Finns opålitligt väder?

Vi har kanske alltid opålitligt väder sett över några dagar. Fast här handlar det om att man inte vet vad vädret är om 5 minuter.

Om det existerar så är det vad vi haft i Göteborg de senaste dagarna.  Med moln som dundrar fram i autobahn takt. Ofta är det blygrå moln som ett täcke över staden. Regnet har ibland hållit på nästan hela dagen och ibland kommit i skurar.

Vad gör man det regnar så mycket att inte ens Kasper vill gå ut? 

Tja man får försöka sysselsätta sig själv. Igår var det en sådan förmiddag. När jag gjort det som behövde göras i huset fick det bli lite kameratest.

Min fråga till mig själv var att testa hur kort skärpedjup ger egentligen en FX 80/2,8 OIS makro på cirka 1 meters håll eller kortare.

Fråga nummer 2 var hur bra är objektivets bokeh?

Dn första bilden är tagen på 2,8 på kort avstånd och med fönstret som bakgrund.

Den andra är tagen mot en nisch i vedspisen. Den är tagen på cirka 1 meters avstånd på bl. 3,6. Flaskan och oljelampan står cirka 10 cm framför nischens vitmålade baksida.

För min del får bokehn väl godkänt och skärpedjupet räcker gott för min del för halvporträtt och liknande. Inga problem att få släpp  i bilden.

Fråga nummer 3 var på hur lång tid kan jag handhålla kameran med hjälp av IBIS och OIS i samverkan.

Detta var en snabb test. Jag tog tio bilder och såg när jag fick fler bommar än än godkända med tanke på skakningsoskärpa.

Vid 1/4 sekund var de flesta godkända. Vid 1/3 sekund fick jag lika många bommar som godkända.

Helt OK för min del när vi här pratar om ett objektiv som motsvarar motsvarar 120 mm på FF.

Får väl klassa testen mer som sysselsättning än viktigt vetande.

Efter de där övningarna blev det äntligen ett uppehåll i ösregnet. Kasper hade mest sovit under tiden eftersom han tyckte det var urtrist. Jo han hade ju varit ute också i regnet på morgonen. Att gå ut i ösregn när han inte måste tycker inte han heller är kul.

Så på med stövlar och jacka med kapuschong. Nästa skur hängde i luften.

Någon längre runda kändes inte lämplig. De gånger Kasper och jag försökte de sista dagarna har vi minst i 50% fått en störtskur över oss och kommit hem dyblöta. Det fick bli lekplatsen utanför tomten och Kaspers favorit leksak. En Freesbee.

Det var en glad hund som äntligen fick springa av sig lite energi.

Kasper tycker jag skall springa och jaga honom för att få tag i Freesbeen fast det tycker inte jag. Jag har ju inte en chans att hänga med.

Det får bli att muta honom med hundgodis istället. Det går lika bra men är mycket mindre ansträngande:-)

Jag kastar och Kasper hämtar. Efter några varv runt mig så är det dags för en ny muta och jag kan kasta igen.

Alla dessa bilder är tagna på ISO mellan 1250 och 3200. Tiden är i den flesta fall 1/2000 del vilket krävs för att fota en hund i full fart där huvudet åker upp och ner som en jojo. Att pricka följande fokus exakt på en kolsvart hund i dåligt ljus är inte lätt för någon kamera.

Efter cirka 30 minuter måste även en svart liten galning med överskottsenergi vila. Några minuter senare börjar det ösregna igen och vi får rusa mot huset. 

Sedan blir det att torka en skitig hund. Något som får en att svära en gång till över vädret. 

Efteråt redigerar husse bilder och dricker kaffe medan regnet vräker ner på taket. Kasper kommer  med sitt lekrep och vill ha dragkamp. När jag inte nappar på inviten går han och tar en tupplur under mitt skrivbord och muttrar något om att husse är en tråkmåns.

Ha en fortsatt trevlig kväll önskar Kasper och Mats

Nu får jag öppna champagnen för 20 år av digitalfotande

Ja tiden går fort. Nu är det cirka 20 år sedan jag skaffade min första riktiga digitalkamera. En Olympus 2500 L Camedia.

Den var inte särskilt bra och kostade lika mycket då i kronor som en X-T3 med kitobjektiv gör idag.

Fast den hade också några fördelar. Äntligen kunde jag få både havet mörkt och himmelen blå utan att bli utfrätt som det ofta blev med dia-film. De första digitalkamerorna hade redan med CCD bättre DR.

Det gav blodad tand och jag köpte ett år senare Olympus E 10 som var mycket bättre. Båda fungerar faktiskt fortfarande.

Sedan blev det Canon  20D och med det blev jag fast i Canon-systemen. Med 10 L-objektiv och några andra är man fast. Att byta system är extremt dyrt. Fast det var många gånger jag hellre skulle ägt Nikon. Nu gjorde jag äntligen bytet till Fuji och det blev ordentligt dyrt. Fast något jag inte ångrar. Detta var min kameraresa i sammanfattning och inte vad den här bloggen skall handla om.

Jo jag har också fotat mycket med Hasselblad som jag lånat av dem. Resultatet är fantastiskt.

Det tackar jag Ove Bengtsson för. Jag älskar att fota med Hasselblad men det är inte min typ av kamera av många skäl.

Jag vill snarare ge några exempel på bilder tagna med äldre digitalkameror och visa på att utveckligngen inte alls går så fort och att man inte alls måste uppgradera hela tiden för att få bra bilder.

Redan gamla Olympus E 10 tog hyfsade bilder.

Här kommer några till. Den där damen skall just ta sin MBA så detta är en tid sedan.  Bilden är tagen 2003 så också de flesta andra.

Detta råkar var storasyster

Det är därför kanske en del som blir yrvakna att det inte egentligen har hänt så mycket de senaste 15-20 åren. Visst allt har förfinats och upplösningen har förbättrats. Det hände väldigt mycket mellan 2000 och 2005. Sedan har utvecklingen gått allt långsammare.

Min X-H1 är mycket bättre än min gamla Olympus. Fast det går inte så snabbt som många vill ge sken av.

Det går snabbare på den spegellösa sidan och de gör allt för att komma i kapp det bästa inom dSLR. Det gör de säkert med tiden

Förbättringarna sker gradvis och inte i stora språng.

Jag tog semester från min båt i Kroatien och lämnade kvar det mesta där när det gäller optik och kameror.

Nu råkade en av mina barnbarn fylla 1 år och som vanligt ville man att jag skulle ta bilderna med det lilla extra. Alla andra fotar ju med mobilen.

Det enda jag hade hemma var en 13 år gammal 1D MKIIN som gått cirka 250 000 bilder. Fast fortfarande fungerar. Samt en hög L-objektiv av version 1. Jag var mycket tveksam till hur det skulle fungera. Hade inte fotat seriöst med den kameran på flera år.

Här gällde det att lämna återbud eller försöka och bomma.

Fast det gick över förväntan. Jag hittade snabbt tillbaka till hanteringen av kameran och den levererar fortfarande bra bilder.

Kanske skall vi inte fokusera så mycket på tekniken utan mer på bilderna. Denna bild tagen 2018-08

Det är kul att diskutera teknik fast vi skall nog inte tro att det senaste ger oss med automatik bättre bilder. Det är nog snarare att fota med en välbekant kamera som ger de bästa bilderna.

Så åtminstone jag själv skall piska upp prylnisse ordentligt och lära honom sitta fint. Nej det blir ingen Fuji X-T3.

Om något år blir det kanske en Fuji X-H2. Förmodligen 1 år efter lanseringen. För då har jag nu lärt mig att priset ofta fallit med 30%. Tills dess skall prylnisse hållas i strypkoppel och vi får slita på det vi redan har. Vilket är alldeles för mycket.

Ladda upp bilder till Fotosidan och underhålla albumen.

Det var nu mycket länge sedan någon snäll medlem skrev ett skript så vi kunde ladda upp bilder direkt från LR  till Fotosidan. Det var förmodligen också han som underhöll detta i några få uppgraderingar.

Jag har haft runt 550 bilder uppladdade på Fotosidan som både bilder jag gillar och sådan där jag hjälper medlemmar att lösa problem.

I vintras och våras bytte jag ut mina datorer till en iMac 27 Retina och en ny MacPro 15. Jag beslöt då samtidigt att rensa upp i LR alla mina samlingar och bilder i SmugMug och hos Fotosidan.

SmugMug har konstant uppgraderat sin plug-in till LR och den har nu möjligheten att synka LR med bilder som ligger i SmugMug.

Så om man tappat länken mot SmugMug kan man syn ka detta igen via deras plug-in.

Denna möjlighet finns inte i Fotosidans plug-in. Har man många bilder liggande på Fotosidan är nästan enda möjligheten att ta bort dem och starta om från början. 

Det skulle vara väldigt trevligt om Fotosidan uppgraderade sin plug-in så den fick samma möjligheter som de som SmugMug har.

Det skulle underlätta otroligt mycket.

Nu får jag lägga till en bild på min assistent om det inte skall bli för tråkigt. Hon tycker givetvis jag skall smeka henne och inte tangentbordet.

SmgMug.

Nåväl SmugMug kunde jag synkronisera med LR och lyckades med en hel del jobb synka bilderna med LR och det som fanns hos SmugMug. Efter ännu några timmar hade jag de bilder jag vill ha kvar minus de jag vill ta bort. Nu kan jag fortsättningsvis uppdatera direkt från LR.

Jag har nu raderat alla mina bilder från Fotosidan. 

Med mina datorer separerade med 25000 km när jag seglar kan jag inte enkelt själv se till att vad jag laddar upp på ena datorn är detsamma som jag ser på den andra. Synkning är enda möjligheten.

Här några fler bilder från de 2 senaste dagarna. Alla tagna med Fuji X-H1 och endera Fujinon 80/2,8 makro eller med Canon objektiv med Fringer smart adapter.

Vi får se om jag kommer lägga upp nya bilder på Fotosidan. 

Projekt blixt utomhus

På min att göra lista har det länge funnits en nån dag punkt. Att lära mig använda en enkel blixtutrustning utomhus för att kunna ta lite annorlunda bilder. En utrustning jag kan ha med i kameraväskan konstant.

Jag fotar både bröllop och dop samt andra evenemang med blixt inomhus. Ofta med flera blixtar  ljusstativ, softboxar , paraplyer mm. Fast de grejorna kan man inte släpa runt på för jämnan.

Att fota med blixt utomhus med enklaste möjliga utrustning är något helt annat. Här finns inga väggar och tak att ta hjälp av.

Om man behärskar det så öppnar sig möjligheten till bilder man inte kan ta annars.

Kasper i motljus med detaljer i pälsen är en sådan bild. Han fick därför bli försöksobjekt nummer ett.

Det man behöver är en bra och ganska kraftig blixt samt en trigger på kameran så man kan ha blixten lös.

Helst skall man kunna hålla blixten med ena handen och kameran med den andra. Det gör att man bör  ha ett ganska lätt objektiv. Har man någon som kan hålla blixten blir allt mycket lättare. Har man inget som sprider ljuset utan en bar blixt gäller det att balansera ljuset exakt rätt.

Så ett litet transparent paraply bör ingå i kitet. Ett ljusstativ skall man helst klara sig utan. De blåser också gärna omkull.

Det blir genast lättare om man använder ett transparent paraply. Fast det fungerar bara om blixten är nära motivet fast å andra sidan det är då som man har mest nytta av något som mjukar upp och sprider ljuset. Ni ser på Kasper att han nu är trött på att få blixtar i nosen. Dags för fika.

Efter vi druckit tee och satt i oss några smörgåsar så var det dags för kvällsrundan. Jag på Kringlan. Alltså  min elcykel. Kasper på sina tassar. Rundan runt Hisingsparken är cirka 10 km. 

Jag går och leder cykeln på valda delar av vägen så Kasper får nosa på allt intressant.

Är det inga i närheten får han också ofta springa fritt. Det gör han också vid sidan av cykeln när det är möjligt. 

På vägen passerar vi ängar med mängder av hästar. Kasper verkar gilla hästar så vi tar gärna en paus där när vädret tillåter.

 Den här hästen verkade också gilla oss.

Redan hemma hade jag planerat att stoppa vid det här kolonistugeområdet och försöka ta bra bilder med blixt på min cykel och eventuellt Kasper om han var samarbetsvillig.

Började att ta bilder med Fujinon 80/2,8 OIS makro. Märkte snart att det gäller att inte dra på för mycket med blixten. Går man från +/- noll till plus 0,7 steg blir det ett helt annat ljus och det syns att bilden är tagen med blixt. Easy does it.

Sedan bytte jag till Canon 17-40/4 med hjälp av Fringer adaptern. Den senare har jag uppgraderat till senaste programvaran och nu fungerar det bra med de flesta objektiv jag har men inte alla.

Kasper är som ni ser motvilligt med på bild.

Ni ser också att mina första trevande försök är lite ojämna i resultatet. Det är därför jag kallar det ett litet projekt. Det kommer ta sin tid innan detta sitter i ryggmärgen.

Någon har påstått det tar 10 000 timmar att bli riktigt bra på något. Jag hoppas detta går betydligt snabbare.

Lärandet fortsätter i morgon.

Ha en trevlig kväll.

Tre generationer Almdudlers plus Kasper på galopp.

Idag hade Göteborgs galopp familjedag och tävlingar. Banan ligger bara några kilometer från vårt hus.

Jag har alltid undrat när de har tävlingar där. Nu vet jag det. Sex gånger per år faktiskt.

Idag bestämde vi oss för att åka dit och se vad de hade som var intressant.

Charlie upptäckte direkt att de hade hoppborgar. Han fick också snabbt lära sig att det inte är helt enkelt att hålla balansen.

Han krälade runt en hel del men humöret var på topp. Det såg ut som han försökte se hur andra gjorde för att hålla sig på benen.

Nästa aktivitet han gärna ville prova var ponnyridning. Tyvärr var det hopplöst lång kö där.

Vi gick istället och tittade på en brandbil. Det gick lika bra.

Sedan var det barnrock med Markolio. Det ser man bäst från pappas axlar.

Nu tyckte sonen och sonsonen att det var dags för glass. Vi handlade 3 små koppar glass.

När vi var på väg därifrån såg vi det stod Gettergod glass och blev misstänksamma.

Jojomän det var glass gjord på getmjölk. Victor och jag smakade ett par skedar. Sedan överraskade vi Kasper med en stor portion glass. Han hade inget emot getmjölk. Även Charlie åt upp sin portion.

Både Victor och jag älskar getost, men getmjölk i glassen skall vi absolut inte prova igen.

Nu var det dags för galopp. Fast det är mycket ceremonier innan de kan starta.

Det stod på en informationstavla att tävlingen skulle börja om 6 minuter.

Vi väntade......

och väntade....

Efter cirka 45 minuter började det äntligen hända något.

Efter ännu en kvart var loppet i gång.

Det är klart imponerande när de passerar. Det går riktigt fort. Till och med Kasper var fick erkänna sig besegrad.

Jag tänkte mig använda första varvet för att skjuta in mig. För att varv 2 kunna ta bättre bilder.

Till min besvikelse var det här loppet bara ett varv.

Jag får väl återkomma vid något tillfälle utrustad med ett mer lämpligt objektiv än ett 80 mm makro och prova igen.

Galopp är en sport som definitivt kan ge intressanta bilder.