OmTag. Plåta det som är viktigt...

Fotograf: T. Kullberg

Vi fotonördar glömmer lätt det som är det viktigaste med fotografi för de flesta av oss; att bevara minnen. Bläddrade igenom ett gammalt fotoalbum igår och hittade den här bilden på Michael, Lena och mig när vi knallade från replokalen på väg till en annan kompis, Kullman.

Bilder väcker minnen, Lena var en av de finaste tjejerna jag haft förmånen att känna. Lite senare försvann hon ur mitt liv, jag skaffade motorcykel och började hänga med nya polare i stan och hon, tror jag, stadgade sig i Vallentuna.

Det stora med fotografi är att det kan ge oss allt detta, tillbakablickar och återuppväckta minnen och känslor. När man blir intresserad av fotografi, som vi här på fotosidan, finns risken att vi mer eller mindre slutar med dessa vardagsnära bilder. Bilden med stort B blir så viktig att vi startar ett sökande efter bilder i stället för att fotografera sådant som är viktigt runt om kring oss. Vi gör om fotograferandet från att bevara tiden till att försöka fånga de häftiga bilderna.

Om man rannsakar sig själv är det ändå minnesbilderna som för det mesta betyder något för oss över tid. Det är också slående att de fotografer som åtminstone jag gillar alltid berättat om människor och företeelser där de själva ingått under kortare eller längre tid. Det borde alltså inte finnas någon motsättning mellan bilden med stort B och det vardagsnära plåtandet?

Men vi är ganska bra på att lura oss själva, och kanske lyssnar vi lite för mycket på vad andra förståsigpåare menar är bra bilder. Bilder som sträcker sig längre än till att vara rent ögongodis rymmer nästan alltid ett personligt engagemang från fotografen, inte sällan handlar det om de vardagsnära bilderna; oavsett vad förståsigpåarna försöker lura i oss.

OmTag. Jobba med sina bilder

När vi jobbar med en bild har vi alltid utgått från negativet eller filen som ett råmaterial. I den analoga kopieringen finns en hel del olika möjligheter att göra resultatet som vi vill ha det. Vi väljer papper, efterbelyser och skuggar, väljer framkallningsmetod, tonar pappret på olika sätt osv.

Men det analoga förfarandet har sina fastställda gränser som man inte kommer förbi så lätt, även när vi laborerar med de tekniker som erbjuds finns ganska distinkta gränser för vad vi kan göra; åtminstone om slutresultatet skall vara användbart. Den analoga tekniken kräver en hel del praktiskt laborerande om vi försöker göra något annat än en rak kopiering med kanske lite efterbelysning till exempel.

Om man orkar så utvecklar man en viss hantverksskicklighet, för att bli en bra kopist måste man utveckla denna känsla för hur handgreppen och metodvalen sätter avtryck i den färdiga bilden. Icke desto mindre har vi alltid laborerat och tänjt gränser för vad vi kan göra med materialet vi använder.

Den digitala tekniken öppnar upp helt andra möjligheter, den gör det dessutom förhållandevis väldigt mycket enklare att nå det resultat man eftersträvar. Bilden ovan till exempel skulle vilken 12 åring som helst rent tekniskt kunna plocka fram i Photoshop från det skannade negativet om hen bara fick leka ett par kvällar för att få en hum om hur programmet fungerar.

Att göra något liknande i mörkrummet skulle däremot kräva både gedigen kunskap och ett antal testkopior för att hamna i närheten. Därför kan man inte jämföra utskrifter med mörkrumskopior, det är helt enkelt två olika saker, det ena är en, mer eller mindre, maskinell process där det andra är ett hantverk.

För det är ju även så att när jag väl fixat till min bildfil i datorn som jag vill ha den kan jag sedan göra hur många likadana utskrifter som helst där flera mörkrumskopior aldrig blir helt identiska om det inte handlar om mer eller mindre rak kopiering.

Oavsett allt detta tycker jag att man skall vara öppen för den nya tekniken och framför allt inte rynka på näsan åt bilder som man inte skulle kunna göra analogt; tänjt gränser har man alltid gjort och det har alltid varit materialet som satt dessa gränser. Därför tror jag att vi ”gamla stofiler” skulle tjäna på att öppna upp oss mer för nya uttryck som möjliggörs genom den nya tekniken.