Att formulera sig i ord är ett sätt att tänka - att fotografera ett sätt att se

.k. Den intuitive fotografen - eller demonernas betydelse för bildskapandet

Vad är det egentligen som driver mig att ta en bild? Jag har för det mesta ingen plan eller någon färdig bild i huvudet när jag fotograferar. Finns någon plan, består den nog mest i att försätta mig i något sammanhang som känns "viktigt", "lovande" eller "spännande". Annars är det nog mest "jag tar med mig kameran". Själva fotograferandet sker sedan med någon sorts impuls, man får syn på något; man tar upp kameran för att undersöka vad det är; och ibland känns det som "yes" och så trycker man av.

Det riktigt intressanta tycker jag är när man kommer hem och går igenom bilderna och sedan jobbar vidare med dem. Helt plötsligt kan man stå där med en bild som är något helt annat än det man trodde att man fotograferade från början.

Här nedan är fyra bilder från en trevlig och mysig kryssning med Birger Jarl där Jesper firade sitt  50-årskalas i goda vänner lag.

Bild 1

 

Bild 2

 

 Bild 3

 

Bild 4

 

Det ser ju inte precis ut som om jag hade det särskilt trevligt på resan. De var ändå de här bilderna som talade mest till mig när jag satt och jobbade med bilderna i går kväll. Så man kan ju undra vad det är som driver mitt bildskapande. Varifrån kom de här fyra bilderna; finns där några mörka demoner som vill ut eller är det något annat? Nu har jag nog inget bra svar på det här, men det är ändå intressant att se hur bilder kan leva sina egna liv.

Jag hoppas att mitt dystra bildspråk inte tyder på att jag går omkring med allt för elaka demoner ;)

Ha det bra

Kurt

Alla bilder tagna med Canon S95 (ISO 200)

föregående blogginlägg

Inlagt 2012-08-27 23:15 | Läst 1800 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver