OmTag. Slussenplaner och City67, samma upphovsmän?

Nu var det ett tag sedan jag var i Slussen (här i Stockholm), närmar bestämt var det i oktober. Jag blev förvånad att se att frisören fortfarande var kvar i Blå gången, det var tydligen en ganska osäker framtid som nalkades honom. Liksom de flesta små näringsidkare i gamla Slussen lär han knappast få någon lokal i det nya som han kan klara ekonomiskt.

Det finns ett problem med detta tycker jag, och det är att alla verksamheter som inte drar in så mycket pengar blir förvisade utanför staden eller att lägga ned. Det blir en betydligt tristare innerstad om det inte finns alternativa verksamheter, det tror jag de flesta håller med om. Samtidigt är det givetvis så att de som äger lokalerna har som uppgift att maximera sina intäkter, inget konstigt i detta.

Men utan att bli beskylld för att vara stalinist anser jag att en allmännytta och ett bruksvärdessystem som fungerar normgivande inte är så fel alla gånger. Andra tycker att det är som det skall vara, fattiglapparna och de med verksamheter som inte klarar hyror i innerstaden förpassas vänligen men bestämt till periferin.

Hur som helst är det som det är, och en förändring i dag är nog näst intill en politisk omöjlighet, alldeles för många har redan betalat alldeles för mycket för sina lokaler och sitt boende. Hur skulle det gå om värdet på deras investeringar sjönk kraftigt? När man dessutom kanske använt investeringen som säkerhet till nya lån osv? Som sagt, det finns nog ingen politiker med självbevarelsedrift som vågar gå in och peta i detta idag.

I Slussen blir det dödare och dödare, samtidigt som det kraftigt eftersatta underhållet gör det akut att göra något verkar det ena förslaget efter det andra få slängas på skräphögen. När man ser planerna på en gigantisk trafikled från Stadsgården via Slussen och in till Gamla Stan är det svårt att inte dra paralleller till City67, alltså den plan som skulle förvandla stora delar av City till motortrafikleder och parkeringshus.

Även den här gången verkar det vara ungefär lika genomtänkt och förankrat. Det blir spännande att se om man hinner komma fram med en lösning innan nuvarande Slussen ramlat ned i Saltsjön?

Jag brukar ofta ta någon bild i hörnan vid Saltsöbanans hållplats, så även den här gången, förmodligen en av mina sista från detta ställe.

OmTag. Betongmur eller koncept, det är frågan?

En betongmur rätt och slätt? Eller är det detta bilden föreställer? Den skulle också kunna ses konceptuellt där jag åskådliggör den moderna människans alienation inför mentala och fysiska barriärer. Skarven symboliserar, liksom en spricka, individens strävan efter frigörelse och ger en antydan om möjlighet. De mörka stråken blir, likt klösmärken, till klaustrofobiska ångestskrik över inlåsningen i sociala och kulturella normer….

Så kan man också försöka ge mening till en bild, och ingen kan egentligen ifrågasätta detta. Det är därför jag tycker att var och en bäst själv bedömer sina känslor inför en bild. Behövs en lång förklarande text blir jag ofta misstänksam, eller frågar mig om konstnären valt rätt medium, fotografi?

En bra bild säger mer än tusen ord, och med tusen ord går det att få vilken bild som helst att säga vad som helst.

För tydlighetens skull påpekar jag speciellt att detta är min personliga lek med det konceptuella begreppet och att jag inte menar att hänga ut någon. Om någon känner sig träffad av min text gör den personen sig själv kanske den största tjänsten genom att fråga sig själv varför, och inte genom att attackera min bild och min text, ty de är vad de är.

OmTag. God konst eller inte, det är frågan

Jag läste en intressant diskussion om fotokonsten och priset på densamma på Tommy Anderssons blogg. Han hade länkat till en lista med de för närvarande 10 dyraste fotografierna i världen. För egen del tycker jag att det är fantasisummor, men det är ju marknaden som sätter priserna och är man beredd att betala dessa summor så är man, om detta kan man tycka vad man vill. Man skall nog också ha i huvudet att priser på konst handlar om förväntningar om värdestegring i hög utsträckning, dessa priser säger egentligen väldigt lite om verken i sig.

Sedan kom diskussionen i kommentarerna till stora stycken att handla om Gurskys omtalade bild Rhein II och huruvida detta är ett fotografiskt mästerverk eller inte. Kort uttryckt föreställer bilden, uppdelad i olika fält nedifrån och upp: gräsmatta, cykelbana, gräsmatta, kanal, gräsmatta, grå himmel.

Eftersom tyckandet är subjektivt kan man givetvis tycka att detta är bland det bästa man sett eller ren skit. För egen del nöjer jag mig med att säga att det är en typ av bild som inte intresserar mig. Men en sak som alltid slår mig när det blir debatter om liknande företeelser inom konstvärlden är hur mycket namnet på konstnären tycks betyda för kritiken? En liknande bild från en okänd fotograf skulle knappast rönt någon större uppmärksamhet.

Man har gjort en del experiment i den vägen där erkända fotografer till exempel sökt in på olika konstskolor med icke kända bilder under fingerade namn och inte antagits. Min misstanke är att konsten, som ju egentligen finns till stor del för att vi skall tänka fritt och kritiskt, i stället ofta skapar dess motsats. Det verkar finnas en hel del som till synes bygger sitt tyckande på vad som anses vara rätt att tycka bland en kulturelit som man själv ser upp till eller vill tillhöra, en elit som dessutom verkar ha uppstått på ungefär samma sätt.

Priserna är givetvis något annat, där är det marknadens mekanismer som styr. Men när vi kommer till vad vi faktiskt tycker och varför skulle det vara bra för de flesta, tror jag, att försöka bedöma bilderna efter eget huvud. Antingen gillar vi dem eller inte i sin egen rätt, svårare är det faktiskt inte.

EDIT: Ett bra filmtips om utvecklingen i och med kommersialiseringen av konst som Kai Thomas Engström lämnade i en kommentar till Tommy Anderssons inlägg som jag länkade ovan.

OmTag. Spelet om Stockholm, filmtips

Spelet om Stockholm, en film i två delar om Stockholms utveckling i modern tid finns att se på svt-play. Rekommenderas varmt:

http://www.svtplay.se/sok?q=spelet+om+stockholm

OmTag. Spontanitet vs komposition

Jag träffade på grabben och hans hundvalp på tunnelbanan för några år sedan. Jag fastnade för det mjuka uttrycket grabben gav som förstärktes av hans lilla hund.

Jo jag vet, den vita mössan i bakgrunden stör och kompositionen är si och så, men jag gillar bilden ändå.