OmTag. Teknisk bildkvalitet

Spinner vidare lite på detta med teknisk bildkvalitet; hur bra behöver det vara? Som jag var inne på i mitt tidigare inlägg krävs det en tekniska kvalitet som motsvarar det jag vill förmedla med bilden. Vissa bilder bygger på perfektion, andra inte.

En del bilder tjänar till och med på att vara tekniskt operfekta, vilket blir tydligt när man ser toykamerornas och olika appars popularitet. Min uppfattning är att alla (relativt nya) dslr i dag ger en bildkvalitet som som räcker för de flesta av oss om vi inte ägnar oss åt någon mycket speciell verksamhet.

Om vi vill återge det vi ser, åtminstone under någotsånär normala ljusförhållanden kan vi göra detta med i stort sett vilken kamera som helst. När det gäller mer specifika bilder, som tillexempel mina nattbilder, så går de också att ta med en dslr om man vill. Anledningen till att jag själv föredrar svartvit film och större format handlar mer om att jag söker det meditativa i långsamheten. Men detta gör också att jag går in i en annan sinnesstämning och att jag i och med denna även ”ser” på ett annat sätt än om jag använder en snabbare process. Jag har även plåtat nattbilder med dslr, och det ger mig inte samma tillfredsställelse och inte heller lika bra bilder. Detta har dock mindre med tekniken i sig att göra och mer med sinnesstämningen som jag skrev ovan.

Som sagt; de tekniska kraven är helt avhängiga på vad jag vill förmedla och vad jag tycker är viktigt i mina bilder. Om jag främst är intresserad av att kunna lyfta skuggor en massa bländarsteg och leta efter defekter i dessa kommer detta förhållningssätt givetvis ställa andra krav än om jag främst vill ta bilder som återger den verklighet jag upplever och ser.

Bilderna: I den första föreställande mina föräldrar första julen som mor bor på det särskilda boendet och den sista julen hon var så pass med att hon kunde sitta uppe och vara lite närvarande är den tekniska kvaliteten av underordnad betydelse enligt min åsikt.

Den andra bilden på sprickan i isen vid Liljeholmskajen å andra sidan bygger en hel del just på den tekniska kvaliteten, men även den går utmärkt att ta med en konsument dslr i det lägre prissegmentet om man vill även om denna är plåtad analogt med mellanformat. Att lära sig grunderna i fotografi och att utnyttja sina prylar effektivt ger nog ofta större utdelning än att skaffa bättre prylar och köra på som förr.

OmTag. Pryltest!!

Det testas kameror och objektiv så det står härliga till. Olika rön från förståsigpåare tillkännager att kameran X och objektivet Y är hopplösa fotoapparater och endast borde få göra tjänst som bokstöd.

Hur bra behöver det då vara för att tillfredsställa våra behov av visuell njutning? Det beror givetvis på vilken bild och vad vi tycker är viktigt, för egen del anser jag att många bilders värde har, om ens någon, så åtminstone en väldigt svag koppling till maximal teknisk kvalitet. Visst, det finns bilder där den tekniska kvaliteten är en viktig del av uttrycket, men ganska ofta är det inte så.

Den tekniska kvaliteten är tillräcklig när jag upplever att bilden förmedlar det jag vill att den skall förmedla, svårare är det inte. Jag är själv lite av prylsnobb när det gäller mina objektiv till exempel, men det betyder inte att jag ratar annat för att bilderna inte är tagna med prylar jag själv skulle välja.

Som regel är det så när jag tittar på bilder att jag inte ens har en tanke på vilka prylar som använts. Om bilderna inte blir som jag vill ha dem är det ytterst sällan prylarna det beror på.

OmTag. Cirkus

Med jämna mellanrum dyker cirkusen upp här i stan. Detta var 2012 och jag och Sally var ute en sväng på natten. Brassaï den store skildraren av den Parisiska natten på 30-talet tog också några bilder på en cirkus på natten, kanske var det detta som influerade till dessa bilder? Jag vet inte, mer än att jag ser Brassaï som en av de största föregångarna; kolla upp honom om ni inte redan gjort det.

OmTag. Värme och tompavor

Även idag har jag varit ute med Sally, för varm för min och Sallys smak. Det går långsamt när det blir över 20° C i skuggan, mycket långsamt. Nu ligger hon på golvet och sover och husse sitter framför datorn och pustar.

När man går ut en söndag märks ganska omgående att det varit en fin lördag. Tompavor på varenda tänkbar avställningsyta och översvämmade papperskorgar i varje buske. Dessutom alla flåsare och flanörer man tvingas trängas med, marknad vid stranden är det också, som att bo i ett tivoli ungefär. Baksidan av att bo mitt i stan, man kan inte själv bestämma när man vill ha det livat och när man vill ha det lugnt.

Läste om det vidriga överfallet på romerna, man kan tycka vad man vill om dessa stackare och tiggeriet. Om det bedrivs hatkampanjer på nätet och i tunnelbanor som det görs kommer det alltid vara någon psykopat som uppfattar det bokstavligt och ger de utpekade skulden för allt från klimatförändringarna till de egna tillkortakommandena.

På fotosidan svallar känslorna höga i en del trådar, nu är det dynamiskt omfång som är den heta potatisen. Någon hävdar på fullt allvar att Canons kameror i princip är mer eller mindre oanvändbara eftersom Sonysensorerna ger ett lite högre dynamiskt omfång!? Vilken tur då att alla som tar bilder med minsta mening inte verkar bry sig, alltså alla dem som inte har sin kamera för att plåta starkt underexponerade tegelväggar för att sedan lyfta bilder 6 bländarsteg i raw konverteringen och sitta med lupp och leta fel.

Undrar vad det är för bokstavsdiagnoser på dessa personer? Påminner mig om HiFi-nördar som satt hela dagarna och lyssnade på passerande tåg och lyftande flygplan framför värstingstereon i det ljudanpassade rummet, musik lyssnade de sällan på.

OmTag. af Chapman

af Chapman ligger sedan 1949 förtöjd på Skeppsholmen och fungerar som vandrarhem. Jag har varit ute ett par nätter och plåtat på Skeppsholmen, den här bilden är ifrån en nattvandring med Sally för några år sedan. Just den här natten gick vi varvet runt inklusive Kastellholmen, det blev några bilder.

Holmarna känns ganska välkomnande och fredliga på natten, en känsla jag får för vissa platser. Andra ställen kan kännas mer som att man inte är lika välkommen, som Riddarholmen på natten till exempel. Svårt att sätta fingret på vad det beror på, kanske sitter det bara i huvudet, icke desto mindre upplever jag det så när jag är där ensam med hunden på natten.