Almdudler
Kvällspromenad med lille saten på kajen i Eriksberg.
Jag är lite trött på att traska runt i våra närmaste strövområden Kasper tycker säkert de är bäst för där kan han springa lös för det mesta.
Fast jag hade en baktanke med det hela. Jag skaffade nyligen igen en fullformatskamera från Canon. Så ett återfall med andra ord.
Skälet var att jag fortfarande har kvar det mesta av mina objektiv, blixtar och triggers mm. Numera får man så dåligt betalt om man säljer dem att jag tycker det är bättre att behålla dem. Allt fungerar utmärkt förutom mitt 24-105/4 IS som började spöka häromdagen. Den lämnade jag till Canon CPS idag.
När jag lämnat in det åkte jag raka vägen till Götaplatsens foto och gjorde plånboken mycket tunnare.
Det enda objektiv jag sålde när jag gick över till Fuji var mitt fina EF 85/1,2. Ett objektiv jag använde mycket till att ta porträtt på både barnbarn, barn och ibland när jag blev ombedd att fota bröllop och annat.
Det var ett objektiv som hade sin egen charm och ett unikt sätt att teckna både färger, skärpa och bokeh. Samtidigt var det tungt, klumpigt tjockt och hade seg AF samt en närgäns på 1 meter. Skärpedjupet på 1 meters avstånd och full öppning var skrattretande tunt. Det var ett objektiv som inte var hyfsat skarpt men på ett mjukt sätt. Man kan säga att objektivet i sig var en form av skönhetsretusch
Så jag behövde ett nytt porträttobbjektiv till Canonkameran.
Det blev det nya 85/1,4 IS som på de flesta sätt är bättre än 85/1,2.. Det är skarpare, har mindre optiska svagheter och väger mindre. Samt har IS som ger cirka 3 steg. Fast här kommer jag nog få göra mer skönhetsretusch för att inte rynkor, ojämnheter i hyn eller finans och annat skall synas som utropstecken. Det går snabbt att göra i On1. Nu menar jag att tona ner objektivets skärpa till en del och ingen extrem skönhetsretusch.
Nu hade jag inga lämpliga offer att testa det på. Så därför åkte jag till Eriksbergskajen
Jag har alltid älskat havet och att segla. Vilket säkert är anledningen till att jag trivs nere vid Göta älv och dess kajer. Just nu ligger det flera gamla skutor och andra äldre fartyg i Eriksberg. Förmodligen är det deras vinterförtöjning. Detta är nytt för i år i så fall.
Fast väldigt trevligt ha fina skutor att plåta.
Bredvid varandra låg två båtar som var väldigt lika Collin Archer. Collin Archer ritade båtar som var mycket säkra och ofta användes som lotsbåtar, räddningsbåtar mm. där man måste kunna segla säkert nästan oavsett vilket väder det var.
Ostindiefararen Göteborg ligger på sin vanliga plats och man har börjat att vintertäcka henne. Det var tal om att kommunen skulle göra sig av med henne. Som tur var gick ett antal företag in och garanterade pengar för några år framåt. Fast man kan se att hon skulle behöva få ett ordentligt underhåll till våren.
Skutorna och de äldre båtarna har fått Eriksbergskajen att se betydligt trevligare ut.
Här ligger också båtar som brukar köra runt turister i skärgården på sommaren. Dessa närmare 100 år gamla båtar har verkligen charm.
Hamnbassängerna ser betydligt trevligare ut med båtar. Många år har det varit väldigt tomt och trist.
Fast nu till skälet att jag i sällskap medKasper gick just hit. När kajen byggdes fick en konstnär utsmycka en del av den långa kajen. Jag tycker hon gjorde ett fantastiskt jobb.
Den här kallar hon främmande fågel. Jag har ännu inte lyckats se fågeln i det hela men färggrann och kul är den åtminstone. Det finns ett antal till och de är alla olika.
Det jag var ute efter var de här damerna. Som det finns 4 stycken av. De heter Västan, Östan, Nordan och Sunnan. Alltså som de fyra väderstrecken. Det fick bli mina testobjekt av objektivet. Fast några av bilderna är tagna med Fuji 10-24/4 OIS och ni ser lätt vilka det är. Här kommer en kavalkad av testbilder. Ni lyckas nog lista ut vem som är vem av damerna. Tänk på vad som är typiskt för olika vindar på västkusten.
Nu har ni nog listat ut vem som är vem.
Jag avslutar med med ett par ytterligare främmande fåglar.
samt med en miljöbild från Eriksberg. Givetvis där Älvsnabben är med på ett hörn Dessa båtar kryssar ständigt längs och tvärs över älven. Ett trevligt sätt att ta sig längs och över älven. Betydligt charmigare än spårvagn.
Jag var nöjd med min test. Nästa gång är det skarpt läge att försöka få bra bilder på lekande barnbarn i ständig rörelse.
Då får jag se hur bra objektivet klarar följande fokus. Något 85/1,2 inte var bra på.
Sov gott.
Idag blev det aldrig riktigt ljust.
Ibland här i Göteborg känns det som gryningen kom av sig. Frös och kom inte längre precis som en dator.
Det är inte solens fel utan de där blytunga molnen som täcker staden. Vi Göteborgare borde väl vara vana men jag har aldrig vant mig vid eländet.
Fast nu har jag ju en liten svart sate som måste få komma ut och springa. Idag får det bli Röde sten nere vid älvsborgsbron.
Där har vi inte varit på länge.
Det är en plats med en lång och intressant historia.
Den som vill läsa mer om området kan börja här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Röda_sten
Intill ligger Carnegie eller gamla sockerbruket som många Göteborgare kallar det. Här låg Carnegies porterbryggeri. När de flyttade blev det sockerbruk. Idag är det ett stort hotell samt inrymmer en massa annan verksamhet. Innan det fanns något bryggeri var det en befästning så vi kunde stoppa den eländige dansken och norske fi.
Fast vi skall till andra sidan mot väster. Så vi promenerar under älvsborgsbron och här ligger röde sten och nya varvet. Varvet är inte så nytt för det byggdes i slutet av 1600 och början av 1700-talet.
Här ligger gamla pannhuset kvar som förmodar jag försedde sockerbruket med energi. Numera är det konsthall, kaffé och restaurang.
Många tycker att området är en skamfläck för Göteborg. Själva tycker jag det är mysigt sunkigt.
Här under bron får graffitimålarna härja fritt helt lagligt. Det finns oftast en eller flera som håller på att skapa något nytt.
En del är riktigt duktiga medan andra mest kladdar med färg. En del klottrar bara sina taggar och det är ju inte särskilt intressant.
Den ju här är ju lite kul. Tror mina unga barnbarn hade gillat den.
Det finns också graffiti som passar bra som bakgrund till en liten svart sate. Givetvis hade han redan märkt väggen med att "Kilroy was here".
Ute på älven passerar Stena på väg ut till Danmark eller kanske Tyskland.
Sedan vi var här senast har man fått upp ett nytt konstverk. Skall det kanske tolkas som förankra freden? Som ankare skulle det inte fungera något vidare. Det skulle dragga ordentligt. Fast det är väl precis vad freden gör på sina håll.
Det finns faktiskt runt om i hamnen sandstränder på några ställen. Fast man bör nog undvika att bada. När jag var värnpliktig röjdykare 1977 fick enheten i uppdrag att undersöka Stena lines pir vid Tysklandspiren. De skulle bygga om den för att kunna ta större färjor. Innan vi fick hoppa i älven fick vi åka till Sahlgrenska och få 5-6 sprutor mot gulsot, stelkramp och en del annat otrevligt. Vi fick heller inte ha några öppna sår. Då dök vi trots allt med torrdräkt.
Älvvattnet har nog blivit bättre men man skall nog inte ta sig ett dopp där. Det finns betydligt bättre badplatser på öarna och norr om Göteborg.
På nya varvet finns den numera både ett trevligt hotell och en stor restaurang som är öppen på sommaren. Hotellet kan vara ett trevligt ställe om ni vill bo någon helg i Göteborg.
Vid den gamla träkajen ligger en arbetsbåt som jag misstänker används för att undersöka fiskmängd och ta andra prover.
Ombord har de också en undervattensrobot.
Tittar man förbi Vita gaveln som huset kallas så ser man hamnen där det mesta händer numera. Här hanteras en stor del av det vi importerar eller exporterar.
Nu börjar det bli dags att gå tillbaka samma väg som vi kom.
På väg tillbaka ser vi en ensam kajakpaddlare som tar sig västerut i skymningen.
Här är ingången till pannhuset om ni vill undersöka konsthallen eller ta en kopp kaffe. Jag är nu uppe i 12800 ISO om jag skall ha lite skärpedjup. Dags att åka hem och dricka en kopp te och kura skymning.
En skön dag i Oktober. Både för oss och för våra husdjur.
Husse nu har du rökt en cigarett och vilat dig. Nu kör vi igen. Var inte så slö!!!
Skall inte inte du vara med Chleo? Du har slappat större delen av dagen.
– Vilka dumheter husse. Varför väckte du mig. Jag hade en så skön dröm om en nyfångad talgoxe.
Lek ni småpojkar. Jag tänker ligga kvar här och njuta av vädret.
God natt alla människor, katter och hundar.
Må John Blund ge er en skön sömn.
Ramovas katter
Då har jag igen tillbringat 3 veckor på båten i Kroatien. Denna gång utan hund. Vädret i slutet av September och början av Oktober passar en svensk bra. Dagstemperatur på 25-28 grader och ljumma nätter med cirka 20 grader.
Skall man segla i Kroatien är detta den bästa tiden för en Skandinav.
Fast detta skall inte handla om segling. Utan om katter.
På marinan finns det mängder av katter som är mer eller mindre vilda. Det serveras mat till dem på marinans restaurang fast det är få av dem som vågar sig dit.
Jag upptäckte en kull ungar som inte var gamla. De kom och lekte nära min båt. Tror de var 6 stycken totalt.
Här är 2 av dem. De är små och ganska magra.
Jag bestämde mig för att hjälpa dem lite på traven. Så jag köpte kattmat och mjölk.
De satt där i skymningen och hoppades på att jag skulle ställa ut en tallrik mjölk och lite kattmat.
En liten honkatt var modigare än de andra.
Hon blev under ett par dagar allt mindre rädd.
En dag hade hon vågat sig ombord och tiggde om mer mat. Mjölken var alltid det som lockade mest.
Efter den dagen bestämde hon sig för att flytta in.
Hon är en underbar liten katt. Under veckan som gick blev hon klart lite rundare och mer välgödd.
Hon var så kelig och jag skulle gärna tagit med mig henne till Sverige.
Nu är det nog inte så bra att släpa en katt i bilen 2500 km till Sverige.
När jag inte var på båten verkade hon bjuda in alla sina syskon på middag. Då var båten full av katter när jag kom tillbaka.
Jag hoppas att hon nu klarar sig bra utan min hjälp.
Ensam hemma
Sedan i går kan jag spela gräsänkling blues så det dånar. Fast något kalas eller krogen blir det inte.
Frun och dottern har snott min BMW och åkt till Berlin. Detta för att fira den lästa dotterns 39:e födelsedag.
Hon och hennes sambo bor i Wien så de möts på ungefär halva vägen.
Berlin är ju en mycket trevlig stad så de får det säkert fint.
Ja egentligen är jag ensam hemma för att jag egentligen inte är det. Jag måste ta hand om våra husdjur.
Lille Kasper kan ju inte lämnas ensam i 4 dagar. Fast honom hade jag kunnat sätta på ett hundpensionat.
Det är värre med våra 2 kattsystrar. De är vana av att ha en tjänstemänniska som servar dem 24/7.Tror de skulle skriva ner ungefär följande om de kunde hålla en penna.
En tjänstemänniksa skall alltid:
1. Släppa ut eller in katten när den så önskar. Detta gäller på alla tider dygnet runt.
2. Är matskålen tom och katten hungrig skall matskålen omgående fyllas med god mat.
3. Vill katten kela skall den få sitta i knät och bli delad. Viil den inte kela skall den få vara i fred.
4. Vill katten sova i sängen skall tjänstemänniskan ligga still och inte sparka med fötterna.
Så jag har fullt upp med att passa upp katter och gå ut med hunden mm....
När Kasper och jag travat runt in skogen den senaste veckan har vi kunnat konstatera att hösten är här.
Det har regnat som vanligt i Göteborg den senast veckan och varit blåsigt. Typiskt Göteborg på hösten. Fast det finns värre ställen som Stavanger och Bergen......... Får väl trösta mig med det.
När frun och bilen väl kommer hem skall jag själv dra i väg söderut. Första stopp blir just utanför Berlin. Kronprins hotel i Falkensee. God mat och god öl.
Sedan ner resten av den 2 500 km långa vägen till Makarska. Nu har jag ju ett certifikat på att jag är en Iron Butt på MC och bilen är bekvämare så det skall nog fungera också denna resa. Fast kul är det inte.
Kul blir det när jag kommer ner till Krvaviza. Min båt är äntligen renoverad och klar för att testa. Det har tagit väldigt mycket tid och pengar fast nu är vi äntligen där.
Mina goda vänner Ernest och hans son Jussup som gjort det mesta av jobbet på båten rapporterar att det är cirka 27 grader varmt på dagen och 24 på natten. Temperaturen i vattnet är 25 grader.
Tyvärr är vi nu så sent ute att det blir ännu en vinter för White Lady i marinan i Krvaviza. En 13 meter stor båt som väger 20 ton ger man sig inte ut med utan att vara säker på att man kan hantera den ensam.
Jag ser verkligen fram emot att äntligen få segla denna unika Laurin koster.
Nu är också äntligen också turistsäsongen över.
Så hur länge jag stannar vet jag inte. Några veckor förmodligen.
Får väl skriva igen när jag väl är där.










































