Emma Lennartsson och syndabocksjakten i Transportstyrelseskandalen

Emma Lennartsson har än en gång utsetts till statssekreterare åt statsministern. Hon avgick för några år sen i samband med den så kallade Transportstyrelseskandalen. Högljutt partipolitiskt gnöl pågår. Somliga hävdar att Lennartsson är olämplig. Tidningarnas rubriksättare hittar på fake news. Tröttsamt tycker jag som ser till hennes gärningar. De visar att hon är högkompetent och har en egen, väl fungerande moralisk kompass.

Enligt mig ligger det till så här:

Teknologie doktorn i trafikplanering Staffan Widlert utsågs 2008 till GD för nyinrättade Transportstyrelsen. Han blev ledamot i den e-delegation som regeringen Reinfeldt tillsatte 26 mars 2009. Regeringen beordrade sedermera sina myndigheter att lägga ut sina IT-verksamheter på entreprenad. Upphandling enligt EU-reglerna, så upphandlingen får inte gynna egna landet. Som GD drev han Transportstyrelsens IT-upphandling 2014-2015. IBM vann upphandlingen. I början av 2015 hade den del av f d Vägverket som skötte helsvenska datahanteringen nästan lagts ner. Personalen var uppsagd, inte många kvar. Widlert skrev inte på kontraktet med IBM. Han gick i pension. Efterträdaren Maria Ågren skrev på kontraktet.

Internt insåg Transportstyrelsen att IBM inte skötte verksamheten med säkerhetskontrollerad svensk personal. Det kräver svenskt medborgarskap. Den sköttes i Serbien med serbisk, icke säkerhetsklassad personal. Maria Ågren bedömde att hon hade att välja mellan att fimpa IBM, ta kostnaderna för kontraktsbrottet, stoppa den svenska körkortshanteringen, stoppa även hamnar med mera, nästan sätta stopp för Sveriges transportsystem. Eller att göra minsta möjliga skada i det uppkomna läget fast det innebar regelbrott. Hon valde att göra avsteg från reglerna och kommunicerade läget med relevant statssekreterare.

Sommaren 2017 grävde DN fram att Maria Ågren hade utretts för brottsmisstanke av Riksenheten för säkerhetsmål för att ha röjt sekretessbelagda uppgifter och efter erkännande fått strafföreläggande att betala 70.000 kronor i dagsböter.

Då skulle syndabockar framletas och offras. Widlert hade gått i pension. Ågren blev syndabock och avskedades. Men det krävdes syndabockar högre upp! Den statssekreterare i Näringsdepartementet som borde  ställas till ansvar hade redan fått sluta av andra orsaker.

Oppositionen och delar av media ville se politiska avgångar. Helst statsministern som då inte längre hette Reinfeldt utan Löfven. Ministrarna Anna Johansson och Anders Ygeman valde att avgå i stället för att avsättas genom misstroendeomröstning. Då det gällde statsministern tog Emma Lennartsson på sig ansvaret, uppgav att hon inte informerat honom, och begärde sitt avsked.

Det brukar gå till så att parterna pratar igenom saken och kommer överens om att nu gör vi så här. I det här fallet, min gissning, stort tack Emma att du är villig att ta på dig det här. Du har vårt stöd att få nåt vettigt att göra och vi hoppas och tror att vi ses här igen. (Hon fick jobb näst högst upp i Region Uppsala.)

Bilen på fotot tillverkades i utlandet. Den har varit registrerad i Vägverkets datorer. Kanske även i IBMs Serbienstationerade datorer. Nu utgör den en installation i Norrköpings Ljusfestival.

Mobilkamera Iphone SE 2020 med RAW-app Halide.

Syndabock på upphällningen? Smältande julbock på Gamla Torget i Norrköping.

Syndabocken drivs ut i öknen. Bild William Holman Hunt 1854. Wikimediabild in public domain.

Leica-konkurrenten Meyer-Optik Görlitz bara skräp?

Ett objektiv Meyer-Optik Görlitz Orestor 135mm f2,8 blev till salu på Myrorna här i kvarteret. Jag blev nyfiken nog att köpa det. Själva fästet saknades. Ett reservdelsobjektiv på Tradera hade ett likadant fäste. Jag köpte och hade nu två objektiv, Orestorn och ett 200mm 4,0 Orestegor. Inget av dom var användbart. Det första gick för trögt, det andras bländare var en enda sallad. Ett onödigt hobbyprojekt fortsatte. Jag skruvade isär tillräckligt för att smörja upp en liten aning och pilla ihop havererade bländaren.

Att de ibland bjöds ut till besinningslöst höga priser på Ebay med klyschan "Monster Bokeh" bidrog. Monstruös bokeh, vadå? Men bländaren har onekligen tillräckligt  många blad.

Här bilder på Orestorns bländare vid f/8 resp f/32.

Men är de egentligen nåt att ha? Företaget har historik, anlitade 1920 Paul Rudolph från Zeiss för att utmana i elitserien. Från 1950-talet utvecklade firman ambitiös optik parallellt med att massproducera billig, ganska dålig standardoptik.

Thomas Löfgren på Cyberphoto har i sin Captain´s Blog berättat att fotohandlarna försökte undvika kontakt med skräpet. Häromåret testade han ett 50 mm Domiplan. "Slutsatsen blir att detta var en skräpoptik på 60-talet när den tillverkades, den var en skräpoptik på 80-talet när vi helst inte ville byta in den, och det är en skräpoptik 2020." Nån gång kan det visa "intressanta bokehbubblor" men det hjälper inte.

Det kommer mer om företaget, om staden Görlitz och Orestorn/Orestogoren.

Snälla människor

I går torsdags gick min fru och jag vår vanliga lilla runda på stan. Siktet var inställt på Lindahls konditori. Oväntat tappade min fru balansen. Jag hade ett stadigt grepp om ena handen så hon landade mjukt. Men situationen var ändå inte bra. Lårbenshalsen? Vad göra?

Fem sekunder senare var en tjej där och sa att jag är sjuksköterska, jag kan hjälpa till. Bredvid henne stod Butlers källarmästare. Sjuksköterskan kollade med min fru och mig. Min fru verkade inte ha skadat sig. Hämta filtar sa tjejen, hon ska inte ligga direkt på trottoaren. Filtar kom fram.  De visade sig inte behövas. Med varsamma händer till hjälp kom min fru på benen igen, om än ganska omskakad.

Vi hjälptes åt tillbaka till min frus boende. Personal från en annan avdelning var på väg därifrån. De kände igen min fru och tog över. Vi kom in i värmen. Där mötte boendets sjuksköterska upp. En fackmässig kontroll visade att allt gått bra. För säkerhets skull skulle de göra en extra koll morgonen efter.

Snälla människor!

Mobilfoto taget idag fredag då det snöat.

Camera Lucida, apparat och boktitel. Punctum.

Vad syftade Roland Barthes på då han namngav ”La Chambre claire. Note sur la photographie”? Översatt till svenska 1986 som ”Det ljusa rummet. Tankar om fotografiet”. Det är där Barthes diskuterar "Punctum", ett begrepp som sen dess inte lämnat oss fotointresserade i fred.

Camera obscura kände jag till och trodde att "Det ljusa rummet" alluderade på Camera Obscura.

Roland Barthes. (Picture in public domain, Wikipedia.)

Sen läste jag Roger Cicalas "Lens Wars, Episode V - Petzval Strikes Back". Publicerad  i DP Review 2021-12-24. Där står att engelsmannen William Hyde Wollaston år 1812 "figured out how to bend lenses, developing the meniscus lens". Hur böja till linser? Jag letade efter Wollaston, hittade inget om hur han tillverkade menisklinser men mycket annat. Han verkar ha varit ett universalgeni. Bland annat tog han patent på Camera Lucida 1806. Camera Lucida betyder ju det "ljusa rummet".

Camera Lucida är ett teckningshjälpmedel som användes i ganska stor skala under 1800-talet. En specialversion för att teckna av det man såg i ett mikroskop användes ända till 1980. Teckningar kan vara tydligare än de ofta lurviga foton man tidigare kunde ta genom ett mikroskop.

Gravyr 1830 med "Camera Lucida". Wikimediabild liksom nästa bild.

Och så här fungerar den. Gissar jag som egentligen inte fattar nåt alls. Tecknaren håller ögat vid E. Motivet finns vid S.  En svagt negativ lins L´bryter ljuset innan det når Wollastones prisma ABCD. Tecknaren ser motivet inpassat på papperet P, positiva linsen L kan hjälpa till, och kan rita in stödpunkter och stödlinjer och få korrekt perspektiv och korrekta proportioner.

Länk till en bra artikel i SvD om Barthes och Punctum och länk till svenska Wikipedia med mer info om Camera Lucida.

https://www.svd.se/barthes-sokte-ett-nytt-satt-att-tala-om-bilder

https://sv.wikipedia.org/wiki/Camera_lucida

Zeissobjektiv till Görlitz för service. Alea iacta est.

Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm/f2,8 tecknar nästan helt rakt. Och, ännu bättre, bilderna blir inte kliniskt sterila utan kan bli lite mer åt det måleriska hållet. Jag är så glad att jag skaffade ett. Det påverkar mig att plåta annorlunda!

Men avståndsinställningen på mitt exemplar stämde inte. Om man har tid på sig så går det att fokusera ändå, men jag skulle vilja ha ett hårt stopp vid oändligheten.

A: Skärpan för oändligheten återfinns nånstans kring 3,5 meter. De andra avstånden stämmer inte heller.

B: Finmekanikermästaren skrev att problemet kunde sitta i adaptern. I detta fallet är det nog inte så, objektivet bottnar som det ska mot kamerakroppen. Men jag skickade med både det här fotot och adaptern. Fackfolk vill kolla själva.

Att lägga in en distanspackning om ca 0,45mm mellan objektivet och kamerakroppen skulle nog fungera. Men då skulle skalorna hamna 135 grader förskjutna åt höger och inte bli läsbara med kamerans nattbelysning. Peter Hennig rekommenderade att montera in motsvarande distansbrickor inne i objektivet, baktill. Då skulle linspaketet som rör sig vid fokusering flyttas framåt. Det skulle lösa problemet. Men jag har tvekat! Skruvade isär på prov och behövde många försök för få att ihop grejerna på rätt sätt igen. Att  göra om detta och kanske få göra om flera gånger och kanske misslyckas ........ jag drog mig för att försöka.

Och så kan just detta objektiv ha en inställning framtill för att justera fokusskalan. Men jag vill inte skruva isär för att kolla om det stämmer.

Sen hittade jag ett företag i Görlitz som reparerar östtysk fotoutrustning. Görlitz ligger i fd DDR. En medeltida stad med 3000 byggnadsminnen. (Sverige har 2000).) Staden är fysiskt oskadad av kriget, men delas sen dess itu av nya riksgränsen mot Polen. En optisk industri, Meyer-Optik Görlitz, var stor före kriget, sen demonterades all utrustning, sen återuppbyggdes den med tusentals anställda, slutligen borta igen efter sammanslagning med östtyska Zeiss.

Meyer-Optiks montagebyggnad i Görlitz. Uppförd 1938. Foto Wikimedia commons.

Fotoservice-Olbrich reparerar östtyska kameror och objektiv. Företaget startades 1938 av Feinmechanikermeister Walter Olbrich. 1972 tog sonen, Dipl. Ing Peter Olbrich, över. Hans dotter, innehavarinna sedan 2012, är utbildad Feinmechanikermeister. Nöjda kunder har vittnat på nätet. Jag tog ett djupt andetag och e-postade en förfrågan.

"Lieber Andrea Schönfelder" började jag med på bortglömd och redan då dålig skoltyska. Tog hjälp av Translate Google för att knåpa vidare.

"Sehr Geehrter Herr Hagberg"  svarade hon. Jag tog rättelse och svarade likadant. Vi kom överens om att hon tar emot objektivet för åtgärd. Fullt rimligt prisförslag. Cirka 14 veckors kö på verkstan. Jag fick skicka objektivet hur jag ville, hon skickar tillbaka med DHL.

Jag kollade DHL först. Jättedyrt, men att bila ner själv skulle kosta ännu mer. Schenker var 5 kronor "billigare". PostNord hade ett rimligt pris för frakten och deras funktion för att skriva ut fraktsedeln var inte så överbyråkratisk som DHLs och Schenkers.

Alea iacta est, lär Julis Caesar ha sagt i en kritisk situation. Tärningen är kastad. Jag har lämnat in paketet på Konsum Saluhallen. Nu väntar dagars och veckors undran om paketet kommer fram. Om det kommer fram vidtar "etwa 14 Wochen" väntan på finmekanikermästaren. Sen frakt till Sverige. Hur kommer det att gå? Spänningen är olidlig.