OmTag. Skanna analogt, flatbädd vs filmskanner

Jag såg att Epson kommer med uppdaterade, eller nya, varianter av sina skannrar V800 och V850. Alltid när det skrivs om flatbäddskannrar kommer det en mängd kommentarer om att dessa är värdelösa, inte funkar för småbild osv.

Jag har själv en Epson V750 (den tidigare toppmodellen) och en Nikon LS5000 ED. Epsonskannern använder jag till mellan och storformat och Nikonskannern till småbild (som regel). Som skannerprogramvara använder jag Silverfast AI Sudio 8. Jag skannar nästan bara svartvitt, så dynamiken är inget problem med någon av skannrarna. Jag kan tänka mig att dynamiken kan begränsa Epsonskannern lite om man kör väldigt kontrastrika dia, inget jag råkat ut för dock.

Skärpemässigt är sanningen den att Nikonskannern har en verklig upplösning på 4000 dpi och att Epsonskannern ligger någonstans runt 2000 dpi i verkligheten. Bilder måste också skärpas betydligt mer från Epson för att bli så bra som möjligt.

Med detta sagt vill jag ändå påstå att en flatbäddskanner som Epson räcker ganska långt även för småbild om det handlar om mindre utskrifter (A4) och för att presentera bilder på skärm. Kommer man upp i negativformat klarar man sig väldigt långt med de ca 2000 dpi man får från Epsonskannern.

Det finns även en del fördelar med flattbäddsskannern, skräp på negativen blir inte så tydlig till exempel och denna kornskärpa som många efterlyser kan ibland skapa bilder som upplevs som ”grittiga” eller bilder med överdriven mikrokontrast från filmskannern. När det gäller filmskannrar är inte allt guld som glimmar där heller, jag har sett ganska många exempel på ”billigare” filmskannrar som inte ger så mycket bättre resultat än de bästa flatbäddsskannrarna.

Nikonskannern är som sagt bra och är väl den nivå man bör upp till för en markant skillnad, Hasselblad (Imacon) är ju bra men de kostar också därefter (140 000 för den lilla och 220 000 för den stora). Här kommer några exempel där jag skannat med Epson V750 PRO och Nikon LS-5000 ED bägge satta till 4000 dpi, hoppas de kan underlätta i förvirringen för någon.

Epson 100% oskärpt

Nikon 100% oskärpt

Epson 100% skärpt för bästa resultat

Nikon 100% skärpt för bästa resultat

När vi tittar på utsnitten ser man ganska stor skillnad, men oftast tittar vi inte på delar av bilder "i mikroskop" utan vi tittar som regel på hela bilder. Nedan visas hela bilden och skärpt till bästa resultat från bägge skannrarna.

Epson

Nikon 

Bilden är tagen med Leica M6 TTL, Zeiss 25/2,8 ZM på f/5,6 och filmen är Ilford FP4+ normalframkallad i xtol 1+1. Modellens namn är Bengt Björkbom. ;)

OmTag. En liten hyllning på mitt sätt

Vi hade styrt stegen upp på berget vid Tantolunden jag och Sally, jag gillar inte riktigt Tanto på nätterna. Det är en del trafik av ”skumma” element där och det är dessutom ganska ödsligt. En natt kom några farande och kraschade en volvo i parken när jag var där, och flera gånger har jag sett folk som förmodligen delar byte eller gör upp knarkaffärer.

Som sagt, Tanto på natten är inte något av mina favoritställen, men det är fin utsikt från berget. Den här natten för 3 år sedan hade vi i alla fall tagit oss upp för att fånga just denna bild. Det var någon av Eugene W Smiths bilder från Pittsburgh som hade inspirerat mig: jag hade sett en bild där han stod med storformatskamera i natten på ett berg med Pittsburgh som fond och tyckte att stämningen just från denna plats påminde om Smith på något sätt.

Eugene W Smith en av fotohistoriens bästa fotografer, kolla upp honom om ni inte redan gjort det. Detta är min lilla hyllning till denne fantastiske fotograf.

OmTag. En natt i Ivar Los park

Det var en natt i augusti 2011, jag och Sally (hunden) hade tagit oss till Bastugatan och Ivar Los park. Det var ganska länge sedan vi tagit oss in mot city på natten. Den gamla hunden, som hade gått bort lite tidigare samma sommar, hade inte orkat med långpromenader sedan hon blivit gammal.

Vi satt där i parken jag och Sally och tittade ut över staden, två bilder blev det. I slutet av exponeringen av den första bilden kom en båt och åkte förbi på Riddarfjärden. Jag satt i mina tankar och tänkte inte på det innan det var försent. Jag kommer ihåg att jag svor då jag insåg att båten skulle lämna ljusspår efter sig.

Men kanske var det tur att båten dök upp, annars hade vi nog knallat vidare utan att ta den andra bilden. Ljusspåret gjorde att jag bestämde mig för ytterligare en 20 minuters exponering med storformatskameran, och den bilden är ju egentligen bättre med ett snyggare utsnitt. Så kan det vara ibland, misslyckanden som driver det hela vidare.

OmTag. Ett möte i natten

Lusthuset i dagsljus

Längst ut på Reimersholme finns ett litet lusthus. Jag har skrivit om detta tidigare och även visat nattbilderna. Många nätter har jag slagit mig ned en stund tillsammans med mina hundar för en stunds kontemplation. Det är viktigt att hitta sina lugna platser i tillvaron, detta är en sådan för mig. Här kan man sitta i fred och lyssna på stadens brus och låta tankarna gå.

Inifrån lusthuset en natt 

När jag tog storformatsbilden nedan, en höst för några år sedan, inträffade en liten episod: Jag hade ställt upp kameran i grässlänten intill lusthuset för att fånga vyn mot Fredhäll och Essingen. Exponeringstiden var ungefär 20 minuter, så jag öppnade slutaren och gick till lusthuset för att vänta. 

Utsikt mot Fredhäll och Essingen 

Väl där i mörkret hör jag ett grymtande från bänken på motsatta sidan i lusthuset, det var riktigt mörkt så jag hade inte sett att någon låg där. Det visade sig vara en ganska sliten missbrukare, vi fick ett samtal i natten. Det var liksom nu ovanligt varmt ute som tur var.

Jag undrar vart han tog vägen när kylan kom? Eller om han ens är i livet längre? Det är nog tuffare än vad vi kan föreställa oss att vara hemlös missbrukare.

OmTag. Vem är sändare och vilka är mottagare?

Att leka med bilder är väl ok så länge man inte hymlar med det? Som detta porträtt av Sally till exempel. Får man tycka att en bild är ”fin” bara för att man tycker det? En bra bild kan vara fin, en fin bild behöver inte vara ”bra” ur någon allmänfotografisk synvinkel (hur nu en sådan ser ut?) och skall inte heller behöva vara det tycker jag.

En bild tjänar sitt syfte när den förmedlar fotografens känsla till mottagaren. Men det innebär också att man bör hålla reda på vem den tänkte mottagaren är. Bilden på Sally är ett bra exempel på detta, där är både fotograf och mottagare samma person. Väldigt många bilder funkar så, de kan vara hur viktiga som helst för mottagarna men för utomstående tämligen ointressanta. Detta betyder inte att de inte fyller sin funktion, och kanske till och med mycket bättre än annat som klassas som bra av förståsigpåare.

Det gäller att hålla reda på vilka som är mottagare. De flesta bilder vi tar av nära och kära har en ganska begränsad mottagarskara, vi själva däremot tolkar lätt in våra egna känslor i bilderna. Riktigt svårt blir detta när vi skall försöka välja ut bilder för en bredare publik, våra egna känslor inför motiven styr oss mycket mer än vad vi vill tro.

Edit: Med tanke på den första kommentaren så måste jag förtydliga mig lite. När jag snackar om att tänka på vilka som är mottagare menar jag alltså inte att man skulle anpassa sitt plåtande efter hur man antar att någon annan vill att man skall plåta. Bilder måste man alltid ta för sin egen skull i första hand, annars förlorar de trovärdighet.

Det är när det kommer till att visa våra bilder för en bredare publik den grannlaga uppgiften att försöka ta ett steg bort från den personliga bindningen till bilden tar vid. Alltså att kunna fråga sig om bilden kan vara giltig även för dem som inte tillhör den egna sfären. För att ta ett par klargörande exempel: Första bilden av modern med den nyfödda på BB, hundvalpens ystra lek på gräsmattan, vårens första blåsippa hemma på tomten osv. Det finns massor av "fina" bilder av dessa typer, men den absoluta majoriteten kommer först och främst vara viktiga för dem som har en personlig bindning till det avbildade.

Den intressanta frågan är egentligen: Vad beror det på att vissa bilder av till synes liknande motiv blir mer "allmängiltiga" än andra?