Det är söndag i Rom

En härlig solig senhöstdag i Rom. Jag njuter, och jag tror att många av romarna gör det också. Den här gången vandrade jag längs Tibern nere vid själva floden, någon som jag aldrig gjort förut. Där nere var det riktigt varmt och skönt, så länge som jag höll mig på den soliga sidan.

#1

Många cyklar längs Tibern.

#2

Andra löptränar.

#3

Min italienska räcker inte för att läsa texten.

#4

Skyltar förstår jag bättre.

#5

Närmast är Ponte Sant' Angelo, som leder till borgen med samma namn.

#6

Det finns säkert en logisk förklaring, eller?

#7

Hur ser ägarens nyckelknippa ut?

#8

Rom anno 2015.

Romerska vyer

Här kommer lite fler bilder från mitt besök i Rom i slutet av november. Det är lite blandade stadsvyer, eller snarare utsnitt, då det i de flesta fall handlar om lite tajtare kompositioner. Bilderna är tagna vid mer eller mindre planlöst vandrande i stadens centrala delar.

#1

Nära Piazza Campo de' Fiori. Jag satt på en bar och drack pina colada samtidigt som jag tog bilden med teleobjektiv.

#2

Jo, cykeln sitter säkert fastsatt i gallret. Ingen risk att någon snor den!?

#3

Vid Piazza del Quirinale.

#4

Vid Piazza del Parlamento.

#5

En iakttar mig i alla fall!

#6

En av många kyrkor i centrum.

#7

Gatuvy från Trastevere.

Den eviga staden

Ja, så brukar Rom kallas. Jag hade förmånen att få komma dit i slutet av november, och kameran var förstås med. Det var sköna dagar, fast inte jättevarmt. På morgnarna var det nog bara några få plusgrader, fast det gick upp till kanske 12-14 på dagarna. Det är skönt att bara strosa runt, ta en kopp härlig italiensk Cappuccino eller Caffè latte och så lite god mat emellanåt förstås.

#1

Graffiti verkar finnas för evigt i hela världen.

#2

Evig italiensk tvätt.

#3

Nej, katter lever inte för evigt, bara nio gånger.

#4

Låst för evigt?

#5

Jag är väl evigt tjatig med mina bildtexter...?

#6

Hoppas Colosseum kommer att finnas för evigt.

#7

Som en evig Hitchcock-film.

Milanesiskt gatufoto

Lite större städer ger goda möjligheter till gatufoto. Milano är inget undantag, så på långweekendresan i slutet av maj, så blev det lite försök till det. Det är annars en fotoinriktning som jag bara ägnar mig åt sporadiskt.  Jag har utmanat mig själv en del genom att lämna komfortzonen och gå lite närmare än jag brukar när jag tagit några av bilderna. Alla bilderna utom en fick bli svartvita.

Som vanligt blir det bäst om man förstorar!

#1

Den här bilden bara skrek efter att få förbli i färg.

#2

Till synes ensam resenär behöver rökpaus.

#3

Det är gott om gatuartister på Via Dante, som lockar till sig åskådare.

#4

Dessa åskådare har valt att hålla sig mer i bakgrunden.

#5

#6

#7

#8

Pojken med glaskulan.

#9

Lilla jag måste ner i väskan när jag skall åka spårvagn.

#10

Spårvagnsresenärer.

Man har tak på husen i Milano

Ja, det är klart man har tak på husen! Jag trodde faktiskt inte något annat, men när jag tittade på bilderna jag valt till det här inlägget, så kändes just "tak" som en gemensam nämnare. Bilderna är tagna vid en långweekend i Milano i slutet av maj. Det kommer ett inlägg till, och då blir det mer gatufotoinriktat.

Milano är väl mest känt som modestad, men liksom många andra italienska städer och samhällen, så finns det en särskild slags charm som jag gillar på något sätt. Att bara sitta ner på en servering och ta en fika är en njutning.

För den kameraintresserade kan jag nämna att jag den här gången valde att resa med en mindre och lättare systemkamera, en Olympus Pen, med två ganska billiga objektiv, som är relativt nyinköpta. Annars brukar det vara en Canon EOS 5D Mark II som följer med om jag inte valt att resa jättelätt med bara kompaktkamera. Jag är supernöjd med valet. Det var skönt att knalla runt i stan med mindre vikt, men ändå ha systemkamerans kreativa möjligheter. Jag skulle möjligen önskat något mer ljusstarkt objektiv för att kunna arbeta med kortare skärpedjup vid vissa tillfällen. Annars är jag mycket nöjd med bildkvaliteten.

#1

Första bilden är tagen från hotellfönstret. Sambon och jag bodde en bra bit ut från centrum, då det var svårt och dyrt att hitta vettiga hotell i centrum, kanske beroende på den pågående världsutställningen.

#2

Flera italienska städer har gallerior utformade som ett kryss, och även Milano. Galleria Vittorio Emanuele II har ett imponerande glastak med en kupol i mitten.

#3

Intill gallerian ligger den nog mest kända byggnaden, domen - eller domkyrkan om man så vill. Det gick att komma upp på takterrasserna via hiss eller trappor. Att vandra på takterrasserna på domen gör att man verkligen kommer nära all fantastisk utsmyckning. Inte konstigt att det tog runt 500 år att få den klar!

#4

Utblick över staden från domens tak.

#5

Också från domens takterrass.

#6

Tak från insidan, närmare bestämt järnvägsstationen Porta Garibaldi.