Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Vågornas lek med ljus och färger

Vågorna skvalpar mot stranden som om de bär på hemligheter och varje krusning låter ljuset leka över ytan i ett ständigt skiftande färgspel. Solen strör sina nyanser som små glimmande frön, och vattnet svarar med att bryta dem, tänja dem, kasta tillbaka dem i nya former, himlens blå nyanser som djup andning, grönt som nyvakna löv, guld som en viskning från sommaren som snart ska komma.

Längst in vid strandkanten i Kottlasjön ligger en eka, vattenfylld och tung. Träet drar åt sig vattnet som en sista prövning innan tätningen, som om båten själv måste minnas havets tyngd för att kunna bära det igen. Snart ska den lyftas, tömmas, torka i solen och då, när sommaren är varm och klar, kommer den åter glida ut över färgerna som dansar på ytan.

En liten värld av ljus, vatten och väntan, där allt redan förbereder sig på sommaren som ska komma.

Publicerad 2026-05-14 12:35 | Läst 144 ggr
Iwa 2026-05-14 14:01
Fins speglingar i vattnet. Gillar särskilt sista.
Svar från Turbo56 2026-05-14 16:27

Tack Per, att fotografera ljus och himmel som speglas i vågorna är som att försöka fånga en puls, något som lever, förändras, drar sig undan och återvänder i nästa andetag. Det är ett motiv som aldrig står still, och just därför blir det så hypnotiskt.

I varje millisekund skapas ett nytt mönster,
en linje som bryts,
en färg som förskjuts,
en glimt av himmel som sträcks ut och löses upp.

Vatten är en berättare som aldrig upprepar sig.
Små krusningar skapar ett nästan textilt mönster.
Större vågor drar himlen i långa, utdragna penseldrag.
Vindstilla vatten blir en spegel, men en spegel som andas.

Stefan
Lena Holm 2026-05-14 17:05
Jag faller för bilden på ekan och speglingen i den. Hoppas bara att någon tar hand om den så den kan glida ut över ytan i sommar.
Hälsningar Lena
Svar från Turbo56 2026-05-14 17:22

Tack Lena, jodå den blir omhändertagen, efter att den tjärats skall den ligga i vattnet för att sprickorna skal svälla igen, den töms hela tiden och om några dagar så är den tät och flyter fint.

Bilden bär på en stilla tanke, att världen ovanför och världen nedanför möts i ett enda ögonblick i båten, i vattnet, i det tunna skikt där himmel och jord rör vid varandra.
Båten blir som gräns mellan två världar, det är som om båten bär himlen i sig, som om den lånat en bit av dagen och håller den i sin skål av trä.

Ha en fin kväll.
Stefan
Wolfgang Gerlach 2026-05-14 19:02
Snyggt fotograferad! Fin färg och fint ljus! Och en trevlig hund som verkar vara van att stå som modell! Mvh Wolfgang
Svar från Turbo56 2026-05-14 22:58

Tack Wolfgang, Freja är van modell och hon vet dessutom att arbete lönar sig.
Det var en kall och blåsig morgon, när vi gick ut hade jag inga tankar om temat för dagen, det var vär jag såg svanarna som jag bestämde mig, det blev lek med ljus och färger i vattnet.

Jag önskar dig en fin Fredag.
pdahlen 2026-05-14 19:17
Gillar särskilt speglingen i ekan
Svar från Turbo56 2026-05-14 22:55

Tack Peter, det finns en stilla melankoli i båten som ligger vattenfylld vid bryggan, den är byggd för rörelse, men just nu vilar den.

Där den ligger, fylld av speglingar blir den nästan mer himmel än trä.
Den blir en plats där världen möts, där det ovanför och det nedanför smälter samman.

God natt.
Stefan
Carina H. Jacobsson 2026-05-15 16:22
Idag blir min favoritbild den på fina Freja!
/Carina
Svar från Turbo56 2026-05-15 16:56

Tack Carina, Freja är min favorit alla dagar.
Det var när jag såg svanarna som dagens tema kom.

Svanarna seglar inte bara över vattenytan, de seglar genom ljuset.
Som om de skär genom en gyllene väg som solen lagt ut åt dem.
Vattnet darrar i små gnistor runt deras kroppar, som om varje krusning är en hälsning från världen under ytan.

När ljuset ligger bakom dem försvinner detaljerna.
Fjädrarna, ögonen, de små nyanserna, allt löses upp.
Kvar blir bara konturer, de rena linjerna av två varelser som rör sig i takt.

Det är som om de seglar på själva ljuset, inte på vattnet.

Stefan