I fotonernas värld
Målet var Ale Stenar
I början av juli var vi några kompisar från Hässleholms fotoklubb som gjorde en utflykt mot sydöstra Skåne. Förra inlägget handlade om första stoppet, som var vid Forsakar. Fast det egentliga målet var skeppssättningen Ale Stenar vid Kåseberga. Där var vi tills solen gick ner.
Jag läste på skyltarna att Ale Stenar är den fornlämning som är mest lik Stonehenge i världen. Den har förstås inte lika stora stenar som ligger uppe på varandra som Stonehenge, men likheterna består snarare i layouten och hur stenarna är placerade i förhållande till var solen går upp och ner vid olika tider på året som sommar- och vintersolståndet samt vår- och höstdagjämningen.
#1
Det här var på väg från Glimmingehus till Ale Stenar. Jag körde och behövde bara säga "Ska vi..." innan alla i bilen ropade "Ja!".
#2
I början var det en hel del "turister" vid Ale Stenar, så det gällde att tajma fotoögonblicken om man ville ha bilder utan folk.
#3
Nedanför branten var det fullt av vallmo.
#4
Det blåste rejält, men jag hade kul med kameran. Jag var den enda som klättrade ner, så de andra stackarna fick vänta en stund.
#5
Nu är solen nästan nere, men är delvis dold av moln.
#6
Vid sommarsolståndet går solen ner längs "skeppets" längdriktning. Det här är bara någon vecka efter, så solen går fortfarande ner nära den punkten.
Här har jag testat HDR-funktionen i Lightroom CC (6). Bilden är baserad på tre exponeringar med 2 bländarstegs intervall. Jag tycker resultatet är bra och utan överdriven HDR-effekt. Jag testade även i Photoshop CC 2015, men det blev inte lika bra. Det blev konstiga gröna färgfält nära solen.
#7
Dagens sista bild. Vi är på väg tillbaka till bilen, men jag tyckte molnen var så vackra i kombination med stigen och skeppssättningen på lite avstånd.
På väg åt sydost passerade vi Forsakar
I måndags var jag på utflykt med några fotoklubbskompisar. Målet var Kåseberga i sydöstra Skåne. På vägen stannade vi till vid Forsakar, som kanske är Skånes högsta vattenfall. Det beror på hur man räknar, om man lägger ihop delfall eller om det är det enskilt högsta. Konkurrenten är Hallamölla, som inte ligger så långt bort.
Den här gången tar jag inte med några bilder på huvudfallet. Man hade byggt en fin plattform med utsikt över huvudfallet, eller nedre fallet som det egentligen heter. Fast alla andra tar ju just de bilderna. Jo, jag gjorde det också, men jag utelämnar dem här.
#1
Från plattformen vid nedre fallet, men här riktade jag kameran åt ett annat håll. En del boklöv är märkligt mörka här.
Haväng och söderut
Tredje och sista inlägget från den dag som började med gamla fordon vid Brösarps station, en vandring i utkanten av Brösarps backar och slutade framåt kvällningen vid havet vid Haväng. Det är denna avslutning som dessa bilder handlar om. Jag vandrade helt enkelt en bit söderut längs stranden, mot Vitemölla, och sedan tillbaka.
#3
Ovanför branten, söder om de öppna ängarna vid Haväng, finns en nästan djungelliknande skog.
Runt Brösarps backar på eftermidda'n
Som jag berättade i förra inlägget, så var jag på väg mot Haväng, när jag såg skylten om 50-talsdag vid Brösarps station. Innan jag for vidare till Haväng, så gick jag en runda ner mot Verkeån och Brösarps backar. Lite diverse motiv dök upp under den vandringen. Här följer ett axplock.
50-talet på Österlen
För några veckor sedan var jag på väg till Haväng på Österlen, då jag passerade infarten till Brösarps station. Där stod en skylt med "50-talsdag". Det blev jag nyfiken på och svängde in. Det visade sig vara en nostalgidag med diverse fordon från 50-talet, bilar, traktorer, motorcyklar m.m. Ja, allt var inte 50-tal, men mycket. Brösarp är också utgångspunkt för museijärnvägen på Österlen, så där var förstås full fart med tåg dragna av ånglok och diesellok.
#3
Picknickbordet och verktygslådan får i alla fall plats i Saabens lilla bagageutrymme.
#8
HD:n lär vara yngre än 50-tal, men blänker gör den.
#9
Ångtåget rullar genom Brösarps backar. Nu talar vi om äldre än 50-tal.





















