Jag fastnade, precis som Malinka, vid den näst sista bilden – den berörde mig särskilt med tanke på helgen. Jag har varit och tänt ljus vid mina käras gravar, och när jag såg de två löven kändes det som att det lilla lövet fick hjälp till sin sista vila av det stora. Lönnlövet, med sin lysande gula färg, lyser upp vägen och omfamnar det lilla med värme. Så vill jag tänka mig att min dotter blir omhändertagen av sin mormor, där de nu är tillsammans.