En vanlig söndag

Som så ofta mötte vi Albert nere vid Parksätra strand, den lilla dvärgschnauzern som alltid verkar vakna med ett leende i stegen. Han springer ikapp oss som om han känt av vår närvaro på avstånd och följer med en bit, bara så länge som morgonen tillåter. Det är som om han vill försäkra sig om att dagen börjar rätt för alla.

Vid strandkanten sitter svanen, nyvaken och stilla, med fjädrarna ännu lite rufsiga av nattens tystnad. Den ser ut att fundera över vad dagen har att bjuda på, som om den väger ljuset i blicken innan den bestämmer sig för att glida ut på vattnet.

Vi passerar utloppet från Kottlasjön, platsen där vi ibland sett bävern arbeta i skymningen. Idag är den borta, men spåren av den finns kvar, en sorts tyst närvaro som hör till landskapet lika mycket som stenarna och vattnet.

Som vanligt möter vi stubbgubben, den där märkliga figuren av trä och fantasi som står kvar oavsett väder, som en vaktpost över stigen. Han nickar inte, men det känns ändå som ett hej.
Till slut vänder vi hemåt igen, med morgonens möten kvar som små ljusa avtryck i tankarna.

Freja håller koll på mig när jag skriver, som om hon vill försäkra sig om att jag inte glömmer något, inte Albert, inte svanen, inte bävern som inte syntes, inte stubbgubben, inte ljuset över sjön.
Allt det där som tillsammans gör promenaden till mer än bara steg i naturen.
*
Vi önskar er en skön söndag.

Bjarne 2026-04-19 09:27

En skön promenad kan jag tänka! Freja är så söt i sista bilden. Bilden från kärret är spännande. Lite lagom kaos, men reflexionen lugnar ner den.
Ha en fin söndag!
Bjarne

Svar från Turbo56 2026-04-19 10:37

Tack Bjarne det är en riktigt skön morgonrunda och jag gillar att gå längs havet.
Våtmarker har en speciell lockelse, jag kan inte riktigt förklara varför men jag söker mig ofta dit, det kanske är kaoset och otillgängligheten.
Bilden på Freja tog jag med mitt nya favoritobjektiv, Sony 50-150 f/2,0, det är magiskt för porträtt när man behöver röra sig runt modellen.
Ha en fin söndag.

Carina H. Jacobsson 2026-04-19 18:14

Tack för en trevlig lässtund och fina bilder.
Må väl/Carina

Svar från Turbo56 2026-04-20 08:34

Tack Carina, jag tycker om att skriva så text till bilderna känns naturligt och kul om det uppskattas.
Ha en fin vecka
Stefan

sveka 2026-04-19 18:26

Jag fastnar för din fjärde bild, från kärret. Som Bjarne påpekar ter sig verkligheten ovanför vattenytan mer kaotisk än speglingen i vattnet. Den är rakare och ljusare, med mer himmel, än vad som syns ovanför. Som betraktare av bilden får jag inte ihop det. Ofta är ju spegelbilder i vatten mörkare och mindre tydliga än det som speglas, men här verkar det vara tvärtom. Men allt kan ju inte förklaras, och det blev en spännande bild.
Hälsningar Sven

Svar från Turbo56 2026-04-20 08:33

Tack Sven, i våtmarken råder en annan ordning, en som inte följer våra linjer eller vår längtan efter struktur. Här växer allt som det vill, i lager av fukt, ljus och tid. Stammar lutar, rötter famlar, grenar korsar varandra som om naturen skrivit ett alfabet vi ännu inte lärt oss läsa. Det är ett kaos, men ett kaos som andas.

Den enda avverkning som sker görs av bävrar, tysta arbetare som följer sin egen rytm. Deras tänder lämnar spår som är lika mycket berättelser som handlingar, små påminnelser om att naturen själv sköter sin balans, utan att fråga oss om lov.

Och ändå är det just detta som lockar, det orörda, det vilda, det som inte formats av någon annan vilja än sin egen. I det oordnade finns en sorts sanning, en skönhet som inte behöver förklaras. Det är som om våtmarken viskar att livet inte alltid blir vackrast när det är rakt och rent, utan när det får växa fritt, i sin egen riktning, i sin egen tid.

Jag önskar dig en fin vecka.
Stefan

Iwa 2026-04-19 21:03

Trevliga bilder.

Svar från Turbo56 2026-04-20 08:29

Tack Per, det är en förmån att få följa med Freja på morgonpromenader, jag kommer ut och får uppleva gryningen och så får jag möjlighet att ta lite bilder.
Ha en fin vecka.