Mjöån vid Åbergen

I de inre delarna av östra Skåne rinner Mjöån genom en vacker dalgång, som kanske delvis kan kallas för ravin. Det är på Linderödsåsens nordsluttning utanför Huaröd. Eftersom jag gillar att fota på hösten och tiden ofta inte räcker till, så tog jag ledigt en tisdag förmiddag för att åka dit på plåta lite. Eftersom det regnat en del, så var det bra flöde i ån.

#1

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

Lite vidare landskap på Tjärö

Förra inlägget handlade om intima landskap på Tjärö. Nu blir det lite större vyer, för en del bilder i alla fall. Tjärös nordöstra del, Kalven, innehåller bland annat en stor kal klippa med flera stensamlingar på. Jag tycker de är så fina, men besvärliga att göra rättvisa på bild. Jag har försökt med en hel grupp stenar, delar av grupper, färg och svartvitt i det här inlägget.

#1

Man kan utnyttja spruckna stenar på olika sätt.

#2

#3

#4

#5

#6

Det blev många bilder på det här gula trädet. Det här är det sista för dagen och den bästa enligt mitt tycke, vilket ni ju inte har en aning om som bara får de den här!

Intima höstlandskap på Tjärö

Ibland lägger jag i min kajak vid Järnavik och paddlar ut till Tjärö på hösten. Båten har slutat gå sedan en bra tid tillbaka, så det är eget färdmedel som gäller om man skall ta sig till Blekinges vackraste skärgårdsö vid den här tiden. Det blev ganska många bilder på intima landskap, som jag tycker mycket om att fotografera. Lägg höstens färger och att saker börjar vissna till det, och jag går igång ordentligt! Min förkärlek för stående bilder är väl rätt tydlig också.

#1

Jag kände för en lite tydligare sepiaton på den här bilden.

#2

Jag provade svartvitt här också, men tyckte inte det blev bra. Det som lockade mig att ta bilden var det fläckvisa ljuset på olika stenar.

#3

Här väntade jag på ett moln istället. Jag tycker det mjuka ljuset passade bättre till det här motivet.

#4

Det var den hängande grenen som lockade. Första försöket med en sten och grenen blev sådär. Jag gillar den här med två stenar bättre.

#5

Jag föll för ljuset som lyste på mossan på klippan. En stensamling och en ensam sten fick bli inramning.

#6

Ja, det var förstås skuggan som fick mig att trycka av. Det är ett imponerande stort flyttblock.

#7

Jag kämpade med att få lite ordning i det här kaoset, för jag kände att där finns verkligen en bild. Fram med stativet när jag väl hittat utsnittet.

#8

Vandringsleden på öns södra del går genom den här klippskrevan, som gärna ville bli fotograferad.

#9

Det blåste en del mitt på dagen och jag ville fånga rörelsen i löven och gräset. Grässtråna stod lite i lä, så jag fick inte så mycket rörelse i dem som jag ville.

#10

Det här motivet gick jag förbi redan på förmiddagen och jag kände att det kunde bli en bra bild. Tyvärr var ljuset inte fördelaktigt, med ett starkt solsken, så jag fick återvända innan jag paddlade tillbaka. Solen är skön, men inte alltid bra för intima landskap!

Christiania 2:2

Här kommer fortsättningen på mitt förra blogginlägg om Christiania. Området har någon typ av självstyre med en demokratiskt vald ledningsorganisation uppdelad på 14 områden inom stadsdelen. Beslutande organ är ett "stormöte", men det är inte majoritetsbeslut utan man behöver vara någorlunda överens innan beslut fattas. Det finns inga direkta lagar, men ändå ordningsregler som man förutsätts följa. Bl.a. får tung narkotika, våld och vapen inte förekomma.

#1

Modern konst à la Christiania.

#2

Bro över kanalen som går genom området. Traditionen med hänglås har jag sett på andra ställen, men "flaggorna" vet jag inte vad de skall symbolisera.

#3

Även i en fristad har man regler!

#4

#5

Handelsbod.

#6

Även personer som inte bor i Christiania deltar delvis i livsstilen där.

#7

Vår guide var fransyska och kom till Christiania i slutet av 70-talet och har blivit kvar. Hon berättade om stadsdelen med stor värme och ett ständigt leende på läpparna, så det var uppenbart att hon hade funnit sin plats i världen. Det började bli mörkt och skärpan är inte på topp på den här bilden, men jag ville ha med henne ändå.

#8

Den smalaste ingång till ett postkontor som jag har sett.

Christiania 1:2

Stadsdelen Christiania i København har varit en slags drogliberal "kommun" sedan 1971, då ungdomar ockuperade det f.d. militära området. Flera försök har sedan gjorts att stänga Christiania, men av olika anledningar har det ännu inte blivit så. I september fick jag möjlighet att följa med på ett guidat besök till stadsdelen, och det var ju på tiden, då jag aldrig varit där förut. Att gå med guide innebär ju begränsat med tid att söka bra bilder, men några fick jag med mig hem i alla fall.

Drogförsäljningen är koncentrerad till ett visst område, den "gröna zonen". Där råder strängt fotoförbud, och vår guide var märkbart orolig för att någon skulle ta foto där. Jag vet inte vad konsekvenserna kunde ha blivit. I övrigt gick det bra att ta bilder och det är inget problem att besöka Christiania utan guide heller.

Så vad tycker jag själv om Christiania? Jag är en "ordentlig" person som inte är för droger rent allmänt och jag skulle inte heller kunna tänka mig att bo på ett sådant ställe. Samtidigt känner jag att dagens samhälle blir allt mer reglerat, allvarligt och "ofritt", så på något sätt känns det skönt att en plats om Christiania finns och får finnas. Det blir en skön motpol till resten av samhället. Så hur motsägelsefullt det än kan låta önskar jag att Christiania får vara kvar.

#1

#2

Cykeln är det enda fordon som finns på gatorna. Man har t.o.m. egen cykeltillverkning.

#3

En variant på cykel! Notera att det verkar som den är elansluten.

#4

#5

#6

#7

#8