OmTag. Vikten av visualisering.

”Visualisering inom fotografi handlar om att kunna se en bild innan den faktiskt är tagen – alltså att fotografen föreställer sig det slutliga resultatet i huvudet och sedan använder kameran, ljuset, kompositionen och efterbehandlingen för att förverkliga den visionen. Det är ett kreativt och planeringsmässigt arbetssätt.”
- ChatGPT

”Zonsystemet hänger tätt ihop med visualisering i fotografi, och utvecklades av Ansel Adams och Fred Archer på 1940-talet. Det är en metod för att förstå och kontrollera exponeringen och tonaliteten i en bild – från det djupaste svarta till det ljusaste vita – så att fotografen kan få den slutliga bilden att motsvara sin vision.” 
- ChatGPT

När man fördjupar sig i zonsystemet så handlar mycket om visualisering, alltså att man har en idé om hur man vill att den färdiga bilden skall se ut redan innan man tar den. Man anpassar därefter exponering och i den analoga världen även framkallningen för att negativet skall ge möjlighet att så enkelt som möjligt göra en kopia som överensstämmer med den ursprungliga visualiseringen.

I den digitala bildbehandlingen har man betydligt mer svängrum att påverka bilden på ett enkelt sätt så för egen del inriktar jag mig framför allt på att högdagrarna inte skall gå i taket. Jag kan i efterhand lyfta eller sänka lågdagrar och med kurvverktyget se till att mellantonerna hamnar där jag vill ha dem på ett helt annat sätt än vad jag kan göra om jag skall göra en analog kopia i mörkrummet.

När jag plåta med svartvit film är det ofta det motsatta som gäller, jag ser till att exponera så att jag precis får teckning i de mörkaste delarna i bilden där jag vill ha teckning och kompenserar i görligaste mån för högdagrarna genom minus-framkallning.

Man kallar det för plus-framkallning när man förlänger framkallningstiden för att ökar kontrasten i negativet och minus-framkallning när man istället kortar framkallningstiden för att minska kontrasten i negativet.

Detta med att mäta ljus, använda zonsystemet och och styra sina negativ genom exponering och framkallning är ett kapitel för sig, om man dessutom måste ta hänsyn till filmens unika reciprocitetsegenskaper så blir det en del att lära sig. Inget konstigt eller svårt bara man ger det lite tid, men det kräver flera egna inlägg om det skall bli meningsfullt att skriva om så jag hoppar över detta här och stannar med denna ytliga förklaring.

Tillbaka till det jag vill belysa med inlägget: VISUALISERING! Alltså detta att jag har en idé om eller en inre syn av hur jag vill ha bilden innan jag tar den. Denna idé behöver inte stämma med det kameran registrerar vid en rak exponering när kameran får bestämma. I mitt exempel här har jag försökt tydliggöra min känsla inför motivet då jag tog bilden.

Kamerans exponering visar något helt annat än min visualisering och även något helt annat än hur det såg ut i mörkret. För det första registrerar kameran ganska långt ifrån hur våra ögon uppfattar saker och ting, speciellt när det blir ljussituationer som avviker från dagsljus en molnig dag. För det andra är även våra egna känslor inför motivet avgörande för hur vi upplever eller ”ser” motivet.

För att åstadkomma något som överensstämmer med vår visualisering, där alla dessa komponenter av seende och känslor inför motivet ingår så krävs ofta bildbehandling. Ofta kan den färdiga bilden skilja sig ganska markant från hur kameran fångade motivet. I detta exempel har jag även manipulerat bilden, vilket jag normalt inte gör, genom att tända lampan med ett svagt ljus i bildbehandlingen.

Hur som helst, jag tror att man kan utveckla sitt fotograferande om man tillåter sig att visualisera mer och inte bara låter sig nöjas med hur kameran registrerar motivet. Ofta kan visualiseringen och den följande efterbehandlingen av bilden handla om att försöka att få bilden att mer överensstämma med det jag faktiskt fotograferade, både sensorer och film är ganska dåliga på detta om man inte fotar i dagsljus när det är mulet som sagt, alla som plåtat en solnedgång som exempel har säkert märkt detta.

Den ursprungliga bilden som kameran registrerade den.

OmTag. En nattlig promenad runt Marievik del 3.

Vi lämnade den lilla oansenliga trappan i förra inlägget bakom oss för att stega iväg mot en betydligt mer iögonfallande, trappan mellan Liljeholmshamnen och Liljeholmsbron.

Den gör sig när det är mörkt ute och många bilder har tagits av den, både av mig och en mängd andra. Det är vad man skulle kunna kalla ett naturligt fotomotiv, det finns ju en hel del sådana. Råkar man vara där med en kamera så ger sig bilden själv.

Väl efter detta tog vi några steg ytterligare in längs Liljeholmshamnen där bobåtarna ligger och de gamla järnvägsspåren till Cementa går förbi. På andra sidan vattnet ser man Bergsunds Strand och de upplysta bryggorna.

En bild till från ungefär samma plats fick det bli, men kameran vändes mot Liljeholmsbron och Hornstulls Strand. Hornstulls Strand är ett ganska välbesökt ställe speciellt på helgerna då Hornstulls marknad finns där men även Debaser där det brukar vara livemusik. Området runt Hornstull är sedan många år ett ”hett” område med massor av restauranger och krogar.

Den sista bilden på rullen tog jag från Liljeholmsbron ned mot Liljeholmshamnen där vi var nyss. Nu är denna följetong om en nattpromenad och en rulle film klar.

OmTag. En nattlig promenad runt Marievik del 2.

När vi kom ned till kajen så blev det ytterligare några bilder. Svängen runt Marievik tar vi ibland på nätterna hunden och jag då vi vill gå lite längre än den vanliga rundan runt Reimersholme men inte ta någon långpromenad.

Hur som helst, det var lite dis i luften eller kanske sjörök vilket syns i den första bilden från Sjövikskajen mot Liljeholmsbron och Hornstull/Högalid. De har gjort det fint med pontoner där man kan ta sig ett dopp eller bara sitta och ta det lugnt. Mitt i natten är det dock få som badar eller sitter.

Lite längre fram fick det bli en bild bara för att jag gillade hur ljuset reflekterades i trädäcket.

På Marieviksstrande ligger även Plåtparken där det är uteservering m.m. på dagarna. Jag tycker om bilder av nattens tystnad på den här typen av miljöer som skvallrar om liv och lust, något jag fått från Brassaï tror jag, han tog några fina nattbilder av cirkusar.

Efter Marievik gick vi bort mot Liljeholmshamnen och passerade den lilla trappan upp till lastkajen, en kvarlämning sedan stambanan gick förbi här och industrierna i området var i full gång. Nu är det inte mycket kvar av detta, men likt arkeologiska kvarlämningar finns små rester här och där.

OmTag. En nattlig promenad runt Marievik del 1.

Vi gick ut strax efter midnatt hunden och jag, Hasselbladaren och stativet fick följa med. Det fick bli en sväng runt Marievik här i Stockholm.

Jag bor vid Hornstull, så vi startade med att gå  mot Tantolunden där det fick bli ett par bilder. Det var en cirkus på väg in så det var mycket på gång i närheten i natten. Efter pausen på ca halvtimman i Tanto, det tar tid att fota på natten, promenerade vi vidare upp till Årstabron.

Väl på bron fick det bli en bild ned mot Marievik, det var ordentligt mörkt och hög luftfuktighet trots det klara vädret gjorde att jag fick torka av sökare för att se något. Räcket gör också att man ”måste stå på tå” för att ställa in kameran. Kort sagt såg jag inte så mycket av hur bilden skulle bli, det är så ibland på natten att man får höfta lite.

När vi kom över på andra sidan fick det bli en bild över själva broarna med omgivningar innan vi gick ned mot Liljeholmskajen och Marievik, mer om detta med bilder i nästa inlägg.

I Tanto har de under sommaren satt upp restaurangvagnar där man kan få mat från världens olika hörn, här syns tre av dem.

Det byggs för fullt på Marieviks udde på andra sidan vattnet. Bilden tagen från Tanto med badbrygga och båtklubb.

Från Årstabron har man en fin utsikt mot Marievik och Liljeholmsbron.

Årstabroarna och till höger syns Södersjukhuset m.m.

OmTag. Analogt behöver inte ta så lång tid.

Vi knallade ut strax efter 24 och var hemma strax efter 3, en fika och macka sedan framkallning. Nu hänger filmen på tork för att skannas i morgon. Analogt behöver inte ta så lång tid om man inte vill. Nu dags att knyta sig.