Tack Stefan, är du lika miljöskadad som jag är, jag kollar direkt på konstruktionerna när jag kommer in i en byggnad och i Venedig kan jag inte låta bli att fundera på fukten och de skador som den orsakar.
Här och där i staden ser man att de förstärker grunder med nya träpålar.
Men det är en magisk stad, som jag älskar.

Tack Ragnar, han sade faktiskt så, det finns till och med i ett klipp på Youtube. (Från episod 5 "Denna dagen - ett liv" av tv-serien Vi på Saltkråkan från 1964)
Du har så rätt att han sade "denna dagen ett liv" uttrycket myntades ursprungligen av Thomas Thorild.
Venedig är verkligen en stad värd att besöka, det tar några dagar att vandra runt staden, det är det värt.

Tack Dan, hoppet finns i alla fall, men SMHI har lovat varmare väder länge. Det är till och med svårt att ta bilder i gråvädret.

Tack Lena, det är verkligen en speciell stad, de arbetar hårt med byggnaderna beständighet, renoveringar och förstärkningar pågår ständigt. Men allt det där och rykten om att det kan lukta illa ibland, det gör ingenting staden är magisk.
Kul att du uppmärksammade slitsen i mitten, det var faktiskt en tanke i det, jag har tagit en bild i Barcelona där jag tittade rakt upp mot himlen med ungefär samma delande effekt fast den lade jag horisontellt.
Slitsen markerar på något sätt avståndet mellan de två fasaderna fast det egentligen bara är några meter.

Tack Måns, jag håller med dig i allt du skriver och de arbetar verkligen aktivt med förstärkningsarbeten och renoveringar, allt utförs tidsenligt och med rätt material, de är så duktiga på detta. Just vid detta tillfälle såg vi pågående pålningsarbete där man naturligtvis använder träpålar.
det är många städer som jämförs med Venedig, Stockholm skall ju vara Nordens Venedig, men det finns bara ett original.
Vi bodde ganska nära Rialto och vandrade runt staden fyra hela dagar, jag har varit där flera gånger tidigare men aldrig stannat så länge.
Man måste uppleva Venedig och då helst inte bara som dagturist

Har du läst The Stones of Venice av John Ruskin?

En bok många refererar till men få har läst. Jag läste den som pocketupplaga. Köpte Penguin Classic History för 20 000 lire på plats i Venedig. Så det var ju ett tag sen. Historia, arkitekturhistoria, arkitektur och inlevelsefulla skildringar. Kapitlet om Dogepalatset ger en fantastisk inblick inte bara i byggnaden och dess historia utan skiftet mellan medeltid och renässans.

Så här i efterhand kan man se en parallell till då modernismen vann över den traditionella arkitekturen.

Ruskin hyllade ju hantverk och andlighet i arkitekturen. Hans inlevelse i grodorna som utsmyckar nån stenfot på palatset är total. Då han försöker bevisa att spetsbågar är bäst blir han rörande. En bok jag är glad över att ha läst.