Pale blue dot

Pale blue dot. Ett dammkorn en bit från en sol. På det dammkornet uppstod liv, efter miljarder år flercelligt liv, växter och djur  och så småningom däggdjur och rätt så nyligen människor.

Mig säger bilden att vi borde hantera vår jord med vördnad och omsorg. Det är den enda värld vi har.

Foto NASA. Remastered 2020.

1965 forskade doktoranden Gary Flandro i hur rymdfarkoster skulle kunna använda planeters gravitation som en sorts gunga för att få upp farten. Han noterade att de stora planeterna i vårt solsystem var på gång att  linjera upp som pärlor på ett himmelskt halsband. Det gav chansen att korta ner resan till Neptunus från 30 år till 12. En liten hake: Detta händer vart etthundrasjuttiosjätte år.

NASA lyckades få kongressen att finansiera en expedition till de yttre planeterna. NASA byggde två identiska farkoster, Voyager 1 och Voyager 2. De skulle  fungera i fyra år. Teknikerna valde dock att använda bra komponenter även om det fanns billigare, detta utan att nödvändigtvis informera sina överordnade.

Nånstans började komma ett hopp att åtminstone någon av farkosterna skulle nå yttre rymden och kanske, kanske, kanske hittas av en annan civilisation. Jag minns hur det kändes, osannolikt men spännande.  Farkosten skulle kanske nå yttre rymden och kanske skulle någon hitta den. Med ett budskap från oss! NASA fick landet med sig för den idén. En LP- skiva i metall med ljud från jorden och en Shure pickup skickades med. Bach, Chuck Berry, en kyss och ett budskap från president Carter. 

De här rymdskeppen har fungerat otroligt bra. De har dator, men med mindre minne än i en numera vanlig bilnyckel. I stort sett allting är hardwired. Bilderna registreras, sparas på bandspelare och skickas då de kan nå fram. På sin väg genom solsystemet har Voyager 1 och 2 skickat bilder som gett oss en helt ny syn på planeterna och deras månar.

Julinumret av Scientific American anlände till min postbox häromdan. Där ägnas 16 sidor åt "Voyagers´Final Frontier". Jag sökte också "pale blue dot"  på engelska Wikipedia och hittade mycket uppgifter.

Uppslag ur Scientific American July 2022.

Kongressen beviljade tilläggsanslag. Färden mot yttre rymden fortsatte. 1990 skulle kamerorna stängas av för att spara ström. De hade ändå inget att registrera, det är tomt där ute. Carl Sagan lyckades övertala NASA att låta Voyager 1 ta ett sista bildsvep tillbaka mot solsystemets inre delar. "Pale Blue Dot" visar vår jord från ett avstånd motsvarande 40 gånger avståndet mellan solen och jorden.

Bilden som den först visades. Foto NASA. 1500 mm high-resolution narrow-angle camera of slow-scan vidicon tube type fitted with eight colored filters, mounted on a filter wheel placed in front of the tube. Earth to the right of center. Banding is a result of artifacts.

Jorden upptar bara 0,19 av en pixel. Livet på jorden har skapat en atmosfär som släpper igenom synligt ljus. Ljuset studsar mot luftens molekyler, det kallas Rayleigh scattering, och så bildas den blå färgen.

Båda Voyagermaskinerna har nu nått yttre rymden. Det vill säga passerat gränsen från det som kallas heliosfären, en bubbla där solvinden tar med sig solens magnetiska fält. Därutanför finns Oortska molnet, en gles samling kometliknande objekt som når ungefär halvvägs till nästa stjärna. Då maskinerna  passerade gränsen registrerade instrumenten både förväntade data och helt oväntade. NASA hoppas hålla båda igång till 2030. Numera jobbar ett par dussin personer i projektet.

Carl Sagan läser sina egna reflektioner i den här videon:

https://www.youtube.com/watch?v=GO5FwsblpT8

Och här är hans text, på engelska:

Look again at that dot. That's here. That's home. That's us. On it everyone you love, everyone you know, everyone you ever heard of, every human being who ever was, lived out their lives. The aggregate of our joy and suffering, thousands of confident religions, ideologies, and economic doctrines, every hunter and forager, every hero and coward, every creator and destroyer of civilization, every king and peasant, every young couple in love, every mother and father, hopeful child, inventor and explorer, every teacher of morals, every corrupt politician, every "superstar," every "supreme leader", every saint and sinner in the history of our species lived there – on a mote of dust suspended in a sunbeam.

The Earth is a very small stage in a vast cosmic arena. Think of the rivers of blood spilled by all those generals and emperors so that, in glory and triumph, they could become the momentary masters of a fraction of a dot. Think of the endless cruelties visited by the inhabitants of one corner of this pixel on the scarcely distinguishable inhabitants of some other corner, how frequent their misunderstandings, how eager they are to kill one another, how fervent their hatreds.

Our posturings, our imagined self-importance, the delusion that we have some privileged position in the Universe, are challenged by this point of pale light. Our planet is a lonely speck in the great enveloping cosmic dark. In our obscurity, in all this vastness, there is no hint that help will come from elsewhere to save us from ourselves.

The Earth is the only world known, so far, to harbor life. There is nowhere else, at least in the near future, to which our species could migrate. Visit, yes. Settle, not yet. Like it or not, for the moment, the Earth is where we make our stand. It has been said that astronomy is a humbling and character-building experience. There is perhaps no better demonstration of the folly of human conceits than this distant image of our tiny world. To me, it underscores our responsibility to deal more kindly with one another and to preserve and cherish the pale blue dot, the only home we've ever known.

2022-08-19 09:51   syntax

Intressanta grejer detta. Saken triggar fantasin både då och nu.
Ändå tyckte jag då, och jag gör det än mer i dag, att det var mer än lovligt naivt att bifoga avancerad information om oss själva och var vi står att finna.
Det är väl liten chans att sonden skulle fångas upp av andra högre stående livsformer inom de tidsramar som kan vara aktuella för oss - men tänk om detta ändå kommer att ske? Då är nog chansen rätt stor att dom är en bra bit mer avancerade än vi. Hur kommer dom att se på oss? Som ett oväntat gäng skadeinsekter som dyker upp, och som snaras bör avlägsnas (vårt uppförande här på planeten styrker nog en sådan tolkning).
Jag får nog säga att jag inte ser fram mot ett oväntat besök - och jag bjuder inte på kaffe!
Hur kan de avancerade forskare som snickrade ihop detta projekt uppvisa en sådan insiktslöshet? Kanske beror det på att begåvning och kapacitet i regel är selektiva egenskaper. Det sägs till exempel att Albert Einstein i det närmaste var en politisk idiot.

Besvara

Svar från Måns H 2022-08-19 10:29

Hela idén med att skicka ett budskap och så den där LP-skivan var äkta vara, forskare och tekniker gick verkligen i gång på den!

Samtidigt var det ett sätt att få anslag. Hela projektet att sätta en man på månen och så utforskningen av vad man då kallade rymden kostade ju oerhört mycket pengar.

Förespråkarna framhöll att pengarna inte skulle användas ute i rymden utan här på jorden och i USA. Och fick anslag, kanske inte det de hoppats på, i Voyagerfallet fem farkoster, men i alla fall anslag som räckte till två och en omfattande markstationering.

Upphetsningen kring den där skivan var säkert bra för projektfinansieringen.

(Och visst, "man kan ha IQ 202 och vara dummer ändå". Allan Nilsson, gotländsk revymakare och kulturpersonlighet).

Svara

2022-08-19 11:50   Lars Ove Pehrsson Koll

Miljarder och miljarder. Lilla fröken Carl Sagan.. Skämt åsido Intressant läsning! hälsar Lasse

Besvara

2022-08-19 13:51   Benganbus

Pioneer var också inblandad o det här programmet! Det va där man upptäckte den sk. Pioneer anomalin, dvs att farkosten minskade farten utan någon förklarlig anledning! Många forskare blev glada, va det så att Einstein hade litet fel!
Det finns intressant och spännande läsning om det här!
Och vad anledning till det här var!
/B

Besvara

Svar från Måns H 2022-08-19 18:03

Pioneer hade väl också en sån där hälsning? Med en naken man som hälsar genom att hålla upp högra underarmen och en kvinna bredvid. Och ett diagram att vi känner till Pytagoras sats.

Läste länken! Numera har man alltså tagit reda på att det var farkosternas riktade värmestrålning som bromsade in dom en liten aning.

Svara

2022-08-19 15:39   Benganbus

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Pioneeranomalin

Besvara

2022-08-20 10:22   Khalad

Osannolikt vackra bilder har dom här sonderna producerat under sina färder. Många bilder har jag sett via NASA:s Instabilder, NASA lägger ut en om dagen, ibland fler. Bilder och mätdata från övriga instrument ger mycket upplysningar om planeterna och deras månar. Mkt fokus på senare sonder, till mars och nu snart till månen igen, ligger på att hitta tecken på liv eller tidigare liv. Det är lätt att förstå det intresset, inte så mkt för att tidigare liv på just mars, månen eller Venus tex skulle vara revolutionerande utan en indikation på om det överhuvudtaget finns liv någon annanstans. I botten finns ju tanken att med flera milliarder stjärnor i varje galax och med många milliarder galaxer borde det finnas mängder av planeter med förhållanden som skulle kunna göra liv möjligt. Vår sols bildningshistorik med planetsystemet anses ju inte vara speciell, den är normalt, nu också stärkt av många tusen exoplaneter. Men den stora frågan är, finns det verkligen liv någon annan stans? Statistik är en sak, verkligheten känner vi inte (än). Svaret är intressant både astronomiskt, existentiellt och kanske religiöst. Mycket spännande och intressant blogg! Hälsningar/ Björn

Besvara

Svar från Måns H 2022-08-20 13:17

Instämmer i det mesta du skriver, tackar varmt för slutraden! / Måns

Svara