Hur många vinklar kan man ta på en stubbe?

Klöva Hallar på Söderåsen i oktober. Plötsligt dyker det upp en trevlig liten stubbe. Både precis intill och i omgivningen finns fina ormbunkar med höstfärger. Vilken vinkel blir bäst? Man ska ju utforska ett motiv ordentligt och jag hittade i alla fall fem vinklar att fotografera den där stubben ifrån. Kanske har jag ändå missat den bästa? Ja, vad som nu är den bästa om det överhuvudtaget finns. Det skulle vara kul att höra vilken ni gillar bäst?

#1

#2
 

#3

#4

#5

2.5 km på sju timmar del 2

Den mycket långsamma promenaden längs Klövabäcken på Söderåsen gav många chanser att leta motiv, och då framförallt intima landskap i höstfärgspalett. Det "värsta" med denna vackra årstid i kombination med ett landskap med stora fotomöjligheter är nog att veta vart man skall rikta kameran. Fast det är bättre att glädja sig åt de bilder som fastnat på minneskortet än att gräma sig över de som aldrig blev gjorda.

#1

#2

Den här lilla svampen satt intill fikaställe n:r 2.

#3

#4

#5

#6

Jag tog två varianter av denna bild. En när det kom en vindby och en när det var lugnt. Jag tyckte den här blev lite extra spännande.

2.5 km på sju timmar del 1

I bästa höstfärgstid, gjorde jag och kompisen Ulf, en utflykt till Klöva Hallar på skånska Söderåsen. Det brukar inte gå fort när vi är ute, för vi hittar motiv överallt och stativet skall monteras och justeras in. Ibland skall vi invänta att vinden tillfälligt lugnar sig, eller möjligen tvärtom ifall den effekten är den önskade. Fast den här gången slog vi nog långsamhetsrekord. Vi behövde sju timmar för en runda längs Klövabäcken som är ungefär två och en halv kilometer lång! Okej, några mat- och fikapauser blev det också, närmare bestämt tre.

Här följer några bilder som blev resultatet av dessa timmar.

#1

#2

#3

#4

#5

#6

Klövaravinen 3:3

Sista inlägget från Klöva Hallar för den här gången. Det var en strålande dag, men solen såg jag inte mycket av. Den når inte ner i ravinens botten. Jag såg dock att den lös uppe på ravinens nordsluttning. Så småningom klättrade jag upp och gick uppe på kanten tillbaka längs Skåneleden. Då fick jag lite sol på mig till slut!

#1

Mäktiga klippor reser sig över ravinen. Rasbranten är också typisk.

#2

Lite trolskt.

#3

#4

Väl uppe på kanten lyser den sena eftermiddagssolen strax innan den går ner. Ljuset är ordentligt varmt och jag har inte "fuskat" med vitbalansen.

#5

#6

Solen har nu försvunnit även uppe på kanten. Det blev en härlig lyster i bokgrenarna i det rådande ljuset.

#7

Klövaravinen 2:3

Jag vandrar längre in i ravinen vid Klöva Hallar, längre in än jag varit förut. Det här är ett av naturfotografen Patrik Larssons främsta jaktområden, och jag förstår honom. Dalen känns lite vildare än Skäralid, som förstås också är mycket fin och intressant ut fotosynpunkt. I Klövaravinen är man dock mycket mer ensam. Det finns inga anordnade leder, som i Skäralid. Skåneleden passerar området, men den går uppe på kanten av ravinen. Nere i dalen finns några spontana stigar, men de är inte så vältrampade. Bitvis var det så brant och hala löv att jag trodde att jag skulle hamna i bäcken med kamera och allt, men det gick bra.

#1

Jag "faller" ofta för fallna träd av någon anledning. Kanhända faller jag över dem också ibland, men det är en annan sak!

#2

Intressanta svampar, som jag inte vet namnet på.

#3

#4

Jag faller ofta för stenar och klippor också.

#5

#6

Går man på fel sida bäcken blir det besvärligt här.

#7