Bara bilder
I väntan på Amy
Stormen Amy närmar sig, det har talats om hennes ankomst i varje nyhetssändning de senaste dagarna.
Det finns en särskild sorts skönhet i detta ögonblick, en andakt som bara uppstår precis innan naturen släpper taget, men innan regnet och vinden kommer, tillhör världen stillheten.
Fredag
Vi ligger kvar en liten stund, det är tyst och stilla som om världen dröjer kvar i drömmen ett ögonblick längre.
När vi kommer ut är luften kylig och klar klar, det är en morgon som nästan känns nytvättad.
Ljuset är varmt och mjukt, det bär ett löfte om att allt kan få vara lite lättare just idag, en dag utan tyngd, som om arbetsveckan släpper taget och lämnar plats för helgen som kommer.
Äntligen morgon
Det är äntligen morgon, och världen är öppen.
Ingen vet vad som väntar, det är just det som är magin.
Mitt i veckan
Det är onsdag, mitt i veckan, varken början eller slut, en dag som börjar utan övertygelse.
Allt är tyst och stilla som om tiden tvekar mellan att stanna upp eller att fortsätta.
Gryningen är grå som en bortglömd tanke och ljuset är varken riktigt mörker eller dag, utan en tvekan som dröjer sig kvar i luften.
Dagarna krymper
Gryningen tvekar, som om ljuset ännu inte bestämt sig för om det vill återvända.
Det är som om världen drömmer med halvöppna ögon och vi rör oss i den drömmen.
Nu är vi åter hemma och kaffekoppen ångar i stillhet, i fönsterglaset speglar sig nattens sista drömmar.
























