Vårdagjämning

Det är äntligen dagen då ljuset går jämsides med mörkret, som om världen drar ett djupt andetag och rätar på ryggen.

Just idag känns det faktiskt som vår.

Vid Kottlasjöns strand har spåren av bävrarnas arbete från hösten kommit fram igen. Grenar och stammar som legat dolda under snö och is ligger nu blottade, som små berättelser om envishet och förberedelse.

Någon sover i ett litet tält, kanske tränar personen för en bergsbestigning.
Kanske är tältet bara en tillfällig bas för något större, något som kräver både styrka och envishet.
Eller så är det tvärtom, kanske är det här själva målet, att sitta vid strandkanten och låta tankarna vandra fritt, utan krav på höjder eller prestationer.
Vem vet.
Det är just det som gör scenen så levande, att den rymmer både drömmen om toppar och vilan i det enkla.

Vårdagjämningen är ingen dramatisk vändpunkt, men den är en tydlig viskning.

Nu får det börja om.

Nu får det växa igen.

Och i det där nuet finns en sorts mild triumf, en påminnelse om att även det som varit fruset länge till slut släpper taget.

*

Vi önskar er en fin helg.