OmTag. Huvudsaken är att ha rätt, eller att tala om för andra att de har fel...

Varför är det så förtvivlat viktigt att tala om för andra att de har fel när de väljer annorlunda mot en själv? Eller varför verkar så många känna sig påhoppade när någon skriver om sina val och dessa inte är de samma som de egna? Det har ju varit en del snack om analogt vs digitalt genom åren, där bägge sidor ofta är lika goda kålsupare när det gäller intoleransen gentemot de som tycker annorlunda än de själva.

Själv plåtar jag huvudsakligen analogt med svartvit film därför att det är bäst för mig, och ingen jävel har rätt att ifrågasätta detta. Om jag däremot skulle gå in och påstå att det vore bäst för andra skulle det vara en helt annan sak.

För mig står den analoga fotografin för en ursprunglig form av fotografi som jag uppskattar, silversalternas möte med ljus i ett mörkt rum. Det finns något magiskt i detta för mig, och som jag nämnt tidigare gillar jag de fysiska originalen i form av negativ av flera anledningar.

Dels är de relativt arkivbeständiga utan handpåläggning och dels kan jag fortsätta att arbeta med processen där ljus möter silver genom att göra mörkrumskopior från dessa negativ. Detta är viktigt för mig, jag begär inte att det skall vara viktigt för andra, men på samma sätt som jag respekterar deras val begär jag samma respekt för mina egna.

Nu handlar inte mitt val om att jag inte har kört digitalt och därmed saknar referenser, det kan vara viktigt att påpeka. Jag startade mitt digitala fotograferande i början av 2000 talet med en Sony CyberShot på 3,2 mp, sedan blev det en eos 300d som var den första ”överkomliga” konsument dslr, efter detta blev det en Nikon D90, Samsung nx10, Canon 5D Mk2, Sony Nex 5n och en del kompaktkameror Panasonic LX3, Ricoh GRD3 och en Canon S110 bland annat. Nu har jag Nex:en och S110 kvar. Hur som helst, mig passar det bättre att plåta med film fortfarande och det är det som är rätt för mig. Nog om detta.

Annars fick jag hem Salgados senaste bok: Genesis, här om dagen, fantastiska bilder och en fantastisk person, kolla det här föredraget. Men för att ett ögonblick knyta tillbaks till det tidigare tycker jag bättre om de tidiga analoga bilderna än de senare digitala i samma bok, för mig känns de mer levande.

Och innan ni kommenterar detta betänk noga vad jag skriver: ”,,, för mig känns de mer levande.” Jag skriver alltså inte att andra behöver tycka likadant eller att det är så i någon objektiv mening. Just detta tycker jag att ganska många missar, såväl när de kommenterar andras synpunkter som när de ger uttryck för sina egna. Alltså att göra skillnad på något som framförs som en personlig åsikt och något som framförs som en allmängiltig sanning.

OmTag. Varför plåta med film?

Den främsta orsaken till att jag mestadels fotar med film, de fysiska originalen. Men även att det ger mig möjlighet att fotografera i större format till en överkomlig kostnad. För detta är en sanning oavsett vad man försöker påstå ibland, ett större format ger högre teknisk bildkvalitet.

Om man som mig plåtar svartvitt har man dessutom ett exponeringsomfång som är svåröverträffat, ser man bara till att man har teckning i de mörkare delarna av bilden så bränner man trots detta i princip aldrig ur högdagrarna. Dessutom är filmen kompenserande i sig när det gäller högdagrar, känsligetskurvan flackar ut mer och mer ju högre upp man kommer vilket alltså gör att det aldrig klipper.

Men huvudsaken är att man plåtar med det man själv trivs med, det analoga är inte vare sig bättre eller sämre än det digitala, bara annorlunda. Som sagt, de fysiska originalen gillar jag, och dessutom möjligheten att göra mörkrumsprintar direkt från dessa. Sedan är det ju så med oss amatörer att vi gör något för att vi gillar det, inte för att vi nödvändigtvis i första hand skall leverera bildfiler så smidigt som möjligt. Med andra ord om man gillar det man håller på med är det en anledning i sig, oavsett om det finns andra sätt som är mer effektiva i någon objektiv mening.

OmTag. Platser med stämning.

Det finns en del platser där man känner av en speciell stämning, det känns nästan som om de är besjälade på något sätt. Givetvis varierar dessa platser från person till person, men för mig finns ett par sådana platser på Långholmen.

Något som är svårt däremot är att försöka förmedla denna känsla i bild, kanske är det något som ligger utanför det rent visuella? Nu är jag ingen new agare och menar inte att det bokstavligen svävar någon ande över dessa ställen, mer än på andra platser i så fall. Men det är lite lustigt detta att jag förgäves gång på gång på gång fotograferar dessa ställen trots att jag vid det här laget borde veta att känslan jag är ute efter inte låter sig fästas på bild, åtminstone inte när jag håller i kameran.

Men jag tror att det är detta som skiljer fotografi där man skildrar händelser från den där man försöker skildra miljöer. Det är två i grunden ganska olika saker. Om man skildrar händelser så handlar det, av självklara skäl, om att berätta om något som händer, sedan må det vara vardagshändelser eller andra skenden. I fallet med att fotografera miljöer handlar det om att försöka göra bild av något där inget tycks hända.

Personligen gillar jag bägge typerna av fotografi, men försöker undvika att jämföra dem med varandra. Hur som helst, att försöka göra bild av alldagliga miljöer är en utmaning, jag är definitivt ingen mästare på detta men jag gillar utmaningen.

OmTag. Uppskruvat tonläge på nätet och lite framkallning.

Varför blir tonläget ofta så uppskruvat i olika debatter på nätet? Någon känner sig kränkt och svarar med att kränka och så håller det på. När det hela mynnar ut i rena personangrepp tycker i alla fall jag att man passerat anständighetens gräns.

Jag har märkt detta själv när jag skrivit om något ”hett” ämne. En saklig debatt där man vädrar sina olika ståndpunkter är bara vitaliserande för den demokratiska debatten. Men kan man inte hålla sig till detta utan börjar dela ut slag under bältet om någons sjukdom och arbetsoförmåga och i tid och otid måste påpeka att man minsann försörjer densamme eller liknande kanske det vore bättre att hålla sig ifrån debatten?

Åtminstone borde man kanske lugna sig till den värsta hettan lagt sig och läsa igenom vad man skriver en extra gång innan man publicerar. Själv har jag valt att helt enkelt strunta i att svara på kommentarer där jag märker att det finns en hätsk underton eller där jag misstänker att det lätt kan gå över styr om man försöker bemöta kommentaren.

Numera låter jag alltid kommentarerna stå kvar, men för min egen sinnesfrids skull struntar jag helt enkelt i att svara om det inte verkar finnas någon öppning för en civiliserad dialog. Personangrepp och påhopp, ofta dåligt underbyggda från någon som inte har en susning om min situation, undanber jag mig. Däremot får folk gärna tycka tvärt emot och argumentera för sin ståndpunkt, sådant är både givande och nödvändigt.

Åter till väsentligheter, jag framkallade i xtol 1+1 nu igen, och kan väl bara påstå att det är en helt överlägsen framkallare om man vill få ut maximalt ur sina filmer. Jag kör även en del med rodinal om jag vill åt den mycket speciella gråskala denna framkallare ger, dessutom funkar den bra som kompenserande framkallare i hög spädning 1+100 eller mer.

Men skall man köra rodinal gäller det att välja filmer som den funkar med, åtminstone om man plåtar småbild. HP5+ funkar dåligt med rodinal till exempel med ett grovt och samtidigt diffust konstigt korn som resultat. TMAX funkar fint liksom de flesta tkornsfilmer tycker jag, TMAX 400 i rodinal ger en gråskala som för tankarna till 30-talets silverrika emulsioner.

Hur som helst XTOL har varit min huvudsakliga framkallare ganska länge, och det finns skäl till detta. Dels funkar den lika bra till alla olika filmer och dels ger den maximal känslighet från filmerna, i realiteten får man ut mellan 1/3 – ½ steg högre känslighet jämfört med D76 med bibehållet fint korn.

Enda nackdelen är att man måste blanda till 5 liter som ”bara” står sig i ca 4 månader i dunken, man måste alltså plåta en del (ca 35 rullar 135-film) innan tiden gått ut för framkallaren om man inte skall behöva slänga oanvänd framkallare. Nu när jag plåtar i huvudsak med film och kommit igång igen är inte detta något problem, men när jag hade min lågintensiva period fick det bli HC-110 i stället, den håller sig mycket länge.

OmTag. Stulen bildidé och tillbaks till XTOL

I går var jag iväg till Svenska kort och köpte lite framkallare nu när jag kommit igång med plåtandet igen. Det var Mattia som basade bland butikshyllorna nu när Gert har semester, han väntade till och med in mig utanför butiken efter stängningsdags, det kallar jag service!

Jag har kört ett tag med HC-110 och den funkar bra, dessutom står den sig länge. Men nu blir det tillbaks till XTOL igen, jag försöker hålla mig till ganska få framkallare och lära mig dem ordentligt istället för att hoppa runt för mycket. XTOL är en framkallare som liknar D76 med den skillnaden att den får ut lite högre känslighet ur filmerna och att kornet blir ännu lite finare med bibehållet skärpeintryck trots detta. Det där med kornet är inget jag lagt märke till, däremot känsligheten märks ganska mycket med en del filmer tycker jag.

Annars läste jag en intressant artikel om överskottsmål, underskottsbegränsningar och åtstramning i lågkonjunkturer. Hela grunden som resonemanget bygger på har visat sig vara såväl teoretiskt som praktiskt fel. Kanske kan vi hoppas på en omsvängning innan svångremsförespråkarna lyckas driva Europa till storkonfliktens gräns? Jag tänker inte polemisera om detta, jag kan det för dåligt, men läs gärna artikeln.

Annars är det skoskav som gäller, samma visa varje gång man skaffar nya skor. Förmodligen därför det blir så sällan, de brukar få hänga med tills dess att de faller sönder. I dag blir det till att linka ut och fotografera gråkortet för att fastställa känsligheten i Ilfor FP4+ framkallad i xtol 1+1. Jag tror att den ligger närmare 200 asa än de angivna 125, åtminstone har jag kört den så tidigare med bra resultat. Men varför gissa när det är så lätt att kolla?

Bildidén förresten har jag snott rakt av från Bernt Carlzon, fast hans är mycket bättre. :)