Tidtabellsenligt busskaos

Stor överraskning! Om man har en utfart med rödljus och massor med bussar blir det kaosartat...

Den äldre bussen är Uppsala Stads Trafiks bevarade Scania-Vabis CR76. Det var bara ren tur att den råkade dyka upp just då.

Trafikplanering på hög nivå. ;)

Det ser ju inte sååå farligt ut, eller?

Observera att bussarna närmast hitåt försöker komma ut och innanför dessa står dessutom bussar vid hållplatserna. Och, nej, det har inte blivit sommar igen utan bilderna är från början av september. ;)

Efter fotofika kommer järnbruk?! - Del 3

Av olika anledningar dyker denna senkomna sista del upp först nu. För nytillkomna tittare så finns det som rubriken antyder två tidigare delar i denna följetong. Radioteatern ger, liksom... ;)

Hursom så åkte jag bort till närbelägna Dannemora efter att ha varit i Österbybruk. Tyvärr var ljuset verkligen inte kompis med mig vid den här tiden på dagen. Motljus och stenhårda kontraster gör ingen digitalfotograf glad...

Ovanstående är den nya gruvlaven från 50-talet som man i dagsläget håller på att ta i drift igen. Bakom skymtar den nya byggnad som är under uppförande för sovringsverket. De låga stolparna med kedjor emellen ringar in en plats där det har stått en gruvlave som brann ner. Riktigt när kommer jag tyvärr inte ihåg. Ute till vänster i bild i de nästan igensotade skuggorna ligger gruvkontoret. Vänder man blicken åt vänster så får man syn på klockstapeln som nog en och annan sett på bilder från orten. Den som har öga för detaljer kan notera flygplanet på marschhöjd på sydvästlig kurs eller vad det nu blir.

Jag följde staketet längs Storrymningen (bakom ryggen på bilden ovan). Tyvärr saknar jag bild på den då det var så stor kontrast att det antingen bara blev ett svart hål eller helt utfrätt uppe längs kanten. Man tvingas ut en ganska bra bit för det är ett stort område bortom Storrymningen som är avspärrat på grund av bedömd rasrisk. Fast det har varit avspärrat rätt länge, men än har det inte rasat. :) Hursomhelst kommer man bort till den gamla gruvhandeln efter ett tag. En byggnad i privat ägo som förefaller vara i behov av en uppryckning.

Man kan sedan gå mellan avspärrningen och gruvhandeln på något som mest kan betecknas som en traktorstig. Efter ett tag kommer man bort till Nordschaktlaven och Norra maskin.

Ovanstående är förstås laven. Bakom den har det satts upp staket då man även här borta bedriver verksamhet inför gruvans återupptagna drift. Laven ifrån användes till slutet av 80-talet, trots det ålderstigna utseendet. Notera de två vajrarna som kommer ut ur den. Det är här Norra maskin kommer in. Idag finns även en nyare byggnad från mitten av 70-talet, som jag inte har på bild, och det är dit vajrarna går idag. Man kortade helt enkelt av dem och byggde ett modernare gruvspel, men det är inte lika kul som gamla saker. Vi vänder oss om:

Hela byggnaden fortsätter utanför bild till höger då den är i flera sektioner och tillbyggd vartefter. Som jag har förstått det är delen närmast den senast tillkomna. Till höger innanför avspärrningen finns för övrigt lite småschakt också. Dessa finns det en hel del av som spår efter hundratals år av gruvdrift. En kul detalj i sammanhanget tycker jag den fyrkantiga skorstenen är. Det vanligaste är ju runt utförande på skorstenar av den här höjden. Här kan vi för övrigt studera poängen med råformat. Solen är bakom skorstenen så det är ett ganska redigt dynamiskt omfång som behövde fångas in.

Från början höll man sig alltså med ångmaskinsdrift, men föga förvånande så elektrifierade man det hela med tiden. Notera det igenmurade fönstret på bilden nedan och de svarta detaljerna ovanför och under. Här gick vajrarna till gruvspelet in i byggnaden innan de kortades och anslöts till det nyare spelet.

Vi tar väl och glor in genom fönstret:

Tyvärr framgår det med all oönskvärd tydlighet att vi glor genom ett fönster. Jag kan lova att AB Fönsterputs inte hade varit på plats nyligen, vilket ihop med all världens reflexer i rutan inte gjorde det helt trivialt att få till det. Vajrarna kom alltså in i byggnaden till höger. Elmotorn är till vänster, men från början var det alltså ånga som gällde.

Vid det här laget var det lite segt i fötterna så det var dags att återvända tillbaka till bilen. Snipp, snapp, snut - eller hur man nu säger.

Efter fotofika kommer järnbruk?! - Del 2

Tillbaka från äppelexkursionen i förra inlägget så gick jag in i den bortre änden av parken och ställde mig i monumentet till Anna Johanna Grills minne. Jag tror inte att det där till höger ingick i den ursprungliga parkplaneringen...

En del av nämnda monument. Medaljongen är gjord av en viss Sergel om jag minns rätt. En svag lila flare visar sig här, något som ska komma tillbaka och jaga mig senare...

Nämligen på nedanstående plats, dock i en annan bild. Kort kan jag säga att när jag tog in bilderna i datorn hade jag en kupad hand med i en bild. ;) Hursomhelst gick jag på en liten bank som går ut bakom monumentet över Herrgårdsdammen och rundande så att jag kom bort vid hembygdsgården. Då måste man gå över gamla Dannemora - Hargs Järnväg, ursprungligen utförd i 891 mm smalspår, men sedermera ombyggd till 1435 mm normalspår. Linjen är inte elektrifierad så det är diesellok som gäller. Man har nyligen rustat upp den något dock inför den återupptagna driften vid Dannemora gruva. Fyra fullastade tåg om dagen 50 veckor om året ska det bli om jag minns rätt.

Sedan gick jag halvt varv runt tillbaka och när jag stod och glodde lite vid en järnvägsövergång kom en herre cyklande och noterade den stora svarta tegelstenen i handen och ropade glatt samtidigt som han gled förbi:

- Ja, det blir fina bilder idag.
- Öhh, va, ja, eh, jo, kanske. :)

Tillbaka vid herrgården i igen så gick jag in i parken från andra änden. Förra gången hade jag gått på utsidan och bara in i den bortre änden nämligen. Intressant kombination påträffades:

En lite närmare till på herrgårdsbygganden. Ogräsrensningen verkar inte hålla toppklass, men det kan nog bero på att Bruno Liljefors stiftelse som äger den inte direkt har pengar så att fickorna svämmar över. Jag har inte sett något på ett tag nu, men om jag minns rätt har det varit ett visst ointresse från allmänt håll att bidra till underhållet.

På andra sidan Herrgårdsdammen ligger bl a det gamla brukskontoret och klockstapeln:

Mer höstlikt...

En och annan kanadensisk gäst fanns också på plats:

Dags att dra vidare mot del 3 i närbelägna Dannemora. Vägen på bilden leder dock inte i den riktningen.

Fortsättning följer  således...

Efter fotofika kommer järnbruk?! - Del 1

Vad gör man en lördag efter att en fotofika avslutats samtidigt som vädergudarna är på strålande (!) humör?

Man, ehrm jag, tar bilen till Österbybruk - ett av de klassiska järnbruken i Uppland. Här arbetade man under århundraden med järnmalmen från närliggande Dannemora Gruvor. Det finns fortfarande järnrelaterad verksamhet på orten, *host* apropå gruvor *host*, i form av Österby Gjuteri. För närvarande håller man dessutom på att starta upp gruvan i Dannemora som lades ner 1992 av SSAB. Nu dock över till något mer nedlagda företeelser. Helt klart sluteldat:

Jag har passerat genom Österbybruk ett antal gånger, men det har oftast varit för tråkigt väder så jag har inte riktigt känt för att ta några bilder, men nu så... Detta misstänker jag är ett kolhus:

Det var höstlikt värre tack vare lönnarna, men väldigt skönt. Österbybruks herrgård i bakgrunden.

Precis utanför grindarna stod en bänk med vegetabilisk stoppning. ;)

Huvudbyggnaden. I herrgården bedrivs verksamhet i form av värdshuset Gammeltammen. Restaurangverksamheten huserar i den vänstra flygeln om jag inte är helt ute och cykalr.

Det var inte störande mängder folk ute kring herrgården. Turistlassen har nog dragit vidare mot varmare breddgrader. En jycke var dock ute och rastade ägaren. ;)

Nyfiken som jag är så gick jag iväg och spanade lite längre bort och påträffande några stycken överblivna äpplen. :)

För den som undrar så satt 35:an som fastklistrad på kameran. En mycket användbar brännvidd på småbild. Och du, om du inte gjort det så kan du förstora bilderna. De tjänar på det.

Fortsättning följer... ;)

Slutfluget - och ny luft under vingarna

Det går inte alltid som man tänkt sig...
"Enklare än flyget, snabbare än tåget" hette det ju på 90-talet, men jag undrar om det här var vad var de tänkte på?! ;)

Ute på Arlanda gick det bättre, fast en normal kanske inte är så konventionellt i sammanhanget. Start på RWY 19R (bana 1).

En annan dag under viss ljusbrist, men med tele. Start från RWY 08 (bana 2).

Rödnosade Norwegian-kärror verkar det vara gott om...