Man ska vara tidigt ute för att slippa köa. Men så kom snön! I går onsdag var det i alla fall dags.
Gummiverkstan ligger centralt i Norrköping. Slottsgatan är Sveriges första gata enligt renässansens ideal, anlagd 1599. Kring 1970 totalsanerade stan just här. Allt togs bort. På platsen byggdes flera skivhus med bostäder och ett skivhus (i bild) för sossarnas högkvarter, en vårdcentral som nu är helgmottagning, SSU, fler (S)-anknutna verksamheter och en restaurang som nu heter Hugo. Nu har sossarna flyttat till nyrenoverade historiska kvarteret Knäppingsborg. Historia har blivit positivt även för (S).
I bilden syns skuggan av en skylt HOTEL. Bokstäverna sticker upp över taket på huset bakom.
I kvarteret fanns också en mack. Den är nedlagd. Skärpta miljö- och brandkrav blev övermäktiga. Gummiverkstan är kvar. Här har jag hunnit till plats 2 i kön.
Inomhus har staplarna med däck har blivit större med åren. De allt större fälgar och allt bredare däck som modet föreskriver syns inte bara under bilarna utan tar också plats på däcksverkstan!
Killen med glimten ögat känner jag sen förr. Han frågade, kommer vi på YouTube nu? Nä sa jag, men kolla bloggen Cityscapes på sajten Fotosidan i morron!
En nyanställd kille är själv fotoamatör och tyckte idén var kul. Jag mailar en länk till verkstan f v b till grabbarna. (Chefen heter Michael Karlsson. 2014 intervjuade jag honom för tidningen Elbilen om däcktrycksvarningselektronik.)
Bilen uppe på liften. Skumplastkuddar emellan och så lyfts åket upp så att det går att skruva bort hjulen. Grabbarna samarbetar flärdfritt och effektivt. Det går undan!
Jag passade på att kolla personalhörnan. Snyggt men inte pråligt. Tvättmaskin och torktumlare.
Servicen inkl säsongshyra och däcktvätt kostade 895:-. Jag vill minnas att priset var 575:- 2013. Förr knogade jag med att byta hjulen själv. På Gotland har vi plats för dom i ett uthus. Men här inne i centrala stan känns det bra att anlita proffs. Bra att hjulen blir rena också!
Det finns en fåtölj att sitta på medan man väntar. Verkmästarbåset med kassa och betalterminal har akvarium med guldfiskar och affisch med en storskrattande däckinnehavarinna som vinner tid åt familjen genom att låta verkstan ta hand om däcksbytena och förvara däcken.
Grabbarna applicerade 2,5 kilo i sommardäcken, lite mer än jag brukar. Hjulen pang på plats, knatter knatter med tryckluftdrivna mutterdragaren, sen på på med hjulsidorna och jag åkte iväg.
Alla bilder tagna med Pentax K-1 och Pentax FA 35mm objektiv. ISO 100 utomhus, ISO 6400 inomhus.
Iväg till nästa ärende. Att hämta ny dator Mac Mini med Apple M1 och en ny skärm Benq 24". Jag befarar att Photoshop CS6 inte kommer att fungera och att jag får ett elände med en hel del annat. Men hoppas på det bästa. Cliffhanger!
Sneda skuggor, sned stolpe och en tämligen noga uppställd cykel i Norrköping 19 april 2022. Husväggen hör till St Olai kyrkas norra stenbod. 
Fotografen Ulf Wigh har sett mycket under sina 55 år i branschen men söndagens kravaller i Navestad var annorlunda.
Ur Folkbladet Östgöten, Norrköping 18 april 2022 16:05. Citerat med tillstånd av tidningen.
-----
"Det är nog det stökigaste jag upplevt i Norrköping och då har jag ändå varit med om rätt mycket, säger Ulf Wigh under en pratstund på måndagen."
-----
Röken över stadsdelen Navestad har hunnit lägga sig efter söndagens sammandrabbningar mellan en uppskattningsvis 150 man stark och uppretad pöbel och polismakten på plats för att skapa ordning i kaoset.
Fotografen Ulf Wigh från Norrköping är van vid situationer som dessa. Han tjänar sitt levebröd genom att bevaka händelser med dramatiska inslag som olyckor, bränder och konfrontationer mellan olika grupperingar. När blåljusen larmas – då är Ulf Wigh där med sin kamera. Dygnet runt. Nyhetsbyrån WighsNews är väletablerad och samarbetar sedan länge med bland annat Folkbladet.
– Jag har fotat efter skottlossningar men det har varit isolerade händelser på ett annat sätt än detta. Nej, detta är det stökigaste jag upplevt, säger han.
Med sin erfarenhet kunde han krypa in i sin yrkesroll och koppla bort egna känslorna, väl medveten om farorna som lurar och riskerna som finns.
En fotografkollega från annan ort rånades på sina dyra utrustning när han skulle bevaka kravallerna i Navestad.
– Någon slet av honom grejerna, det var säkert utrustning för 40-50 000 kronor. Den som stal kamerorna höjde armen, min kollega visste inte om han skulle kasta en sten eller slå.
Själv kände sig Ulf aldrig hotad, även om han på nära håll blev vittne till våldsamheterna.
– Jag kände inget hat mot oss fotografer. Jag såg att dansk media filmade, TV4 var också där, men ingen störde oss i vårt arbete. Det blev aldrig något gruff.
Hur tänkte du kring din egen säkerhet?
– Jag var så nära som jag kände att det var vettigt att gå. Jag såg folk som kastade sten men tror inte att någon siktade på mig. Jag pratade också med en hel del vuxna. De yngre var lite mer störiga och jag såg till och med barn i tioårsåldern som sprang omkring.
Vad tänker du kring det som hände?
– Att det är tråkigt. Det är ingenting man kan rycka på axlarna åt. Poliserna gjorde så gott de kunde men jag tror att de högre upp i polisledningen bedömde situationen fel.
Blev du chockad över vad du såg?
– Ärligt talat är det inte mycket som chockar mig längre och jag tror tyvärr inte att det är sista gången vi ser något liknande. Det är inte så många år sedan det brann bilar i Klockaretorpet och det kan hända igen, varnar Ulf Wigh.
Påskafton, slöjmoln, CIRRUS, från väster. Idag påskdagen lovade norska vädertjänsten molnfritt och 18 grader.
Pentax K-1 med Pentax FA 35 mm. Grannens balkong nere i bilden.
PS annandagens kväll: Härmed också samma bild i färg:
Under andra världskriget tillverkades ettöringarna av järn. Domnarfvets Jernverk axlade uppgiften med den äran. Domnarfvet präglade även femöringar av järn.
Sen kom bronsen tillbaka i mynten. En period på 1960-talet byggdes en hel del hus i lättbetong. Blocken hade spår och speciella plastbrickor användes som låsning. De hade exakt samma storlek som femöringar. Varje plastbricka kostade mer än 5 öre, så byggarna kom på att låsa ihop husen med femöringar av brons. Det gillade inte Riksbanken! Mynten kostade betydligt mer än 5 öre att tillverka.
Med fortsatt inflation avskaffades ettöringen, tvåöringen, femöringen, tjugofemöringen, tioöringen och till slut fanns bara kronor kvar. Och nu då sedlar och mynt rationaliserats bort, allt finns i molnet, finns inget att öppna en batterilucka med! Molnet duger inte.
Pentax Program A med batterilucka där en ettöring passade bra.
Men banken har inte glömt ettöringen !
Jag hade blivit skyldig banken 4.65 i ränta. Betalade och trodde att saken var ur världen. Men icke! Nytt brev från banken:
Fakturan var på 1 öre. Ränta på de där 4 kronorna och 65 örena:
Jag försökte betala via molnet. Det gick inte. "Beloppet är för litet".
Jag försökte ringa banken. Telefonkön var lång, så jag surfade in på Fotosidan och kommenterade foton. Just nu finns särskilt intressanta bilder i gruppen Arkitektur!
Till slut svarade en tjänsteman. Jag förklarade läget och att jag ville betala. Annars kommer väl påminnelser och förseningsavgifter och jag vill inte att Kronofogden anlitas för avgifter för en ettöring som inte gick att betala. Jag förstår, sa tjänstemannen. Bästa lösningen är att du använder samma OCR-nummer, men betalar in ett större belopp, t ex fem kronor. Jamentack och en God Påsk sa jag och fick samma önskan tillbaka.
Sen ringde telefonen med en enkät. "Hur var din upplevelse av kontakten med vår bank".
Första frågan var faktiskt om väntetiden! Dom har skärpt sig. Då enkäterna kom var enda syftet att jävlas med personalen. Jag satte ut 2 av 5. Och så några femmor till tjänstemannen.
Och så slutklämmen, på en skala 1 till 10, Hur sannolikt är det att du skulle rekommendera vår bank? Det blev 4 av 10.
Sen fanns plats för muntlig kommentar.
Jag pratade in att banken nog inte är värre än andra, men bedrövlig då det gäller att hjälpa till med att upprätta en framtidsfullmakt och ännu värre då det gäller att acceptera en fullmakt som redan finns.
God Påsk!
