan hemåt. En transportsträcka på några kilometer.

Väl hemma somnar Kasper skönt efter att druckit ordentligt med vatten. Det blev nog totalt en dryg mil under de två och en halv timme vi var borta.

Själv kan jag konstatera när jag kommer hem oh kan syna bilderna på datorn att jag klarar mig ganska bra med enbart dessa tre objektiv och en X-PRO2. Bra att veta att jag klarar mig ofta med denna lätta utrustning. Fujis nya objektiv brukar ofta vara både stora och tunga. De är kanske optiskt bättre. Jag har till exempel Fujinon 80/2,8 OIS makro. Det är ett suveränt objektiv men väger sina modiga 840 gram. Fujinon 35/1,4 är också ett mycket bra objektiv. Fast det är litet  och väger 200 gram. Tål att fundera över.

Hälsningar

Kasper och Mats

En vansinnig historia

Tror jag måste berätta den här historian för den är helt vansinning.

När vi fixade min båt i Kroatien var det runt 35 grader i skuggan. I båten var det ändå varmare när solen låg på.

Att sova på båten var också svårt för det var så varmt ända till långt in på natten. 

Jag bestämde mig för att köpa en liten airconditioner och se om jag kunde få ner temperaturen i båten. Det gick så där. Den var för liten och brände mängder av el. Vi tog istället och täckte båten med ett kapell. Det var mycket effektivare.

Därför bestämde jag mig för att ta med den där apparaten till min svärmors hus i Wien. Där brukar det också kunna vara extremt varmt i vissa rum. Det är där jag där drar mig tillbaka när jag får nog av Kroatien.

Första kvällen i Wien satte jag på min airconditioner. Efter kört 10 timmar ville jag sova. Problemet var att den väsnas extremt.

Fast när jag fått ner temperaturen till runt 25 grader var jag nära att somna.

Men det fanns som musik eller radio genom röret som pumpar ut den varma luften.

Jag orkade inte bry mig.

Fast hörde hur allt fler började prata utanför fönstret i lilla Dörfles. 

När jag tittade ut stod det runt hundra personer och kikade upp på huset. Ur röret från aircondtionern kom det svenska och musik.

Det hördes mycket mer på utsidan än inomhus.

Än idag, ett år senare kan jag inte förklarar det hela. Den kunde koppla upp sig mot en mobiltelefon och måste fattat att jag hade svenska inställningar i telefonen. Fast radiostationen den ställde in har jag inte lyckats förstå.

Jag tror den långa låt jag hörde och fick de utanför fönstret tro på ett mirakel handlade om Jämtländskan.

Har sökt på nätet för jag tyckte låten var väldigt bra.

Skulle vara glad om någon hjälpa mig hitta låten.

I Dörfles är de nog fortfarande lika förvånade att gud talar til dem.

I sommar när jag är där igen måste jag nog använd airconditioner igen för att kunna sova. Då är det risk för att svensk musik och tal kommer tala till dem igen.

Detta låter som en skröna men är faktiskt helt sann.

Bilden för väl bli gamla Oma som bor där.

Hur var Fuji X10/X20 egentligen?

Bloggen den gamla kamerans förbannelse fick mig att titta tillbaka på X10 och X20. Har en hel del bilder tagna med dessa.

Den första riktigt avancerade kompakt som Fuji släppte var X10. Den var klart mer kamera än de flesta andra kompaktkameror på marknaden. Den hade också en större sensor på 2/3 tum. Sensorn i den var inte X-trans utan en  föregångare de kallade EXR. 

Kameran största svaghet var autofokusen och att processorn var för vek. En annan var att om man fotograferade i Raw, vilket jag alltid gör, så kunde inte den tidens program hantera den egensinniga sensorn på ett bra sätt. Det blev lätt artefakter.

Fast alla kameror har sina styrkor och svagheter. (Se på Canon och Nikons senaste spegellösa.)

Vi kan se på 2 av de bilder jag tog med den kameran.

Först en bild från en restaurang i Wien. Hög ISO på dotter samt pojkvän som bor i Wien. För att vara tagen med en kompaktkamera och för cirka 8 år sedan tycker jag kameran får godkänt.

En helt annan typ av bild. Den här tagen med ISO 500 och på ett motiv som är helt still. Resultatet bedömer jag som fullt godkänt. Detta var kamerans styrka. Att fota saker som var still när ljuset var hyfsat.

Sedan kom X-PRO1 som klart var dyrare och bättre på många sätt. Fast den delade problemet med för svag processor och slö autofokus. Samt problem med många raw-framkallare.

Det kom en uppgradering av X10 som givetvis hette X20. Den hade fått kraftigare processor och bättre AF samt X-Trans-sensor

X20 var rappare på det mesta. Eftersom den hade X-Trans var det något bättre resultat i raw-programmen. Fast det var fortfarande besvärligt. Det första program som var bra på att hantera X-trans var Iridient som jag använt för den här bilden.

Både X10 och X20 var och är bra kameror. Det var de första kompakter som inte fick mig att ångra att jag lämnat mina 5D kameror hemma. De var också skälet till att Fuji X-Trans även numera är mitt huvudsystem.

Även om jag också fuskar med Canon 5D ganska ofta.

Med en svart sate på Öckerö

Idag hade vi härligt väder  här i Göteborg för att vara så sent i November . Därför tog Kasper och jag en tur till Öckerö med packad ryggsäck samt två kameror. En Canon 5DMKIV med 100-400/4-5,6 IS skompletterad med en Fuji X-H1 med 16-55/2,8 (24-80/2,8 i FF.

Den lille saten började med ett vinterbad för vi startade ju vid en badstrand. 

Den lågt stående solen gav naturen fantastiska färger och ett intressant ljus. 

Det här ett landskap av vatten, hällar och sten. 

Husse jag kommer till dig om du ger mig en Frolic. Annars kan du vissla dig trött.

Stoppar man ner handen i fickan där har hans hundgodis finns kommer han som en galen raket. Han är smart den djäkeln. Han väntar ut mig. 

Kolla husse när jag gör en bredsladd runt stenen

Husse jag kan kanske få en eller två godisar till? Jag behöver mer  energi. Snälla.

Sedan fortsätter vi framåt. Kasper far runt som en en galning i terrängen medan jag håller ett betydligt lägre tempo. 

Utsikten är det verkligen inget fel på idag.

Ju längre ut vi kommer desto besvärligare blir det för mig att ta mig fram. Fast inte för en liten svart sate förstås.

Slutligen början vi komma fram till Udden som är vårt mål. Kasper är som vanligt en bra bit före mig. Han vet säkert att det är där det kan bli en macka eller något annat gott. Det har ju hänt förr. Hönokaka med Gamle Ole har han säkert känt lukten av under hela promenaden. Det är ju en ost som inte är helt diskret.

Husse jag känner på lukten att det finns Hönökaka med härlig Gamle Ole i ryggsäcken. Fram med den nu och sluta fota. 

Så här ser en galen svart sate ut när han slickar upp den sista smulan från en härlig macka.

Det är dags att gå tillbaka samma väg vi kom. Solen står redan lågt fast klockan bara är barnet.

Ljuset är härligt förutom att solen ligger rakt i ögonen på mig så jag ser inte riktigt hur jag skall gå. Här är det inga upptrampade stigar som gäller. 

Ett par gamla buskar som dött i sankmarken blir ett av de sista motiven för idag.

Till sist närmar vi oss badplatsen och civilisationen .

När vi kört på färjan så har solen redan gått ner och månen upp. Klockan är 15:45 och värre skall det bli den närmste månaden.

Kasper sover redan gått sin plats i bagaget. Helt förståligt eftersom han säkert sprungit mer än 10 gånger längre än jag har gått.

Sov gott hälsar Kasper och Mats.