OmTag. Duggregn på långpromenaden.

Vi tog en långpromenad som vi brukar huden och jag. Dagens promenad gick via Västerbron mot Kungsholmen. Vi passade på att gå genom Kristinebergs slottspark innan vi svängde ned mot Hornsbergs Strand, den nybyggda stadsdelen på nordvästra Kungsholmen.

Bilden tog jag på strandpromenaden vid just Hornsbergs Strand. Det duggade lite till och från vilket ger ett fint ljus i kombination med de våta gatorna. En promenad på närmare 3 timmar blev det och en massa bilder togs, jag skall bespara er alla utom denna.

Jag tycker att det är lätt hänt att överpublicera bilder i bloggen, alltså att man visar fler bilder än man borde. Alla gör som de vill givetvis, men min ”teori” är att om jag publicerar massor av bilder i inläggen varav kanske någon enstaka egentligen håller som bild så är det lätt att "guldkornen" drunknar bland alla ”utfyllnadsbilder”.

Eftersom det är en fotosajt så kanske bilderna borde hålla lite högre klass än vad gemene man visar i sitt flöde på Facebook? På samma sätt som att man inte, enligt en del, skall skriva om något som kan uppfattas som ”politiskt” eller störa någons sinnesro alltså 😉.

Skämt åsido, alla publicerar givetvis bilder efter eget tycke och jag personligen anser det lika självklart att alla väljer vad de vill skriva om, ”politiskt” eller inte.

OmTag. Vad menar jag med att fotografin blivit introspektiv?

Vad jag egentligen menar när jag i förra inlägget skrev att fotografin blivit för introspektiv för min smak handlar mer om att fotografi som är mer utåtriktad till stor del försvunnit som jag uppfattar det.

De introspektiva fotograferna och konstnärerna har givetvis sin plats och har alltid funnits men det jag saknar idag är de som med nyfikenhet och humanism fotograferar den värld vi lever i där bilderna inte är centrerade runt den egna personen.

Vi kan ta de flesta av de gamla ”gatufotograferna” som exempel, var finns dagens Brassaï, Dousneau, Ronis, Boubat eller Cartier-Bresson? Det finns också de som gestaltar ett mer allmängiltigt känsloläge som kan vara ganska svart som Koudelka som exempel. Men den gemensamma nämnaren är att de skildrar något som är större än dem själva men där de likväl i högsta grad är deltagare inför det skildrade.

Det är också skillnad på det introspektiva där trovärdigheten är helt avgörande anser jag. Om man som exempel tar en persons bilder där hen skildrar ångest och depression utifrån en självupplevd verklighet så ger detta en trovärdighet som gör bilderna allmängiltiga. Detta är något helt annat än de som använder ångest som stilgrepp men där sanningen och djupet bakom bilderna saknas.

Det jag menar med att fotografin blivit introspektiv handlar inte om att det skulle vara något fel med den introspektiva fotografin då den är sann. Men jag saknar den mer utåtriktade fotografin där det avbildade förmedlar känslor som inte i förta hand handlar om fotografen själv, Salgado, Don McCullin, Eugene W. Smith med flera var exempel på fotografer som förmedlade en massa känslor om och för det avbildade där de inte själva spelade huvudrollen.

Bilden i inlägget har inget med texten att göra utan är en bild från promenaden med hunden runt staden igår.

OmTag. Micke Berg.

En fotograf som gjort många fina saker och en typ av fotograf som jag saknar idag. Jag tycker att han placerat sig någonstans mellan Christer Strömholm och Sune Jonsson. En fotograf som i sina arbeten låtit motiven och berättelsen spela huvudrollen.

Jag kan tycka att mycket av fotografin idag blivit väl introspektiv för min smak. Ganska få, som jag känner till i alla fall, ägnar sig åt att försöka beskriva vad som händer i den värld vi delar där bilderna blir större än det egna egot.

Micke var en som gjorde det och i viss mån gör han det fortfarande även om fotografin har fått en mer sekundär roll vid sidan av hans skrivande.

Micke är en person som har starka åsikter och ger uttryck för dem, där är vi ganska lika även fast jag lovat mig själv att hålla igen med mitt tyckande här på fotosidan. För övrigt delar vi det mesta när det gäller tyckandet.

Alldeles för många idag håller käften eller kryper eller låter egna intressen styra sin ”ideologi”.

Hur som helst, kolla upp Micke Berg om ni inte redan gjort det. Han har gett ut ganska många böcker som man kan hitta på bokbörsen till exempel, jag rekommenderar Retro som ger en bred bild av Mickes arbete och givetvis Stockholm Blues som är lite av en klassiker men även de andra är fina saker. En länk med lite info: https://sv.wikipedia.org/wiki/Micke_Berg

OmTag. Höstskymning.

Jag tycker om ljuset på hösten, den ljusa himlen strax innan solen går ned kan ge en fin silhuettkänsla i bilder.

Den speciella roten har jag tagit många bilder av och även visat tidigare, bilden stämmer ganska väl med hur världen ser ut idag tycker jag. Mänskligheten är påväg in i en lång kall vinter.

OmTag. Natt på olika sätt.

Med storformatskameran en natt 2012.

Jag har skrivit en massa om min nattfotografering tidigare, så detta är ju inga nyheter direkt. Jag ägnar mig åt två ganska olika former av fotografering på natten.

Dels att plåta ungefär som på dagen handhållet med digitalaren och dels den långsammare med stativ och större format på film. Den första ges till stor del av möjligheterna med ”den nya tekniken”. Visst knallade jag omkring och plåtade med analog småbildskamera också på natten, men en stor del av bilderna jag tar idag går helt enkelt inte att ta på samma sätt med analog teknik.

Hasselbladaren 2025.

De olika sätten att fotografera ger också ganska olika bilder, den handhållna varianten blir mer ”spontana” bilder av sådant jag råkar se när jag passerar. Med stativ och långa tider blir bilderna mer ”genomtänkta”, de vinner i komposition och teknisk kvalitet men förlorar lite i spontanitet.

Digitalaren 2025.

Nu finns det säkert dem som föredrar den ena sorten framför den andra. För egen del gillar jag dem bägge. Speciellt om jag varit ute med storformatskameran får jag ofta en speciell relation till vissa bilder, jag mins min känsla när jag stod där och fixade med kameran, hur jag fick jobba med att ställa in allt och vänta under exponeringen och hur mina tankar gick under tiden (för att sno en klyscha från sportjournalistiken). 

Digitalaren 2025.