Sånglärkans dag del 2 - lärkans drill

Ett reportage från april förra året som blivit liggande. Första delen hittas här. 

Vi var framme på Gärdet. Nu gällde det. Skulle det bli någon sångarfest? Skulle vi skåda några lärkor? 

Henrik drar Gärdets historia och lärkans historia där. Det stora öppna fältet passar lärkan som hand i handske. Den har länge häckat kring Kaknäs by, trots mänsklig aktivitet på fältet. Militärer förr, hundar och joggare idag. 

Men nu så händer det grejer i luften. Någon ryttlar däruppe och sjunger.  

Och se! Högt upp i skyn drillar en lärka. 

Trots att man har en del år på nacken har jag inte tidigare varit med om detta skådespel. Bilderna gör alls ingen rättvisa. Fågeln håller på i fem minuter, tio. Tröttnar den aldrig?  

Vi skådare står som begeistrade. Det var därför vi var här. Valuta för pengarna! 

Efter att ha skådat lärkans drill sluter vi upp med andra skådare som samlats längre upp. Där hålls föredrag, provas kikare, snackas fågel. Tyvärr glömde jag att ta några bilder! Var alltför uppfylld av lärkan, svårt att tänka på andra motiv. Allt som allt en trevlig söndag på Gärdet. Där dagens clou var lärkans drill. Några tankar: 

Namnet. Alauda arvensis. Namnet får mig att tänka på landskapet Auvergne i Frankrike. Ett landskap i Centralmassivet som är mig kärt, ett landskap med björkar och jänkebilar. Landskapet är känt från Asterix och slaget vid Gergovia, där gallerna besegrade Julius Caesar (Majestix deltog i detta slag). Är det där lärkan bor på vintern? Tanken kittlar. Den lämnar Frankrikes Norrland för att häcka hos oss i höga Nord. Men jag googlar och ser att namnet har med åkerfält att göra. ”Fältlärka”. Internationellt verkar fältlärka vara gängse: franskans alouette des champs, tyskans feldlerche, ryskans polevoj zjavoronok. Svenskans sånglärka avviker. (Även engelskans skylark skiljer sig). Ibland undrar jag hur taxonomerna på Birdlife Sweden tänker. Vill de ha hjälp med namngivningen? Skulle kunna tänka mig att ställa upp, brukar vara bra på sånt. 

Fågeln i dikten. Livet är ett smörgåsbord. Man lär sig hela tiden nya saker. Även gamla ting som man lärde sig som barn kan få en djupare innebörd. Den gamla sången

Alla fåglar kommit re’n 
Vårens glada gäster
Vilken fröjd i solens sken
Vilka sångarfester
Lärkan drillar högt i sky…

Den sjöng man som barn men man tänkte inte på orden. Man bara sjöng dem. Men nu när man blivit äldre och fågelintresserad så smakar man på orden och inser hur bra de är. Sångarfester, lärkans drill högt i sky - det är så sant som det är sagt! 

Zenfaktor: hög. Det är en ynnest att i storstan kunna åka till Gärdet bara några tiotal minuter bort och ge sig ut på fältet och få uppleva lärkans drill. En stund med lärkan räcker länge till att fylla på de andliga batterierna. Faktorn ökas ytterligare av att fågelns drill inte gärna gör sig på bild. Se bilderna ovan. Man behöver därför inte stressa och jaga bilder. Lämna kameran och telet hemma, ta istället med kikaren. Njut den flyende stunden med fågeln. 

Drillens rationalitet. Är drillen rationell? frågar man sig. Första tanken är nej. Ödslar fågeln inte stora mängder energi till ingen nytta? Den sjunger stående i luften i tiotals minuter. Hur mycken ork går inte bort? Men sen så tänker man ett varv till. Fågeln ligger normalt och trycker i fältet. Den är omöjlig att få syn på. Det gäller även för andra lärkor. Att då sticka rätt upp och ryttla och sjunga och synas långt över fältet - i tio minuter, tjugo. Det är ett effektivt sätt att signalera: Jag är här! Kom och ta mig! Med tanke på vad som står på spel, nämligen att sprida sina gener. Ett syfte väl värt sin ork. Så vid närmare eftertanke är nog drillen rationell. Naturen vet vad den gör.