En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

Öckerö en vacker vårdag i början av Februari.

Här på västkusten är vädret helt ur led. Endera är det ösregn varenda dag i en vecka eller två. Stormen förra helgen var både riktigt blåsig men kom också med  massor av regn.

Nu i helgen så kör vi det i repris med lika hårda vindar på styv kuling eller storm, då mätt över 10 meters medelvind och inte som vindbyar , högt  vattenstånd och massor av regn. Tur man har sjöställ för off-shore segling. Kasper har flera gånger sagt att om det fortsätter så här vill han ha en egen regnrock doggy style. Han vill inte se ut som en dränkt katt för det är bara så förnedrande enligt honom. 

Så plötsligt kommer en dag med vad som känns som en vårdag i början av april. Underverkens tid är inte förbi.

Eller hur Kasper visst känns det skönt här på stranden i solen.

Det är jätteskönt. Husse jag tar mig ett dopp medan du fotar. Kommer snart.

Prova du också. Det var dödsskönt. 

Bra ordval Kasper. Jag har ingen lust att frysa ihjäl. Jag stoppar inte ens stortån i vattnet utan torrdräkt och fleece-underställ. 

Strunt i det husse. Därborta är det en helskön tik som skäller. Kan inte jag få gå dit.

Kom ihåg att du har en tracker runt halsen så försök inte smita bakom ryggen på mig. Jag vet precis var du finns på metern. när.

Nej du Kasper vi skall faktiskt åt andra hållet. 

OK då. Får väl klättra upp klippan här så ser jag åtminstone lite bättre över buskarna. Hon ser helcool ut och luktar underbart. Vilken tik!

Samla nu ihop dig Kasper så går vi ut i vildmarken. Där kan du springa som du vill. Där träffar vi troligen på varken på folk eller fä. Alltså inga tikar som kan distrahera din tonårshjärna.

Så ut i spenaten och spring Kasper. 

Du har 4 ben och jag bara 2. Jag får trippar fram lite försiktigare och se noga var jag kliver. Inget steg är likt det föregående i den här stendjungeln.

Vilken ö ligger de där husen på, husse. Det är faktiskt Öckerö det också Kasper. Har du sett svanarna norr om dig?

Vart tog du vägen byracka. Ena sekunden här och i nästa borta. Var är du nu.

Jaså där är du. Ja där uppe kan man nog se svanarna minst lika bra.

Hmmm, Nu skall jag också bara hitta en väg upp i det lilla berget här. 

Djäklar också att vinden skall komma från samma håll som solen. Den vanliga fikaplatsen är alldeles för blåsig.  Det blir riktigt kallt i den här vinden. Fem grader i skuggan och 10 m/s är för tufft för att kunna njuta av maten.

Vi får försöka hitta lä om vi skall äta vår lilla picknick.

Här är det ingen sol men det får gå. Vi har i alla fall lä. 

Nu är du allt bra sugen Kasper. Som du redan luktat dig till är får du surdegsbröd med långlagrad Grevé. 

Nu har du tiggt dig till hälften av mina smörgåsar också din rackare. Att du gjort dig förtjänt det bara för  du gjort av med mycket fler kalorier för du sprungit mer än vad jag har gjort tycker jag är ett underligt argument. Vi skall dela broderligt på den italienska salamin när jag druckit upp kaffet. Nej du får inte 3/4 av salamin. Vi delar lika. Det är rättvist.

Det är väl inget att sitta och tjura för att du får vänta ett par minuter. 

Korven är borta och vår mat är slut. Nu får vi gå tillbaka. Solen kommer snart gå ner.

Typisk vik på västkusten. Högvattenlinjens tång och sjögräs är smyckad som den värsta julgran med plast i alla färger.   

Vet du Kasper att om 20-30 år finns det mer plast i världens hav än än det finns organismer. Detta räknat vikt.  Det som ligger här kommer från Sverige, Danmark , Holland och UK för det mesta.

Det där är nog är nog någon sillinläggning eller liknande från Holland.

Kasper tro du det var mamman som slängde i sin sopskyffel först och sedan gjorde hennes barn likadant. Eller kan det vara tvärtom?

Synd att den där molnbanken skulle segla in just före solnedgången. Det såg väldigt lovande ut för en fin solnedgång timman före. 

Det där måste vara svanarna vi såg tidigare i dag. De har tydligen simmat runt på ungefär samma tid som vi behövt.  Fast vi har förstås fikat också men det har säkert de också gjort.

Längst till höger syns varför svanarna plötsligt fick bråttom.  

De tunnga molnen vid horisonten gav lite annorlunda bilder mot vanligt.

Efter lite traskande var vi nästan tillbaka till bilen

Fast först tog jag en närmare titt på stranden som är ett av Öckerös badplatser. Här fanns flera motiv som det bör vara på en strand. Som flinta och musselskal.

Kasper undersökte densamma med nosens hjälp. Tydligen en plats där många hundar passerara. 

Så här borde hela stranden se ut. Det gjorde ofta stränderna på västkusten när jag växte upp. Detta med plast nedskräpningen och all annan skräp som kylskåp, fendrar nät och annat elände såg man ganska lite av. Då var fiskelådorna ofta gjord i trä eller möjligen wellpapp. I affären fanns det oftast papperskassar. Näten och trålarna var inte så ofta gjorda av nylon eller annat syntetmaterial. Frågan är väl hur vi skall komma tillbaka dit. Till material som naturen kan bryta ner.  Alltså till av jord är du kommen och jord skall du åter vara. 

Öckeröborna får gå man ur huse och städa sin badplast och ta hand om många ton plast och annat innan det blir en härlig sommstrand för bad igen.

Nu skall man komma ihåg att Öckerö är lindrigt drabbad jämfört med områdena kring Lysekil och Smögen. Här möts den jutskaströmmen som för med sig skräp från atlanten och främst UK, Holland  och Danmark. Samt den Norska sydliga strömmen samt norrgående strömmen från Östersjön. 

Ibland skräpet hittar man ibland också något som kan glädja en liten svart byracka.

Det var dags att gå till bilen och köra den korta biten till färjan. 

När vi fem minuter senare var där hade blåtimmen redan startat.

Kasper och jag hade haft en lång och skön eftermiddag på Öckerö. Vi var båda lite trötta men nöjda med vår utflykt. Det blev kanske inte de bästa bilderna , men fotograferande var en bisyssla i sammanhanget.

När det blir lite varmare och vädret är bra är vi snart där igen på någon av Göteborgs norra skärgårdsöar. Något både Kasper, min fru och jag har gemensamt.

Min fru främst för hon älskar stenar av olika slag.  Skulle hon kyckas få med sig alla vackra stenar hon sett under en normal promenad på öarna skulle jag behöva lastbil för att få hem det hela.

Så Kasper och jag säger "Klart slut från White Lady,  Sierra-Juliett-Oscar-Quebec.

Inlagt 2020-02-14 15:19 | Läst 149 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Tycker det var många trevliga bilder! Gillar dina och Kaspers kåserier! Trevligt och titta på, framför allt när man själv tycker det är för kallt fortfarande för att ge sig ut i skärgården här i Stockholm.

Dina fotografier med plastprylar visar med all önskvärd tydlighet att det är mer än plastpåsar de behöver lägga skatt på om de ska komma tillrätta med plasten i haven. Dessutom återvinner väl de flesta i Sverige plastpåsarna som soppåsar, så det är nog tveksamt vad den beskattningsåtgärden ger för vinst för naturen i slutänden.
Härliga bilder med många fina vinklingar. Tror nog den där molnbanken gjorde sitt till för det härliga ljuset.
Storstädning vekar behövas..och det finns ju en del utan jobb så varför inte?
Med vänlig hälsning/Gunte..
Svar från Flash Gordon 2020-02-15 19:34
Tack för kommentaren. Vad gäller solnedgångar gillar jag när det är dramatiska molnd högt upp på himlen men klart längs ner vid horisnten.

Vad gäller strandstädning så bidrog under en tid på 90-talet och början av 00-talet med statsstöd för att städa stränderna. Det var många arbetslösa som på den vägen fick jobb en tid och de manstimmarnade bidrog med gjorde att man någorlunda lyckades hålla det värsta i schack.

Sedan drog staten i dessa bidrag och ansåg att det där fick kommunerna sköta och betala själva för.

Därför får sedan cirka 15-år tillbaka väldigt få jobb för att hjälpa till md den årliga strandstädningen. Kommunerna har helt inte råd.
Hej Lars, kul du gillar både bild och Kaspers och mina spånerier.

Det var faktiskt inte så kallt i solen. Fast när den hade gått ner och vi lämnade så pep halkvarnaren till i bilen och det var bara två grader plus.

DEtta med plast i havet eller i vikar och strandängar kom jag in i tidigt. Skälet var att jag seglade mycket och dök ofta samt paddlade ibland kajak.

Jag såg hur livet i havsorganismer och då framförallt fisken bli allt mer sällsynt. PÅ 70-talet dök vi ute vid Måseskär och matade sådana där stora torskar man ibland ser i fiskaffären. De på en meter eller mer.Vi matade dem med krossade havsborrar som de gladeligen snappade åt sig från handen. På 80-talet blev de mer sällsynta för att i början av 90-talet vara helt borta. Såga man en torsk så var det oftast en liten stackare.

Döda bottnar där det luktar ruttna ägg träffade man på allt oftare och simmade man runt en mindre ö kunde man stöta på 10-15 när som gått forlorade med stod upprätt som vanligt och fångade fisk. Sådana nät är ofta ohopkopplade flera i rad- och kan vara på 50-100 meters längd. Man hittar varje gång döda fiskar i dem som bara får något nöje av. Går linan till märket av så står de där nästan för evigt för nylonen i näten den håller otroligt länge.

Det är nog havets förbannelse att det är så få som ser vad som händer under ytan. Fast de som jag som gör det ser väldigt lite. Vi rör som oftasts bara nära kusten. Vi dyker normalt mellan ytan och 36 meters djup.
Med luft har man 15 minuter på sig från det man lämnar ytan till man måste lämna botten för att kunna gå direkt till ytan.

Om inte måste man göra en etappuppstigning som ökar rskerna och måste planeras väl med ett rep där dykarna jan hålla sig fast på oliga djup samt extra tuber med komprimerad luft till var och en.på etappdjupen.

De flest inklusive jag själv har därför bara sett en liten del av vad som sker i havet.

Så mitt intresse och oro för vad som skedde i havet med alla förlorade nät smat i vikarna och på ängarna där det blev åren åren bara allt mer plast men också mycket anna skit som traktor däck kylskåp. Jo de flyter faktisk även om dörren går upp. De har frigolit isolering som håller dem flytande i marvatten precis som en container kan göra.

Nu är bilderna jag tog på Öckerö så upprörande för min egen del. På Öckerö bor det väldigt många och de städar sin ö väldigt väl. DE har dessutom tur för de ligger inte i de strömmar som pumpar in den stora mängden skräp.

Det gör däremot områdena söder och norr om Lysekil. Lysekil. Ett ganska stort område med väldigt mycket örar.

Jag tänkte skriva ihop en blogg som handlar mer om detta och ge lite mer indormation. Bilderna jag tänker använda tog jag redan 2008 när jag följde med en av Lysekils kommuns båtar som städar längs stränderna.
Där finns mycket mer dramatiska bilder om hur stora mängder det rör sig om.

Här kan du få tjuvkika: https://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=385894