Övergång

Det börjar som en förändring i luften, innan någon färg egentligen hunnit byta plats. Det blå ligger fortfarande tungt över världen, som ett täcke som inte vill släppa taget. Men i horisontens kant sker något subtilt: en förskjutning, en antydan, en ton som inte fanns där nyss. Det är som om ljuset provar sin röst i viskningar.

Det djupa blået tunnas ut, blir genomskinligare, som om himlen långsamt öppnar ögonen. Skuggorna, som nyss var skarpa och kalla, börjar mjukna i konturerna. En första strimma av ljus — inte guld, men något som kan bli guld — glider över landskapet. Den rör sig försiktigt, nästan skyggt, som om den inte vill störa nattens sista andetag.

Det är övergångens ögonblick, där nattens sista blå toner möter dagens första gyllene viskning och allt står stilla i den tunna gränsen mellan dröm och vakenhet.
*
Det är fredag och fem dagar till julafton.