Återfall i Zoom och nytt fik på Knäppingsborg

Idag tog jag fram min Pentax K 3II och monterade zoomobjektivet Sigma 17-50. Avsikten var att dokumentera en rivning av Norrköpings anrika brygga vid Refvens grund. Men vad som göras skulle var i stort sett redan gjort. På väg genom Knäppingsborg fick jag syn på en skyltmontör. Det blir ännu ett fik, Oas, och om dom blir lika noga med det dom serverar som skyltmontören var noga med skylten blir det nog bra.

Objektivet presterar bra tycker jag. Jämfört med FF och de  veteranobjektiv jag använder där blir skärpan minst likvärdig. Men den där lite varmare mjukskarpa känslan som det i bästa fall blir med FF och klassiskt objektiv saknas nog - men finns kanske att hämta om jag lär mig.

Tandhygienisten jobbar i medicinsk professors hus från 1823

Äntligen vaccinerad tordes jag gå till tandhygienisten igen. Hon hade hunnit byta jobb till en nyöppnad klinik, utan utsikt över Strömmen men med ännu centralare läge. Jag följde efter. Behandlingen är inte direkt kul men en välsignelse. Jag plåtade med Iphone SE 2020 med app Halide för DNG/RAW. Skyarna fanns längst ner i DNG-filen.

Huset uppfördes 1823 åt medicine professorn Olof Noréus, tidigare brunnsläkare i Söderköping. Renoverades utvändigt 1984 men säg den fröjd som varar beständigt, det behöver snart lite hjälp igen.

Porten.

Påkostad glasning med fasettslipade glas. Det finns fortfarande glasmästare som tycker att det är kul att ta fram sitt gamla hantverk. För 50 år sen fick jag en oval badrumspegel med fasettslipad kant gjord på beställning utan att det kostade särskilt mycket alls, det kanske skulle gå nu också om man hittar nån som gillar utmaningen.

Ljuset bryts vackert och vyn blir speciell!

Gatunamnsskylt med Kv Tullnären och Fleminggatan. Chakrabortys hotell.

Mittemot Rådhuset i Norrköping ligger Elite Grand Hotell. Det ägs av indiskfödde Bicky Chakraborty. Han kom till Sverige 1966 för att studera vid Stockholms universitet. Han reagerade på att studentbostäderna stod tomma över sommaren och började driva studenthemmet Domus som ett lågprishotell. Det blev grundplåten i hans hotellimperium. Senare gick han över till att köpa nedslitna stadshotell. Såna var inte mycket värda, det var motell som gällde. Han blev bra på att rusta upp och driva riktiga hotell i centrala lägen. Gångavstånd till Centralstationen visade sig förbli ett bra koncept. Jag kommer just nu inte ihåg vem som vid förra sekelskiftet ritade huset, men vet att den stora upprustningen leddes av  norrköpingsarkitekten Hans Rubensson.

Fleminggatan hette från 1769 Södra Strömgatan. Den fick nya namnet 1958. Hans Fleming var en nederländsk skulptör, arkitekt och byggmästare  som hade stora uppdrag runt om i Sverige och bodde många år i Norrköping.

Kvarteret Tullnären ingick tidigare i kv Varvet,  det låg ett skeppsvarv här.  Drätselkammaren fattade beslut om kvartersnamnet 1957.   Gatunamnsskylten av emaljerad stålplåt kan inte vara äldre än så. Namnet Tullnären ansågs passa med läget vid hamnen. En tullnär var en högre tulltjänsteman.

Samtliga bilder tagna med Pentax K-1 och Pentax klassiska objektiv 35mm F/2.

Mogen motorungdom möter maj med mäktigt motorevent

Motorgården är en förening i Norrköping. Den brukar organisera ett mäktigt motorevent första maj. Tusen sinom tusen amerikanare med V8 och Harley Davidson med V-twin mullrar genom stan. Dom kör i slingor på nåt sätt, så dom kanske är knappt tusen men mullrar som flera tusen.

I år var det glesare är förr. Kul i alla fall att några vårdar det amerikanska kulturarvet. På bilden två Cadillac de Ville från 1964,  en Convertible och en Coupe, som gungar fram så där som bara dollargrin gör.

Mellan dom syns Duvan, det är byggnaden med tatuerarverkstad och betongpilastar. Lägenheter och butiker mot gatan, längre in Sveriges första P-hus. Där hyrde Varg-Far Bergström plats för att förvara begagnade bilar som han skulle sälja. Nu står min beskedliga snåldieselbil där. Varg-Olle Nygren har klivit in genom den porten åtskilliga gånger. Historiens vingslag susar även i garaget.

Filmgänget kollar Norrköping III

Den tilltänkta stadspromenadvägen var avstängd.

Så här såg det alltså ut onsdagen 28 april 2021. Kommunen hade låtit sin häftigaste gångväg förfalla.

Så det blev en liten lov upp mot Värmekyrkan. Den blev klar 1927. Arkitekt Ivar Tengbom. Han är känd för Stockholms Konserthus. I Norrköping har han ritat många byggnader här i industrilandskapet och godset Krusenhof. Värmekyrkan var en ångpannecentral som försåg Holmens byggnader med värme och produktionen med ånga. Skorstenarna pryds ju vid advent med "ljuslågor" efter en idé av Reidar Svedahl.

Det här lilla huset blev en riktig långkörare under den planprocess som genomfördes inför områdets omvandling. Äh vi tar bort kåken tyckte praktikens män. Länsantikvarie Bengt Häger, stadsantikvarie Ann-Charlotte Hertz och jag tyckte att det gott kunde få stå kvar. Passagen genom området skulle bli intressantare, man får gå lite till höger där framme för att komma fram.  Till slut visade den sig kunna användas som nedgång till det underjordiska garaget och rustades upp för det ändamålet. (Arkivbild tagen med östtysk Meyer Optik Görlitz Orestogor 135mm)

Koltransportören har fraktat upp tiotusentals ton  stenkol till ångpannorna. 1958 byggdes Värmekyrkan till med det gula tegelhuset (arkitekt: Bertil Berg). Koltransportören flyttades då till nuvarande platsen. Kolet fick en egen korridor genom nybygget. Nu är koltransportören förstås tagen ur drift, men står kvar som ett minne. Vattnet var överdäckat med betong som togs bort kring 1990.  (Arkivbild Pentax 10-17 Fisheye.)

Vid den stora omvandlingen av fabriksområdet var det meningen att inga bostäder skulle byggas här. Verksamheter skulle ha obetingat företräde. Och så skulle en gångbrygga anordnas utefter Strömmen. Men inget hände på platsen, kommunen tänkte om, efter en arkitekttävling byggdes bostadsrättshuset Katscha (finlandssvenska för ryssja).  Arkitekterna Kai Wartiainen och Ingrid Reppen ritade.
Med 30 olika lägenheter men utan gångbrygga. Folket får leta sig fram på baksidan.

Bra bygge eller helt fel? Filmgänget hade delade meningar. Helt rätt att få in ett modernt inslag tycke några, passar inte in alls och det där röda åbäket högst upp på baksidan stör tyckte andra.

Gångförbindelsen hamnade bakom Katscha. Men vad nu då? Huset är ju så nytt att det borde stå sig 15 år till utan underhåll. Men icke, här har fasaderna plastats in för åtgärd.

Strykjärnet t v. Konstnären Jan Svenungssons femte skorstensprojekt i mitten. (Svenungsson har också varit professor vid högskolan för fotografi och film i Göteborg.) Till höger Katscha.

På väg åter. Från vänster Sista Supen, i mitten f d Westréns glasmästeri och ramaffär nu tyvärr utflyttad, längst t h ett nybygge som av för filmgänget obegriplig anledning hyllats av engelska facktidskriften Architectural Review som särskilt lämpligt i den kulturhistoriska miljön.

 SISTA SUPEN var en krog där de som leddes till stadens avrättningsplats fick en sista sup. Tack till er som orkat titta ända hit!

(Alla bilder utom arkivbilderna tagna med Pentax K-1 och Pentax 35mm F/2.)