Att formulera sig i ord är ett sätt att tänka - att fotografera ett sätt att se

.k. Capere momento - lyckas sällan i bild - avnjutes nog bäst i stunden

Jag bor rätt nära staden och för det mesta rör jag mig någon form av stadslandskap av människa skapat. Det är vägar, parker, köpcentrum och diverse allmänna kommunikationer. Men precis utanför där jag bor finns ett lite mer vildvuxet område som jag passerar då jag hoppat av bussen i slutet av Västberga industriområde. Området är bara lite drygt hundra meter långt men det räcker. Efter något tiotal meter så är det bara natur och man får en helt annan känsla. Något rent fysiskt och man blir på något sätt påmind om varifrån vi kommer.

Och så plockar man fram kameran och gör ett fåfängt försök att fånga ögonblicket. På sätt och vis fungerar det väl, men det blir ju inte samma sak som när man rent fysiskt är där.

Nästan vildmark

Annars var det tandläkarbesök inne i stora staden. Allt gick bra. Som belöning unnade jag mig att flanera en stund. Det är så sällan jag är där inne numera.

Har haft lite svårt med motivationen senaste året. Har funderat en del på vad jag håller på med och vart jag ska ta vägen med fotograferandet. Lite existentiella funderingar helt enkelt. Men jag tänker att man får jobba på så lossnar det kanske så småningom.