Zeissobjektiv till Görlitz för service. Alea iacta est.

Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm/f2,8 tecknar nästan helt rakt. Och, ännu bättre, bilderna blir inte kliniskt sterila utan kan bli lite mer åt det måleriska hållet. Jag är så glad att jag skaffade ett. Det påverkar mig att plåta annorlunda!

Men avståndsinställningen på mitt exemplar stämde inte. Om man har tid på sig så går det att fokusera ändå, men jag skulle vilja ha ett hårt stopp vid oändligheten.

A: Skärpan för oändligheten återfinns nånstans kring 3,5 meter. De andra avstånden stämmer inte heller.

B: Finmekanikermästaren skrev att problemet kunde sitta i adaptern. I detta fallet är det nog inte så, objektivet bottnar som det ska mot kamerakroppen. Men jag skickade med både det här fotot och adaptern. Fackfolk vill kolla själva.

Att lägga in en distanspackning om ca 0,45mm mellan objektivet och kamerakroppen skulle nog fungera. Men då skulle skalorna hamna 135 grader förskjutna åt höger och inte bli läsbara med kamerans nattbelysning. Peter Hennig rekommenderade att montera in motsvarande distansbrickor inne i objektivet, baktill. Då skulle linspaketet som rör sig vid fokusering flyttas framåt. Det skulle lösa problemet. Men jag har tvekat! Skruvade isär på prov och behövde många försök för få att ihop grejerna på rätt sätt igen. Att  göra om detta och kanske få göra om flera gånger och kanske misslyckas ........ jag drog mig för att försöka.

Och så kan just detta objektiv ha en inställning framtill för att justera fokusskalan. Men jag vill inte skruva isär för att kolla om det stämmer.

Sen hittade jag ett företag i Görlitz som reparerar östtysk fotoutrustning. Görlitz ligger i fd DDR. En medeltida stad med 3000 byggnadsminnen. (Sverige har 2000).) Staden är fysiskt oskadad av kriget, men delas sen dess itu av nya riksgränsen mot Polen. En optisk industri, Meyer-Optik Görlitz, var stor före kriget, sen demonterades all utrustning, sen återuppbyggdes den med tusentals anställda, slutligen borta igen efter sammanslagning med östtyska Zeiss.

Meyer-Optiks montagebyggnad i Görlitz. Uppförd 1938. Foto Wikimedia commons.

Fotoservice-Olbrich reparerar östtyska kameror och objektiv. Företaget startades 1938 av Feinmechanikermeister Walter Olbrich. 1972 tog sonen, Dipl. Ing Peter Olbrich, över. Hans dotter, innehavarinna sedan 2012, är utbildad Feinmechanikermeister. Nöjda kunder har vittnat på nätet. Jag tog ett djupt andetag och e-postade en förfrågan.

"Lieber Andrea Schönfelder" började jag med på bortglömd och redan då dålig skoltyska. Tog hjälp av Translate Google för att knåpa vidare.

"Sehr Geehrter Herr Hagberg"  svarade hon. Jag tog rättelse och svarade likadant. Vi kom överens om att hon tar emot objektivet för åtgärd. Fullt rimligt prisförslag. Cirka 14 veckors kö på verkstan. Jag fick skicka objektivet hur jag ville, hon skickar tillbaka med DHL.

Jag kollade DHL först. Jättedyrt, men att bila ner själv skulle kosta ännu mer. Schenker var 5 kronor "billigare". PostNord hade ett rimligt pris för frakten och deras funktion för att skriva ut fraktsedeln var inte så överbyråkratisk som DHLs och Schenkers.

Alea iacta est, lär Julis Caesar ha sagt i en kritisk situation. Tärningen är kastad. Jag har lämnat in paketet på Konsum Saluhallen. Nu väntar dagars och veckors undran om paketet kommer fram. Om det kommer fram vidtar "etwa 14 Wochen" väntan på finmekanikermästaren. Sen frakt till Sverige. Hur kommer det att gå? Spänningen är olidlig.

En ny helvetesmaskin till fotografiets fördärv: Polyfoto

Löser havsbaserad vindkraft energikrisen?

DN har lagt ut en stor artikel om havsbaserad vindkraft. En bra genomgång med klickbara länkar i nätversionen. Om alla projekten realiseras får Sverige ett tillskott om 240 terawattimmar per år. D v s bortåt en tredubbling av nuvarande produktionen om 140 TWh per år inkl kärnkraft.

DN:s rubrik: Vindrevolutionen i Östersjön – nya kraftverken flyter på plattformar. Länk:

https://www.dn.se/ekonomi/vindrevolutionen-i-ostersjon-nya-kraftverken-flyter-pa-plattformar

-----------

Jag skissade själv på idén för många år sen. Kom så långt att jag visade skisserna för expertis på FFA. Intressant, men vanskligt, sa dom. 

Till havs blåser det mer och jämnare. Man slipper hänsyn till grannar. Men miljön är tuffare än på land. Utöver de vanliga nejsägarna försvaret, naturskyddarna och Svenska Kraftnät tillkommer sjöfarten, yrkesfiskarna och befintliga (ofta hemliga) kablar på havsbotten. Mellan tummen och pekfingret skulle jag gissa på 80 TWh inom 15-20 år.

Bockstigen är Sveriges första havsbaserade vindkraftpark. Den byggdes för 24 år sen. De fem WindWorldverken gick ganska bra, men började bli trötta och slitna. Oktober 2018 byttes maskinhus och vingar ut till sådana från Vestas V47. Effekten ökades från totalt 2,5 MW till 3 MW, rotorerna från 34 meter till 47 meter. Årsproduktionen blev fördubblad och parkens livslängden utökad.

Anders Olsson tyckte att moderniseringen av Bockstigen är bra men att väldigt mycket mer behövs. Tekniken finns, klimatet väntar inte, vad väntar vi på?

På kajen i Burgsvik monteras rotorbladen på navet.

Bockstigens vindkraftpark utanför Gotlands västra strand.  Berggrunden fick avgöra placeringen. Arkivfoto 2008.

Märk världen

Bengt Björkbom tipsade om "Märk världen" av Tor Nørretranders. En märklig bok.

Författaren bearbetar vetenskap på Nobelprisnivå. Han berättar kul anekdoter från hur det gick till. Notapparaten är föredömlig.  På samma sätt tar han in sånt som jag tycker är flum, som Gaiahypotesen med dess banérförare James Lovelock, i en blandning av metodiskt framåtskridande och galna infall.

Ett centralt tema är hur vi människor tar in och bearbetar information, inte minst visuell information.

I vardagsspråket betyder "information" användbara upplysningar, typ att osten står längst ner i kylskåpet. Eller skvaller om vems snopp som hittat till vems snippa. Eller som i Frans G. Bengtssons "Röde Orm, hemma och i österled" en upplysning om var ett antal kistor med silver och en med guld finns gömda.

Den som startade den moderna informationsteorin, Claude Shannon, menade nåt helt annat. Han jobbade på Bell labs med grundforskning kring teleteknik. Han hade en annan relation till innehållet i det han kallade "information". Typ hur brett behöver ett bredband vara? Om Shannon hittat på ett bättre ord, kanske nåt i stil med "bruttodata" i stället för "information" hade det man läser om "information" inte varit så förvirrande.

Vi tar in typ en miljon bits per sekund via syn, hörsel, lukt, smak, känsel och signaler från t ex balansorganen. Sen gallrar hjärnan jättehårt. Bara det som hjärnan tror behövs kommer fram till medvetandet. Det tar en halv sekund. (Reflexer går fortare.) Medvetandet tar  emot det bearbetade materialet med 20 - 40 bits per sekund.  (Står det.)

Nåt ännu märkligare. Vi kan prata i telefon. Samtalet håller typ 20 bits/sek. Vi berättar. Sen broderar mottagaren ut den smala dataströmmen med stöd av sina erfarenheter! Nyss pratade jag i telefon med dottern. Jag hann säga nåt om Gaia så sa dottern "Lovelock" och redogjorde för Gaiahypotesen. I andra sammanhang kan man ju prata förbi varann och helt missförstå.

Se trädet till vänster. Där sorteras den information som medvetandet orkar med fram, riktning neråt. Horisontella linjerna är telefonsamtalet. Trädet till höger visar hur mottagaren bygger ut den lilla information som kommer via telefonen till nåt som i bästa fall motsvarar det avsändaren upplevt.

Dervischdans. Sahar Burman. Aguéli.

Sahar Burhan växte upp i Damaskus. Därifrån och från Ivan Aguélis konstnärsskap och hans konvertering till sufismen kom tankarna bakom den här installationen. Den ingår i Norrköping Light Festival vintern 2021/2022. Originalet ställs ut på Aguélimuséet i Sala.

Beskrivningen: "Ljuskällan är intern i dansaren, ljuset sprider sig och lyser upp hela universum."

Wikipedia:

"Ivan Aguéli, egentligen John Gustaf Agelii, född 24 maj 1869 i Sala, död 1 oktober 1917 i en tågolycka i Barcelona i Spanien, var en svensk målare, religionsfilosof och orientalist. Han tog sig senare namnet Abd Al-Hadi Aqhili (شيخ عبد الهادی عقیلی). Han blev med sitt nydanande måleri en av den svenska konstens förgrundsgestalter. Enbart genom noggrant avvägda färgtoner framkallade han en känsla av avstånd och ljus i sina målningar, som trots det intima formatet äger en stor monumentalitet."

"Aguéli invigdes i Kairo år 1902 även i en sufiorden som bär namnet Shadhiliyya. Denna orden grundades på 1200-talet och kom i stor utsträckning att företräda den andalusiske sufimästaren Ibn 'Arabis läror. Aguéli var den förste europé att få titeln muqaddim (ombud) i en sufiorden. Han hade med denna ställning rätt att inviga andra och fungera som traditionsbärare."

Det enda som egentligen lyser upp bilderna är dervishen. Svartvita bilden togs med FF-kamera och Zeiss vidvinkel 20mm, färgbilden med mobilen.

Installationen gav mig inspiration att studera Aguélis bilder på Digitalt Museum. De har nåt alldeles särskilt! Man borde åka till Sala. Och skaffa ett nytt objektiv till kameran. Kanske pinhole, och ta bilder med mer ljus och färre färger. Eller i alla fall försöka se på ett annat sätt ibland.