.k. Det blir mycket svart/vitt för tillfället

Det kan ju antingen bero på att man sitter fast i ett ålderdomligt och nostalgiskt bildspråk format av för mycket tid med gamla fototidningar och fotoböcker eller så kan det ju bero på att svart/vitt fortfarande ger ett spännande och unikt resultat skilt från det som går att få med färg. Hmm - jag är nog inte riktigt säker för egen del.

Här är några exempel på svart/vitt som jag hittade i juni-mappen då jag var på jakt efter några stolsbilder.

Bild 1 - Å nej, inte en Slussenbild till...

Bild 2 - På 143:an

Bild 3 - Västberga kyrkogård

Bild 4 - Älvsjö station

Hmm - det där med svart/vitt, man borde kanske öva upp sitt färgseende lite mer istället...

Ha det bra

Kurt

föregående blogginlägg

.k. Den intuitive fotografen - eller demonernas betydelse för bildskapandet

Vad är det egentligen som driver mig att ta en bild? Jag har för det mesta ingen plan eller någon färdig bild i huvudet när jag fotograferar. Finns någon plan, består den nog mest i att försätta mig i något sammanhang som känns "viktigt", "lovande" eller "spännande". Annars är det nog mest "jag tar med mig kameran". Själva fotograferandet sker sedan med någon sorts impuls, man får syn på något; man tar upp kameran för att undersöka vad det är; och ibland känns det som "yes" och så trycker man av.

Det riktigt intressanta tycker jag är när man kommer hem och går igenom bilderna och sedan jobbar vidare med dem. Helt plötsligt kan man stå där med en bild som är något helt annat än det man trodde att man fotograferade från början.

Här nedan är fyra bilder från en trevlig och mysig kryssning med Birger Jarl där Jesper firade sitt  50-årskalas i goda vänner lag.

Bild 1

Bild 2

 Bild 3

Bild 4

Det ser ju inte precis ut som om jag hade det särskilt trevligt på resan. De var ändå de här bilderna som talade mest till mig när jag satt och jobbade med bilderna i går kväll. Så man kan ju undra vad det är som driver mitt bildskapande. Varifrån kom de här fyra bilderna; finns där några mörka demoner som vill ut eller är det något annat? Nu har jag nog inget bra svar på det här, men det är ändå intressant att se hur bilder kan leva sina egna liv.

Jag hoppas att mitt dystra bildspråk inte tyder på att jag går omkring med allt för elaka demoner ;)

Ha det bra

Kurt

Alla bilder tagna med Canon S95 (ISO 200)

föregående blogginlägg

.k. En man, en kamera och en hund - undrar hur bilden blev

På väg hem från Music & Arts hittade jag denne fotograf. Modellen verkar vara lagom intresserad.

Jag är så nyfiken på hur bilden blev :)

Ha det bra

Kurt

föregående blogginlägg

.k. Stockholm Music & Arts i svartvitt

Tillbringade tre dagar på Music & Arts för två veckor sedan. D800:an med 50/1,4 fick följa med även om huvudsyftet var att umgås med vänner och lyssna på  spännande musik. Fotografiskt blev det mest bilder på andra festivaldeltagare. Här är de bilder som blev bäst i svartvitt.

Jag har inte fått in hanteringen av D800:an "i fingrarna" än så det blev väl lite onödigt långa slutartider ibland (kunde skruvat upp ISO) och onödigt kort skärpedjup (är van vid D300:an).

Jag tycker dock de här bilderna blev riktigt bra. Svartvitt lyfter verkligen fram personerna i bilderna. I färgbilderna kommer alla andra detaljer i bilden fram på ett annat sätt. Jag återkommer med de bilder som jag tycker funkar bättre i färg.

Ha det bra

Kurt

PS - jag har jobbat igenom samtliga bilder i Lightroom rätt mycket bara för att kunna se om de kunde börja tala till mig. Svartvitt kräver en hel del efterjobb för att bli bra tycker jag. Ska bilderna med på utställning eller tävling får man ta några varv till ;)

föregående blogginlägg