Mest landskapsbilder i detta avbrott i min pågående bloggtorka

Denna bildberättelse gör nedslag i de senaste tolv dagarna - endast en bild för varje dag - landskapsbilder mestadels. Vädret kräver att få komma med i rapporteringen, temperaturerna handlar om dagens högsta temperaturer.

Dag 1. Stockholm (-> Helsingfors), här Stockholms skärgård. En mulen dag som förvandlas till en solig eftermiddag och kväll. +18 C.  

Dag 2. Kobbar utanför Helsingfors på morgonen. Alla vädertyper bjuds på färden från Helsingfors till Oulu (Uleåborg), en sträcka på ca 60 mil. +16 C - +22 C.

Dag 3. Oulu -> Ranua. Jag trotsade inte det vedervärdiga vädret genom att fota ute, det fick bli en och annan terapibild genom bilrutan. Egentligen var de helt onödiga, likt bilden ovan... Temperaturen höll sig på nivåer ungefär som dagen innan.

Dag 4. Ranua. Mulet och regn, men på kvällen ser det lite ljusare ut. Dramatiskt till och med. +18 C.

Dag 5. Ranua -> Kemijärvi. Bilden är tagen kring 23.30, men så är ju detta norr om Polcirkeln. +22 C.

Dag 6. Kemijärvi. +24 C.

Dag 7. Kemijärvi. +24 C.

Dag 8. Kemijärvi -> Inari (Enare). Den mulna dagen övergår till regn. +16 C -> +10 C.

Dag 9. Inari -> Sodankylä. +8 C.

Dag 10. Sodankylä -> Posio. Det börjar arta sig när man reser mot de sydligare delarna av Lappland, temperaturen går upp från +8 C (mitt på dagen) till +15 C.

Dag 11. Posio -> Oulu. +18 C.

Dag 12. Oulu -> Helsinki (-> Stockholm). Uppehåll och soligt mestadels. +20 C.

Mer att se i en slottsmiljö

I mitt förra inlägg hamnade vi vid Ängsö slott vid Mälaren och nu är vi tillbaka där. (Obs ni som läste mitt förra inlägg, och kanske vill dit på en bilträff eller av andra anledningar, stavningen på slottsnamnet är utan j, antingen Ängsö eller den äldre formen Engsö).

Slottets arkitektur är rätt stramt och influenserna till byggnaden lär ha kommit någonstans ifrån Europa, såsom det har varit brukligt när medeltidens arkitekter ritade svenska slott. De kantiga formerna påminner om Grönsöö slott (tycker jag mig se) som ju ritades enligt franska förebilder (mer om detta slott i mitt förrförra inlägg). Ängsö slott byggdes i slutet av 1400-talet och byggdes om och till både på 1600- och 1700-talet. Hela byggnaden är ett museum idag, i motsats till Grönsöö slott.

Byggnaden innehåller mängder med salar och rum, mer eller mindre inredda, somliga med skyltdockor klädda i tidstypiska kläder från århundraden bakåt. Bilderna nedan är från de mindre inredda salarna, det var roligare att fota där...

Eftersom nästan alla våningsplanen har väldigt högt i tak hamnar man högt upp när man har kommit upp till fjärde våningen. Trevliga vyer öppnar sig runt omkring åt alla håll. Tyckte mig se att något vattendrag skymtade åt öster, men det var nog en synvilla eller så handlade det om en tillfällig pöl, uppkommen tack vare de större regnmängder som vi har nu fått under flera veckor. På grund av landhöjningen har nämligen slottet förlorat sina tidigare förbindelser till Mälaren, både österut och västerut.

Kyrkan intill är från 1300-talet och även de kvarvarande kalkmålningarna på väggar och tak är från samma århundrade. Förmodligen är denna kyrka, som så många andra kyrkor, byggda med slit och släp och tårar - folket i socknen beordrades via landskapslagar till att både bygga och underhålla kyrkor. Någon som vet mer om detta?

Den som är intresserad kan läsa om svensk kyrkoarkitektur här.  

Här nedan ses grinden mellan slottet och kyrkan. Ängsö kyrka har inte varit en regelrätt slottskyrka utan den har fungerat som en församlingskyrka. Kopplingarna mellan slottet och kyrkan har dock varit starka, t.ex. hade slottet rätten att utse kyrkoherde fram till 1922.

Slutligen ett par lite "fristående" bilder tagna i slottsmiljön.

En 23-årig fuling har firats! - Och snygga bilar vid ett slott!

Svensk design hyllades höromdagen här på FS i ett blogginlägg. Det mest intressanta i inlägget i fråga var hur ett föremål, som inte framstår som svenskt vid första titten - en äldre sportbil i det här fallet - kan tydligen i tankevärlden börja forma sig till något svenskt "på riktigt" när det uppfattas som snyggt (vad nu snyggt är för något...) och då man VET att det är svenskt. Här nedan dock någonting som är garanterat svenskt och som i princip uppfattas direkt som svenskt utan tveksamheter, av vem som helst, åtminstone är det så några årtionden till innan den kollektiva glömskan tar över tack vare generationsskiften.  Som grädde på moset bjuder jag även på några färgglada utländska praliner!

Volvo 740 nedan är lite gammal (den nämnda sportbilen var mycket äldre) och det finns ingen tvekan om att den är svensk. Den här modellen lär ha varit en av de vanligaste modellerna i Sverige under ett stort antal år, inte så väldigt länge sedan. Just detta exemplar har ursprungligen körts av en äldre dam, sedan av en äldre herre, sedan av oss under många år. Den har inte gått särskilt långt (snitt ca 1000 mil/år) under sina 19 körår, därefter har den stått i princip stilla under fyra år. Nu ska denna 23-åring ut och slita på asfalten igen! Och nu har den firats ordentligt för den gick igenom besiktningen utan några anmärkningar för någon dag sedan! Det skedde visserligen via "fusk" = koll och smärre justeringar hos Volvo innan, men utan några större ekonomiska uppoffringar.

Under de senaste fyra åren har vi varit i valet och kvalet med vad vi ska göra med fulingen. Själv har jag alltid tyckt att denna modell verkligen är en av de fulaste bilar som existerar (bilden ovan är något förskönande, men bilder kan ju ljuga som ni vet....). Men just detta exemplar har också varit extremt pålitligt genom åren, ytskicket har varit bra (och är det fortfarande även om ett par skavanker finns) och på något sätt hade bilen blivit en kär familjemedlem och det har varit svårt att göra sig av men den. Nu har det bestämts: den blir kvar hos oss!

Parallellt med fulingen hade vi under många år en Volvo 745 (kombi) som jag tyckte var rena skönheten i linjerna! Konstigt egentligen hur olika man kan uppfatta två bilar när det bara är bakdelen som skiljer dem åt. Denna 745 gav upp till slut efter att vi hade kört den kring 45.000 mil  (en gissning som är beräknad utifrån vårt körmönster, km- och hastighetsmätaren gav upp någonstans kring 33.000 mil och fungerade sedan endast sporadiskt vid några enstaka tillfällen, bl.a. vid varenda besiktningstillfälle otroligt nog....).  Tyvärr hittar jag ingen bild på denna vår underbart vackra bil, men den var fint metallic ljusblå, min favoritfärg. Metallic var ju inte bra utifrån miljötänket, men det var inget aktuellt och känt ämne när vi skaffade bilen.

En vecka sedan klev vi in i en park genom den vackra grinden nedan.

Och plötsligt stod vi framför denna pampiga byggnad, Ängsö slott (Obs! stavningen korrigerats  från det felaktiga Ängsjö till Ängsö! Det gamla namnet Engsö används också). Ingen överraskning dock för vi skulle ju göra en visit på slottet och i dess omgivningar.

Det som var en överraskning var samlingen med flotta bilar. Inget svenskt här dock för de håller till vid Ulva kvarn har jag hört... (några har gjort reklam för bilträffarna där i FS-bloggosfären). Vid Ängsjö fanns denna gång en "vanlig" Chevrolet, två stycken Chevrolet Corvette, en Dodge och en xxx (???) att skåda.

Snygga linjer. Rena färger. Pampiga som slottet i sig.

Har levt i tron att man måste hålla sig till det tidstypiska med allt i dessa veteranklassade bilar. Men icke - här ovan är beviset: stringtrosan var inte uppfunnen på 50-talet...

Så här ska det väl se ut på äkta vis? Bilden nedan är tagen förra sommaren på Stora torget i Sölvesborg vid en veteranbilsträff. 

Tillbaka till Ängsö; här brummas det nu iväg efter fikat till specialpris - bilfolket har nämligen stående inbjudan dit på söndagar. Bilträffar kallas det,  icke förvånande, och gäller nog inte oss vanliga bilägare utan veteranbilsägare.

Ut genom grinden med oss också! Där utanför möter vi både den svenska sommaren (sol och regn!) och den lilla vackra kyrkan som härstammar från 1300-talet.  Mer om den och om det speciella slottet i ett kommande inlägg!

Irriterande sockrig sommardokumentation

Solen skiner oftast när man väljer att göra någon sommarutflykt till ett intressant besöksmål. Det medför att det inte blir några spännande bilder tagna utan i stället tränger sig det somrigt sockriga på med all kraft. Det hände ett par veckor sedan när vi kom till Grönsöö slott. Dagen var visserligen inte utan vädermässiga lynnigheter heller, men vi hade valt ut en tidpunkt då man slapp att kura under paraplyer och hålla i hatten. 

Vid entrén står drottning Kristinas lind, planterad 1623. Stamomfånget är imponerande 340 cm (!!!), men trädet måtte ha gått av flera gånger om genom århundraden, ganska lågvuxet är det. Bredvid står drottning Silvias lind, en mycket tanigare variant, av förklarliga skäl då det planterades så sent som 2003. Denna lind är uppdriven från ett skott av sin åldriga drottninggranne.

Slottet ligger vid Mälaren mycket vackert.

Det kinesiska snäckhuset är från 1786 och helt unikt! Huset är invändigt klätt med snäckor, bl.a. importerade från Ostasien.

Trädgården är vacker med både vildare delar och striktare geometriska avdelningar (barockstil, antar jag, ingen bild här dock). 

I det tidigare brännvinsbränneriet huseras en kafé idag. Dagen som vi var där skötte slottsfamiljen  ruljansen. Ingen anstormning med folk var det denna dag och hade tydligen inte varit det tidigare under sommaren heller (vädret; där ser ni - folk håller sig undan när lågtrycken har parkerat sina banor över oss). 

Själva slottet är byggt 1611 efter franska förebilder. Dess forna fyra torn förlorades vid reparationer på 1700-talet. Slottet är en levande miljö med lantbruk, fruktodlingar etc och ägarfamiljen bor också på själva slottet. Under sommaren har man möjlighet att komma in i vissa delar av byggnaden.  Utöver trädgården, de vackra omgivningarna med promenadstigar och slottet bör de aktuella utställningarna ses vid besöket! I år vagnar och slädar från olika epoker, "Damast och dräll", dvs bordstextilier samt Georg Odners fotoutställning (samarbete med Hasselbladsstiftelsen).

Avslutar bildserien med detta pampiga träd som står i slottsträdgården.

Det extra insatta fotofikat

Syftet med det extra insatta Dagnys fotofika var denna gång att slå samman två flugor: att se Lena Pesulas fotoutställning samt att få fika i ett trevligt sällskap. Själv skulle jag stanna bara en kort stund, men stunden blev drygt tre timmar. Slutligen kände Anna och jag att vi hade lite andra åtaganden också att sköta här i livet och lämnade de andra. Det kan tänkas att det övriga sällskapet sitter kvar ännu (det var ju bara drygt en timme sedan jag gick därifrån)... 

Ett antal pers hade hörsammat lockropet. Lena H hade mycket intressant att berätta om dykning och undervattensfotografering. Kolla hennes blogg (och album) med spännande bilder! Bengt var den första i sällskapet att dra fram vapnet = kameran.

Jan-Olof och Anna.

Martin "Zeta" anlände sist, strax efter mig, glad i hågen som synes. Vi som kom sent drog förstås nitlotten -  sittplats med obegränsad tillgång till motljusfotografering.

Martin hade bilder med sig, de beundras av Ewa och Claes (han med solnedgångar, ack så vackra!)...

... och av Anna och Björn. Den sistnämnde hade gjort en fotografisk visit på Power Big Meet i Västerås, antar att vi får se bilder därifrån inom kort. Martins bilder var en samling olika typer av foton, fastnade mest för en kvällsbild tagen på Kungsbron i Stockholm.

En period var det full fart på Ewa då hon sprang runt och fotograferade. Känner på mig att vi snart ska få se några stycken av resultatet....

Som ni ser så blev det inga prylbilder här från mig, inte foton på bakverk och dylikt heller. Drack en sommardrink som hette Ponchee (tror jag). Innehåll: apelsin, lime, ananas, mynta, sprite. Gott!

Och Lenas bilder - de var underbara! Vad annat?! - För den som inte vet: utställningen finns på Broströms kafé i Uppsala.