Projekt fota hundsport del 5 - rapport

Den sista bruksgrenen jag tänker fota är rapport. (Det finns ett par grenar till, men det får bli något annat tillfälle.) I rapport är man två förare. En förare stannar på en station, A, medan den andra föraren går iväg med hunden till B-stationen. Föraren skickar hunden tillbaka till föraren på A-stationen. Sen skickas hunden tillbaka till B-stationen. I de högre klasserna kommer föraren på B-stationen ha flyttat sig till en ny station, C. När hunden skickas från A till B, som alltså är tom, måste hunden spåra föraren till station C. Hunden ska springa snabbt och den får inte störas av saker den möter på vägen som andra hundar, vilda djur eller svampplockare. Man skjuter också skott under tiden hunden springer sina sträckor. Rapporthundens ursprung är som budbärare och hjälp vid krig där hunden skulle springa mellan olika militära posteringar och bära med sig tex meddelanden. 

Till rapporten hade jag också Emma till hjälp, hon har tävlat SM i rapport så hon har koll på sporten. Och så behövde vi ju en hund också, gamla irländska terriern Taylor fick ställa upp. Hon är jämngammal med min gamla hund och för sådär 12 år sedan gick vi allmänlydnadskurs tillsammans. Men då var det med husse. Men vid fotograferingen fick vi med matte Elisabeth istället. Vi har inte umgåtts så mycket, men det tog inte så lång stund innan vi kom igång ordentligt.

Som vanligt blev det många bilder. Men rapporten är definitivt den sport som jag tyckt var knepigast att få till. Dels sker den i skogen, hundarna springer fort och det ska helst synas på bilden också. Och så var det det där med att få skärpan på rätt ställe. Urknepigt, det var svårt att ställa skärpan på hunden och följa den i skogen, eller i alla fall på någon plats som såg ut som skog. Och när vi diskuterade bilderna efteråt så visade det sig också att vi tyckte väldigt olika om bilderna. En erfarenhet (som jag i och för sig visste om redan innan) är att aldrig visa en bild som jag inte är tillräckligt nöjd med själv. Jag har ofta helt andra krav på en bra bild än vad hundägaren har. Det var i alla fall inga komplicerade människor, utan vi kunde ha en konstruktiv diskussion om bilderna. Men absolut något jag ska hålla i minnet för framtiden, för med "fel" person kan det kanske bli jobbigt.

Först provade vi att fota i skogskanten vid klubben. Även här hade jag svårt att få skärpan bra. (Kanske att jag inte riktigt hade kameran på bästa inställning...)

Det här var den bilden som Taylors matte och husse gillade bäst. Kanske för att den tydligen var väldigt lik en bild på någon "rapport-bok". Jag tycker däremot inte att skärpan sitter riktigt. Och jag var heller inte så förtjust i miljön/bakgrunden.

Rapporthalsbandet var en sån där detalj som inte alltid hamnade rätt. Det hände ett flertal gånger att vi glömde att vrida hylsan mot kameran när vi skickade Taylor fram och tillbaka åt olika håll mellan Emma och Elisabeth.  

Taylor är en sån där hund som ofta blir ännu sötare på bild än i verkligheten. På vissa bilder tycker jag att hon påminner om en seriefigur.

Det här är min favoritbild på Taylor. Jag tycker hon ser så taggad ut.

En skarp skogsbild, men det ser ju inte ut som hon springer särskilt snabbt. (Vilket hon ju inte heller gjorde eftersom vi bara skickade henne ca 20 meter så kom hon ju aldrig upp i någon hastighet.)

Och så en av de obligatoriska avslutande porträttbilderna.

Projekt fota hundsport del 4 - bruks, att skrämma slag på folk och trist attityd

Så var det dags att börja fota bruksgrenarna. I brukset ingår bland annat spår och sök. I spår ska hunden, inte helt oväntat, följa ett spår där en människa har gått. Hunden är hela tiden i sele med lina. I söket skickar man ut hunden lös att, på ett effektivt sätt, leta efter gömda personer (figuranter) i ett skogsområde. När hunden hittat en figurant ska den visa var den är genom att antingen stanna vid figuranten och skälla tills domaren kommer till dem eller ta en särskild markering i munnen, springa tillbaka till domare och förare, hämta dem och ta dem tillbaka till figuranten. Eftersom bruksgrenarna är de sporterna inom brukshundklubben som jag har minst koll på så kändes det bra att min klubbkompis Emma "gick igång ordentligt" på projektet och gärna ställde upp. Jag har fotat Emmas hundar flera gånger förut och vet att hon alltid engagerar sig fullt ut för att jag ska få bra bilder. Hon har lika lätt att bli manisk som jag. Så vi stämde träff på klubben en eftermiddag, Emma med hennes aussisar, Rebecca med hennes pudlar och jag. Vi har en trevlig liten skog alldeles invid klubben med varierande miljöer att fota i.

Vi började med Arwen, vi hittade den här platsen som är "så mycket jag" när jag fotar. Arwen var väldigt taggad och gjorde ett par ärevarv när hon fick chansen (hon är fortfarande ganska ung) så Rebecca fick hålla henne i halsbandet för att hon skulle vara still. Jag gillar verkligen den här bilden, och så gjorde även Rebecca och Emma. Men när vi pratade om bilderna efteråt så kom diskussionen upp om att några klubbkamrater troligen skulle ha synpunkter på att Rebecca höll Arwen i halsbandet. Det är tydligen inte okej på tävling, däremot gör säkerligen många så under träning, särskilt med unga hundar. Och eftersom jag inte vill att någon ska få gliringar och dumma kommentarer på grund av mina bilder så beslöt vi att ta om dem en annan dag. Tråkigt att det ska vara så, men jag är glad att jag i alla fall stämde av med Emma och Rebecca.

Lilla May fick också leka sökhund. Eftersom Emma hade råkat ta på sig "mindre hundtränings-lika" kläder så fick Rebecca modella med May också. Vi hade ju kunna välja denna bild att representera söket istället, men dels blev May väldigt fin på spårbilderna och så kändes det ju synd att inte låta en pudel representera någon av bruksgrenarna. 

May spårar. Den här bilden orsakade stor förtjusning hos "brukstanterna" som Emma kallar mattarna till Mays kullsyskon. Inte minst för att May är ganska störningskänslig och spårar rakt mot mig. I själva verket la Emma bara ut lite godis som May letar efter samtidigt som Rebecca håller spårlinan sträckt. Så nu vill "brukstanterna" att Emma ordnar en träningshelg med fotografering i Stockholm. Får se hur jag ska hantera det. 

Sen satte vi upp ett gömsle, tanken var att försöka få lite bra bilder på skallmarkering. Arwen hade bestämt sig för att hon skulle in till Emma, så där blev det inga tävlingsmässiga markeringsbilder. Men roligt hade vi allihop. 

Rutinerade Linna kan däremot skälla på kommando. Men bilderna blev kanske mer roliga än bra. Linna skällde på både länge och bra. När vi fotat färdigt och kom ner till klubben igen så berättade några klubbkompisar att det kommit ned en man som var upprörd för han trodde att det var en hund som hade blivit attackerat av ett vildsvin för han hörde en hund som skällde så förtvivlat. Tyvärr visste de inte då att det var vi som höll på, utan det var först när vi kom ut ur skogen med kamera och kamouflagenät som de förstod hur det förhöll sig. Och vid det laget var mannen borta så vi fick ingen möjlighet att berätta för mannen att det inte var någon fara.

Några dagar senare tog vi nya bilder på Arwen. Denna gång var hon betydligt lugnare. Dessutom kom vi ihåg att sätta på rätt halsband. Så även om jag fortfarande tycker bättre om den första bilden så är jag glad att vi fotade om. Innan jag sedan skickar iväg bilderna för utskrift ska jag se till att de alla passar ihop redigeringsmässigt, men först ska jag se till att jag har fotat alla bilder jag behöver. Den här bilden kan nog bli bra med lite mer stuns i färgerna, kanske att jag ska redigera bort grässtrået framför trädstammen också. 

En välbehövlig paus

Ibland kan livet bli lite intensivt, jag kan bli lite manisk både på jobbet och på fritiden. Hjärnan går på högvarv mest hela tiden och jag håller ofta på med något ända intill (och ibland förbi) sovdags. Och sömnen blir ju därefter. Då är det skönt att åka bort från allt, lämna datorn hemma och vila ut. Vi tog en välbehövlig paus ifrån allt denna helg, maken, hundarna och jag, och for ut på sjön. (Ja hundarna behövde väl kanske ingen paus, de trivs ju som regel utmärkt med mina "projekt". Och de vilar ju dessutom på vardagarna medan vi jobbar, även om vi gärna utnyttjar pauser i alla Teams-möten till lite mini-träning med trick.) Det blev en välbehövlig båthelg, en tur till Gällnö, var nog över en månad sedan sist. Lite svalt på natten (termometern kröp ned till 4 grader) men med ordentliga ylleställ, dubbla täcken och hundar i sängen så var det ingen som frös. Och solsken på dagarna. Inte en enda hundbild har jag tagit. Men en tur med makro-objektivet blev det i alla fall. Och tre liter svart trumpetsvamp fick vi också med oss hem, en del hamnade på smörgåsar och resten ligger nu på tork för kommande behov.  

Bilder som på harsyran här går det väl 13 på dussinet, men jag tycker ändå det är något tillfredsställande med att titta på den.

Det fanns gott om svamp i skogen.

Hittade en rolig svamp (det växte många av samma sort på stammen). Jag har ingen aning om vad det är för sort, men tyckte den såg ut som en näsa.

Det finns fortfarande blommor att fota.

Jag kan ligga länge och titta på miniatyrvärlden av mossor och svampar. Den lilla mossan (?) till vänster i bild tycker jag ser ut som en liten palm.

Hittande denna under en rotvälta. Har absolut ingen aning om vad det är.

Låg länge och fotade droppar från en ticka (klibbticka?). Upptäckte efter en stund en liten skalbagge (?) som tycktes ha fastnat i dropparna.

Tickan fotad lite underifrån.

Projekt fota hundsport del 3 - nosework

Ibland är man lite för snabb att kasta grejer som man hade behövt spara på, trotts att de stått oanvända i ett år eller mer...

I nosework ska hundarna hitta en doft (eukalyptus, lagerblad och/eller lavendel beroende på klass). Hydrolat med doft droppas på en möbeltass eller tops och göms så att hunden inte kan få tag i den. När hunden sedan hittat doftkällan ska den markera så att föraren förstår var doften finns.

Innan man får börja tävla måste man göra ett doftprov och visa att hunden "kan" doften och att föraren kan "läsa" sin hund och vet när hunden hittat doften. En del hundar är väldigt tydliga i sin markering medan andra hundar har mer subtila signaler. Vid doftprovet används 12 identiska kartonger av pizza-calzone-typ, där doften är gömd i en av dem.

Tanken var att jag skulle försöka fota som att det var ett doftprov och då behövs regelmässiga kartonger. För några år sedan, när jag tränade mina hundar inför doftprov, så införskaffade jag snygga, regelmässiga kartonger med texten "nosework" tryckt på. Sen stod de länge och samlade damm i ett hörn i hund/fotorummet. Men 12 kartonger i calzone-format staplade på hög i ett rum som, utifrån allt jag försöker nyttja det till, redan är för litet... ja, ni förstår. Så i våras kastade jag alla kartongerna. Nåväl, kartonger ska ju inte vara så svårt att få tag på... tycker man. Men de enda jag lyckades hitta i rätt storlek (och rimlig mängd och pris) stod det pizza på. Sökte på alla sätt jag kunde komma på. Det fanns en stor hög kartonger på klubben - alla med pizza-tryck. Googlade - alla med texten "nosework" slut, endast pizza-tryck i lager... Kollade med instruktören jag köpt mina kartonger av men hennes lager var också slut...  Och det kändes ju sådär med en bild där en hund trycker sin nos mot en kartong som det står pizza på... De flesta hundar kan ju trotts allt söka efter pizza... Efter ett desperat inlägg på Facebook kom Åsa med agility-sheltisarna på att hon hade några i sin källare.

5 kartonger rikare har jag nu fotat Hasse, en liten släthårig podengo portugues, när han söker eukalyptus.

Snygg markering av Hasse, men ingen regelmässig placering av kartongerna. (De ska vara placerade i en snygg rad med jämnt avstånd.)

Hasse har en superfin "frysmarkering" där han står "som fastfrusen" mot doften. Jag tycker kanske inte att det framgår av bilden riktigt hur snygg markeringen är.

Här tryckte han nosen så mycket att han lyfte kartongen. 

Ytterligare en bra frysmarkering. Här syns ju också Hasses nos på bilden.

Avslutade, som vanligt, med att passa på att ta några porträttbilder.

Projekt fota hundsport del 2

Jag jobbar vidare med mitt projekt att fota hundsporter till klubbstugan. Nu har turen kommit till agility och rally. Båda knepiga men på helt olika sätt. Många bilder har det blivit, och en hel del lärdomar rikare.

Agilityn är ju väldigt snabb (i alla fall vissa hundar). Här har jag definitivt mycket kvar att lära; hur jag ska sätta fokus, vilken bländare som är lämplig, hur högt jag vågar gå i iso... Blev en hel del prova sig fram. Innan jag fotade så tittade jag en del på andras agilitybilder, bla de som var officiella fotografer på senaste SM. Nu, efter att ha provat fota agility, kan jag inte annat än beundra dem som lyckas leverera skarpa bilder på alla - väldigt snabba - SM-hundar utan att kunna styra förutsättningarna för fotograferingen.

Först lite slalom med Tess och Lina (shetland sheepdog). Tess (den gula) var klart långsammare än Lina och betydligt lättare att fota. Lina var dessutom inte så snygg i pälsen eftersom hon fick valpar i våras:

Vippen är jobbig för hundarna så vi gjorde inte så många försök. Men fick man träna lite på exakt i vilken nivå man ska ha kameran så tror jag att man skulle kunna få till riktigt fina bilder:

Balansen var klart enklast att fota, här kunde jag följa hundarna ända från att de startade nedanför balansen:

Detta är just nu min favoritbild till att representera agility:

Tunneln var knepigare än jag trodde. Dels gick det ju inte att följa hundarna från det att de sprang in i tunneln, så det blev ganska många bilder med halva hundar. Dels upptäckte jag när jag kom hem och tankade ur bilderna att jag skulle placerat matte närmare mig, för när hundarna sprang ut ur tunneln så vände de upp lite för mycket och blicken och nosen riktades bort från kameran. En sak till att lägga på minnet/erfarenhetskontot.

Humle (softcoated wheaten terrier) fick hoppa lite

Rallyn är däremot inte så snabb, även om det låter så. I korthet går det ut på att man bygger en bana med ett antal skyltar som berättar vilket moment som ska utföras när man kommer fram till skylten, det finns ett stort antal skyltar att välja från. I de flesta momenten arbetar hunden och föraren väldigt nära varandra så här var en del av utmaningen att hitta moment att fota utan att föraren var identifierbar på bilderna (här underlättade det ju heller inte att bilderna helst skulle vara i stående format). Sen att det skulle synas att det var just rally och då kändes det som att det måste vara en skylt med på bilden. Nu är de flesta moment utformade så att om man fotar så det syns vad som står på skylten, då har hunden rumpan mot kameran... 

Först ut med rally var Hunnie (cocker spaniel). Jag hade egentligen inte alls planerat att fota dem denna dag, men sprang på dem på klubben när de skulle träna och jag råkade ha kameran med. Här började vi fota med Hunnie i koppel. (Hunden är kopplad i den första klassen.) Efter några provfoton på spiralen kom vi på att det skulle vara snyggare om hunden var närmast konerna, dvs på förarens högra sida. Efter sisådär 100 bilder så kom vi på att höger-handling inte förekommer i den första klassen och därmed kan hunden aldrig komma att gå på förarens högra sida när den är kopplad. Att spegelvända bilderna var ju heller inget vidare bra alternativ med tanke på att texten på skylten också skulle bli spegelvänd. Bara att kasta alla bilder och börja om på nytt. Man får väl ändå vara nöjd med att vi kom på felet innan det var för sent...

Passade på att ta några porträtt också.

Så lilla Mini (dvärgschnauzer). Här gjorde vi misstaget att vi körde lite för länge med henne, så hon såg ganska trött ut på en del bilder. Det här är kanske inte den bästa, men lite roligt med tungan ute i momentet 8:ans frestelse.

Sitt, spring ifrån, kalla in i fart. Kan man rally vet man sannolikt vilket moment det är. För andra hade det kanske varit bra om man sett texten på skylten lite bättre... 

Jag har inte bestämt mig för vilken bild jag ska använda till rallyn än, finns en del i stående format som jag tror jag kan tänka mig. 

Passade på att ta några porträtt på lilla Mini också:

 Kvar att fota är nosework och bruks (spår, sök och/eller rapport). Till nosework har jag en plan  medan brukset känns som en utmaning. Visserligen har jag idéer där också, och några klubbkompisar som "gått igång" ordentligt på projektet, men det känns inte alldeles lätt att sy ihop rent logistiskt med folk och väder i en tid då mörkret faller allt tidigare. Men får vi bara ihop en dag, utan regn, då alla kan, så kan vi nog komma att ha en riktigt rolig dag i skogen.