Kulturchock och Planket i Göteborg.

Det har varit många inlägg från planket i Stockholm. Kulturkalaset i Göteborg och Planket verkar passera ganska obemärkt.

Det kanske inte händer något att skriva om i Göteborg. Vi får åka in och titta.

Kasper och jag hade hoppats på att kunna ta cykel respektive snabba ben in till centrrum.

Fast när det var dags vid lunchtid hängde tunga moln hotande över staden. Vi var i valet och kvalet men till sist blev det bilen.

Vi parkerade i Femmans parkeringshus. Vi hade bestämt oss för att gå sista biten eftersom Göteborgs centrum numera är ett trafikkaos på grund av västlänken och bygget av nya Göta älvbron.

Det blev lite turistfotograferande i vår egen stad. En del bilder blev hopplöst oskarpa när Kasper plötsligt skalll nosa på något just när jag trycker av. Då hjälper ingen bildstabilisering i världen.

Göteborg har mängder av gamla spårvagnar för de nya italienska som politikerna köpte var en katastrof och är  ständigt på reparation. Det gäller att åka med de äldre som fungerar till och med på vintern.

Vid Drottningtorget är det som vanligt mycket folk. En knutpunkt för det mesta av spårvagnstrafiken och för järnvägen förstås.

Göteborg är nu utsmyckad och visar sig från sin bästa sida. 

Det är bara att njuta och trycka på avtrycket och föreviga det hela. Om några månader är det inte lika kul.

Vi hade kunnat gå genom trädgårdsföreningen fast där är Kasper portad. Vi får gå runt på andra sidan vallgraven istället.

Tydligen har Alfons Åberg flyttat in hos Trädgårdsföreningen. Ännu en kändis som lyckats gå före i bostadskön. Känner man rätt politiker så fixar de det på en kvart åt en gammal polare.

Detta är delar av centrum jag aldrig fotat av förut. Varför vet jag inte.  Det är ju faktiskt ganska pittoreskt.

Dessutom händer det saker i vallgraven som är lite udda. Fast de hade faktiskt tur med vinden i dag. Det blåsta bra från rätt håll.

Vid Kungsportsbron står det flera och fiskar. Det hör inte heller till vanligheterna. Man skall nog slänga tillbaka fisken om man får någon. 

Till sist har vi kommit fram till planket. Det är en hel del folk.

Det är gott om fina bilder. Synd att det är lite skumt under träden i Allén denna molniga dag.

Några skyddar sina alster med paraplyer och det kan ju vara klokt i denna regniga stad.

Det finns massor att titta på. Mycket som är riktigt bra. Synd att man får allt på en gång. Under resten av året är det inte mycket att se i Göteborg som handlar om fotografi.

Jag ägnar mig också åt lite gatufotografering. Här är det inga sura miner om man fotar någon. Tvärtom.

Den gamle mannen hade inget emot att bli fotad. Han anlade en tankfull min och lät mig fota på.

Kasper hittade också sina favoritbilder.

När vi tyckte det blev för trångt bland människorna längs planket tog vi en omväg genom stan tillbaka mot bilen.

På andra sidan kanalen vid Kungstorget var det fullt med folk. Kan någon förresten tala om för mig varför den där statyn har en pyramid på huvudet?

Gayflaggorna är överallt. Man kan tro att hela stan har krupit fram ur garderoben.

Molnen fortsätter hänga hotande över staden men det kommer bara några droppar.

Kan man inte segla går det bra att istället trampa sig fram i vallgraven.

En del har picknick i det gröna. Regnbågs picknick kanske.

På Kungstorget är det många som stillar hungern.

Kasper och jag tar oss ner till Gustav Adolfs torg där de också säljs god mat, godis och annat.

Här en glad madam som säljer våfflor.

Engelsk fudge i alla färger verkar också sälja bra.

Det här godiset är ändå mer konstnärligt. Det är nog franskt.

När man kladdat ner händerna med godis är det bara att sedan gå över till grannens stånd och köpa färggrann tvål. Vatten finns i vallgraven.

Plötsligt kommer tre spårvagnar som tydligen också krupit fram ur garderoben i dag och vill vara med på festen.

Det var som faan Kasper.

Det händer verkligen saker i Göteborg i dag. Det blir bara för mycket. Jag börjar känna mig yr.

Hur känner du dig Kasper?

Så många intryck på så kort tid kan inte vara bra.

Vi får nog smälta detta långsamt och vila ut ordentligt

Kanske vi behöver professionell krishjälp.

Det är säkert risk för posttraumatisk stress.

Om det händer ändå mer i Stockholm så får vi låta bli att åka dit.

För det överlever aldrig vi från övriga landet.

Nu är det Fuji igen.

Under 2 veckor har jag fotat med min gamla Canon 1DMKIIN. Det fungerar ganska bra.

Fast det är en djäkla klump att släpa på.

Nu har snälla kompisar i Kroatien skickat mig en av mina Fujikameror. Tack för det. 

Jag har också passat på att köpa ett objektiv jag länge suktat efter. Ett Fujinon 80/2,8 OIS makro.

Det påstås vara ett av Fujis skarpaste objektiv. Efter testat det ett par dagar kan jag bara säga att jag är imponerad.

Det är ett utmärkt objektiv till porträtt och makro. Fast 120 mm passar ju inte till allt.

Eftersom resten av mina Fujinon objektiv är kvar i Kroatien har jag testat att köra Canon objektiv med en smart adapter från Fringer. 

Adaptern har en bländarring så man kan ställa bländaren på Fuji vis på sina Canon-objektiv. AF fungerar också samt exif data. Hur snabb AF är varierar mellan objektiven.

Bild nummer 2 på cykeln är tagen med Canon 24/2,8 IS. Givetvis blir resultatet inte lika bra som med Fujinon-objektiv fast det blir ofta acceptabelt. Det jag reagerar på är att färgerna ofta blir lite smutsiga jämfört med Fujinon. Fast objektiven var ju inte gjorda för att sitta på en Fujikamera.

Fast tillbaka till Fujinon 80/2,8 makro och lek i ON1 2018.5.

Gårdagens snabba test gör att jag redan kan säga att 80/2,8 OIS kommer bli en favorit för porträtt och landskap. En och annan makrobbild blir det också.

Idag fortsatte jag testa adaptern med olika Canon-objektiv. I går körde jag 24/2,8 med IS påslagen. Det insåg jag var mycket dumt. Fuji X-H1 har ju IBIS och det krockade säkert med IS i objektivet.

Så idag slog jag av IS på samtliga objektiv jag testade. Det blev genast mycket bättre resultat.

Det blir som sagt inte lika bra som med Fujinon objektiv men får duga i brist på annat.

Kasper och jag tog också oss in till stan på eftermiddagen. Det är cirka 6 km in till centrum.

Jag håller lägsta läget på elcykeln så det går i cirka 10 Km/t. Kasper småjoggar då bredvid mig. Jag vill ju inte köra slut på den stackaren.

Vi kunde snart konstatera att hela centrum går i regnbågens färger.

Kulturkalaset drar mycket folk och det finns mängder av ställen att äta mat från världens alla hörn.

En del hittar en plats där man kan dingla med benen medans man äter.

Kasper var bra trött när vi väl var hemma.

I morgon skall vi göra om samma sak om vädret tillåter och titta på planket.

Håll tummarna för uppehåll.

Ha en fortsatt trevlig kväll hälsar Kasper och Mats.

Fy för flugor....

Husse: Titta vad mycket flugor den där kossan har runt ögonen. Det kan inte vara skoj.

Nej det där måste vara riktigt irriterande. 

Husse den där kossan tror det hjälper att räcka ut tungan åt flugorna. 

De får lära sig att göra som jag. Har jag flugor surrande runt huvudet så drar jag.

Räcker det inte så drar jag järnet. Då är de t inga flugor som hänger med.

Det gör jag knappt heller med kameran Kasper. Du blir ofta bara en suddhund.

Jag skall nog prata några ord med de där kossorna på hemvägen husse. De verkar vara lite korkade och inte förstå sitt eget bästa. De måste lära sig springa som sjutton.

Kan en 13 år gammal kamera fortfarande leverera?

Hemma på 1 månads semester från mitt båtprojekt. Just nu är det högsäsong i Kroatien och alldeles för varmt.

Jag lämnade kvar alla mina moderna kameror på båten. Det blir för mycket att släpa på när jag skall flyga ner i mitten av September.

I går var det kalas för det för tillfället yngsta barnbarnet som fyllde 1 år. Vid sådana tillfällen brukar jag vara familjens fotograf och den ende som inte fotar med enbart en mobil.

Nu har jag bara en gammal Canon 1D MKIIN och en drös Canon-objektiv hemma så det var inte mycket att göra. Gamla Bettan med 250 000 exponeringar och 13 år på nacken fick träda i tjänst igen.

Jag kände mig lite ringrostig när jag skulle fota med den gamla feta damen. Hon är betydligt mer svårmanövrerad än mina Fuji-kameror.

Fast efter en stund började det gamla hanterandet av kameran komma tillbaka igen.

En del byter ju kameror lika ofta som skjorta. Fast frågan är måste man verkligen ha den senaste kameramodellen för att få ett bra resultat? Kan en 13 årig gammal dam fortfarande leverera godkända resultat?

Faktiskt var det riktigt roligt och en utmaning att tvingas använda Gamla Bettan igen. 

Visst kräver den här kameran mer av fotografen än dagens kameror. Man måste kompensera exponeringen mycket oftare än vad dagens kameror kräver. Något histogram före man tar bilden finns inte heller. Ofta får man ta en bild och sedan titta på histogrammet och justera exponeringen samt ta en bild till.

Nu har jag inget val utan detta kommer vara den kamera som gäller den närmaste månaden. Med ytterligare lite fotande med gamla Bettan kommer nog de gamla takterna tillbaka och det blir färre missar.

Även om gamla Bettan bara har 8,2 MPX så är filerna fina på lägre ISO. De räcker längre än många tror.

Jag skulle inte ha några problem att printa dessa i A3 eller t.o.m A2.

Vi har säkert många en övertro på utrustningen och att med den senaste kameramodellen kommer våra bilder bli bättre.

Jag lider själv av att prylnisse konstant försöker övertyga mig om att köpa det senaste. Fast samtidigt vet jag av erfarenhet att en uppgradering till den senaste kameramodellen inte ger mig ett dugg bättre bilder.

Faktiskt ser jag fram mot att under en månad tvingas leva med gamla Bettan och göra det bästa av det jag har tillgång till.

Far och son vårrusar bland vitsipporna.

Äntligen skönt väder. Det var verkligen på tiden. Lär bli lika skönt idag här på Västkusten.

En liten svart sate ligger också i bakgrunden och luktar på blommorna.

Både människor och svarta hundar känner livsandarna återvända.

Nu är det äntligen riktig vår. Så ut och fota.

Bilden bör förstoras.

Kasper och jag önskar er en underbar dag i vitsippsbackarna.