Vidare till mossriket

Förra inlägget handlade om "lavriket" vid Hovdala utanför Hässleholm. Efter inte många steg, så hamnade jag i mossriket. Mossa på stenar är inte alls ovanligt i trakten, men här tycker jag det var extra mycket både på stenar och trädstammar. Det hade nyss regnat också, och våt mossa har en härlig grön färg, som fick mig att frossa i det som landskapet bjöd på.

#1

#2

#3

#4

#5

#6

I lavriket

Äntligen blev det tid för en "riktig" fotoutflykt. Det var alltför länge sedan. Jag åkte till Hovdala, som ligger strax söder om Hässleholm. Ganska snart kom jag till ett område, där det var väldigt mycket lav på träden, det mesta som jag sett i mina skånska hemtrakter. Det är annars ett fenomen som jag förknippar med breddgrader längre norrut.

Jag spenderade ganska mycket tid på platsen, men hade ändå svårt att göra den rättvisa. Jag känner mig inte riktigt nöjd med bilderna, så det lär bli att återvända en annan gång. Här kommer i alla fall ett urval bilder som känns någorlunda okej, och så avslutar jag med lite mer mossigt än lavigt.

#1

#2

#3

#4

#5

#6

Dagens intima landskap

Nu är det november och de flesta löven har fallit. Skogen har sin skönhet ändå. Det fuktiga vädret får mossan att lysa illgrönt och det blir en vacker färgkontrast mot de bruna löven på marken. Jag gick en liten runda i skogen i förmiddags och hade kompaktkameran med. Det dök upp en hel del intima landskap som fick mig att stanna upp och låta hunden vänta en stund.

Ibland funderar jag på det här med enkelhet kontra komplexitet i en bild. Många bilder betittas ganska hastigt på nätet och då krävs antagligen något slående och kanske enkelt för att fånga betraktarens intresse. Å andra sidan tror jag en bild håller längre om det finns mer att upptäcka. Det behöver i och för sig inte innebära att den är komplex. Den kan locka till eftertanke på andra sätt. De här bilderna innehåller nog lite blandade komplexitetsnivåer.

#1

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

Intima höstlandskap på Tjärö

Ibland lägger jag i min kajak vid Järnavik och paddlar ut till Tjärö på hösten. Båten har slutat gå sedan en bra tid tillbaka, så det är eget färdmedel som gäller om man skall ta sig till Blekinges vackraste skärgårdsö vid den här tiden. Det blev ganska många bilder på intima landskap, som jag tycker mycket om att fotografera. Lägg höstens färger och att saker börjar vissna till det, och jag går igång ordentligt! Min förkärlek för stående bilder är väl rätt tydlig också.

#1

Jag kände för en lite tydligare sepiaton på den här bilden.

#2

Jag provade svartvitt här också, men tyckte inte det blev bra. Det som lockade mig att ta bilden var det fläckvisa ljuset på olika stenar.

#3

Här väntade jag på ett moln istället. Jag tycker det mjuka ljuset passade bättre till det här motivet.

#4

Det var den hängande grenen som lockade. Första försöket med en sten och grenen blev sådär. Jag gillar den här med två stenar bättre.

#5

Jag föll för ljuset som lyste på mossan på klippan. En stensamling och en ensam sten fick bli inramning.

#6

Ja, det var förstås skuggan som fick mig att trycka av. Det är ett imponerande stort flyttblock.

#7

Jag kämpade med att få lite ordning i det här kaoset, för jag kände att där finns verkligen en bild. Fram med stativet när jag väl hittat utsnittet.

#8

Vandringsleden på öns södra del går genom den här klippskrevan, som gärna ville bli fotograferad.

#9

Det blåste en del mitt på dagen och jag ville fånga rörelsen i löven och gräset. Grässtråna stod lite i lä, så jag fick inte så mycket rörelse i dem som jag ville.

#10

Det här motivet gick jag förbi redan på förmiddagen och jag kände att det kunde bli en bra bild. Tyvärr var ljuset inte fördelaktigt, med ett starkt solsken, så jag fick återvända innan jag paddlade tillbaka. Solen är skön, men inte alltid bra för intima landskap!