Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Lördag morgon, jag längtar efter solen.

Med förväntan gav jag mig iväg hemifrån vid halv sex i morse. Förväntan byttes snart mot besvikelse, sikten var dälig, färgerna helt utslätade och ljuset kändes blaskigt, en svår morgon.

Skärgårdsbåtarna ligger i vintervila.

Himlen ljusnar över Skeppsholmen

Slussen

Den sista bilden tog jag 07.05 på den numer avtäckta Årstabron

Bilderna har jag även i dag tagit med en Nikon D700 och ett Nikkor 50 f/1,2, iso 200.

Publicerad 2013-02-16 16:47 | Läst 966 ggr 3 Kommentera

Fotografiska och framtidens sätt att kommunicera.

Vad hittar man på en dag som denna när det är kallt, blåsigt och det snöar, vi bestämde oss för ett besök på Fotografiska och David La Chapelle.

Lidingöbanan till Hjorthagen.

Ruggigt vid Stureplan

Vi gick från Slussen till Fotografiska.

En kul detalj på utställningen är installationen med girlander av hoprullade fotografier.

Efter david La Chapelle åt vi lunch på Köttbaren.

Vi tog Lidingötåget hem, när vi hade satt oss så kom tre killar in tillsammans, de satte sig och började knappa frenetiskt på var sin mobiltelefon, de sade ingenting till varandra under resan, därefter lämnade de tåget tillsammans fortfarande knappande på sina telefoner, är det framtidens sätt att kommunicera?