On the road
Befinner mig on the road.
Brukar åka runt en del på sommaren. Bor i Stockholm men har ena föräldern i Piteå. Den andra i Malmö. Jag brukar alltså åka upp 90 mil till Piteå. Sen ner till Stockholm igen. Ny runda ner till Malmö. Det är 60 mil. Och det är E4:an som gäller. Sveriges kroppsulssåder. Från Lissabon till Haparanda, det lärde man sig som barn. För ett tag sen så gjorde man om numreringen på europavägarna. E4:an skulle egentligen heta nåt annat. Men som särskilt privilegium fick Sverige behålla numret fyra på sin del. Helt rätt. E4:an är en del av den svenska identiteten. Som snuset.
Men när man är ute och kuskar så här, blir det inte tråkigt? Ja, det borde det bli. Men inte på sommaren. Jag säger bara Mix Megapol. Bara svenska låtar! Normalt är kanalen olyssningsbar. Popmusik på engelska, ett enfaldigt dunkande. Men på sommaren - bara låtar på svenska. Gyllene Tider. Tomas Ledin. Säga vad man vill om Tomas men han kan skriva sommarhits. Magnus Uggla. Laleh. Arvingarna - Eloise! Carola. Lena Ph. Och sen när de spelar Hon har ett sätt, med Jakob Hellman. Då är det sommar. Tänker mig bort till sommaren 1989. Den bästa av somrar.
Men den som gör sommarfärden genom Sverige extra njutbar är ändå Miss Li. Varje år kommer hon med en ny hit. Lika bra som fjolårets. Med klara idéer. Jag tänker på Bob Dylan. Han är motsatsen till Miss Li. Grumliga texter, några spridda sentenser som inte hör ihop. Det är ett vanligt fel att missta grummel för djup Tegnér skrev:
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta
och
Vad du ej klart kan säga vet du ej
Även Svenska Akademin gjorde misstaget. Gav karln nobelpris. Bob Dylan själv kände att han inte hade nåt i Stockholm att göra. Annat är det med Miss Li. Klara idéer med en mästerlig behandling av svenska språket. Förmågan att suga på vissa ord. Komplicerad. Instruktionsboken. Ålderdomshemmet. Men det är inte bara formen som vinner bifall men också innehållet. Texterna är uppbyggliga. Utile dulci - att förena nytta med nöje. Hennes tidiga låtar vittnar om en ung kvinnas komplicerade tillvaro och svårigheter inför livsvalen. Men sen så växer hon och kan dela med sig av sina erfarenheter. Tills hon en dag kan se fram emot ålderdomshemmet. Texterna är främst riktade till yngre mänskor men jag känner att även jag som äldre farbror kan ta till mig råden.
Jag känner att man borde ge nobelpriset åt Miss Li. Om man kunde ge det åt Bob Dylan måste man kunna ge det åt artisten från Borlänge. Förresten var det länge sen man gav en svensk nobelpriset. Det var väl Eyvind Johnson och Harry Martinsson på sjuttiotalet? Googlar. Vad ser jag: Tomas Tranströmer, 2011! Visst, han verkar ha varit en snäll man, men han var också en grumlare. Fråga: finns det nån som känner till en enda dikt skriven av Tranströmer? Finns nån som känner till en enda rad? Alltså än mer angeläget att nu ge priset till Miss Li. En chans för Akademin att visa att man har tagit till sig Tegnérs budskap. Också ett sätt att kompensera för att man aldrig gav priset till Astrid Lindgren.
Men nu är jag framme!
Jag står vid båtterminalen i Hirtshals på Jylland och väntar på att köra ombord på båten som ska ta mig till Island. Det där flinet är motiverat. Det har varit en del strapatser. Mer om det senare.





Hälsningar Lena