Försmak på sommar
Himlen har klarnat till det där oändliga blå som bara finns i övergången mellan löfte och uppfyllelse, solen ligger inte längre på sparlåga, den värmer, trevande först, men med allt större självsäkerhet.
Vid Kottlasjön ligger ekan, nyss befriad från sitt vintertäcke. Den bär fortfarande spår av månader i stillhet, men träet har börjat svara på ljuset, som om det minns vad det är till för. Snart ska händer stryka tjära över bordläggningen och den där mörka, söta doften kommer att stiga upp i luften och blanda sig med värmen från solen och ljudet av vatten som rör sig igen.
Det är ännu inte sommar, men det är nära nu.
Så nära att man nästan kan känna det i huden, ett löfte som dröjer kvar, precis i gränsen mellan det som varit och det som snart tar vid.
*
Jag hade planerat någonting annat för denna blogg nummer 1000, men jag kunde inte låta bli en dag med sommarkänsla..







Hälsningar Lena
Tack Lena, vem kan motstå en dag med försmak på sommar.
En dag när solen lyser från en blå himmel, klar och nästan nytvättad.
En dag när ekan ligger avtäckt, väntande, med träet stilla i ljuset.
Snart kommer den att dofta tjära, av vatten och arbete.
Allt finns där i en mellanakt mellan vinter och sommar, mellan det som varit och det som ska börja.
Bakslag kommer det vet vi, redan nu kommer molnen, därefter återvänder kylan för några dagar, fast vi är i alla fall på rätt väg.
Ha en fin vecka.
Hälsningar Jörgen
Tack Jörgen, trist med vårförkylning, det är dagar som denna man behöver uppleva utomhus, känna vårens dofter och solen som värmer i ansiktet.
Våren är en härlig tid och jag håller med om att den kan få vara lite längre, på något märkligt sätt verkar vårarna kortare än när jag var barn, det känns nästan som att vintern övergår till sommar utan förspel.
Krya på dig.
Stefan
Tack Stefan.
Jag börjar skönja livet bortom pappersnäsdukarnas rike.
Hälsningar Jörgen