OmTag. Ett par bilder från Långholmen

Jag gav mig ut med stativet i natt igen. Hade en idé om ett par bilder jag ville ta från Långholmen. Den ena föreställer Västerbron och den andra staden och Norr Mälarstrand. Bägge bilderna är tagna från samma plats.

OmTag. Med stativ i natten.

En bild tagen i natt, jag tycker om det där trädet som står vid strandkanten här i Tantolunden och tycker att det gör sig fint mot bakgrunden på andra sidan Marievik. Ibland kan man behöva stativ trots att kameran har bildstabilisering.

OmTag. Höst.

Nu är hösten här, dagarna blir kortare och svalare. Allt lugnar ned sig. Årets växtlighet dör för att bereda plats för nästa generation. Det känns lite vemodigt som varje höst, men jag tycker om lugnet. Livet går i cykler, vår, sommar, höst och vinter.

OmTag. Helt olika.

Jag har berättat tidigare att jag inte har någon speciell röd tråd i mitt fotograferande. Jag plåtar sådant som dyker upp helt enkelt. En del bilder är självklara färgbilder, andra passar bättre som svartvita.

En del bilder föreställer något som ”bara” är vackert, andra kan innehålla lite symbolik som kanske sätter igång fantasin.

Blomman kräver ingen vidare tolkning, sprickan i muren ser jag som mer symbolisk. Vi har länge byggt murar för att kuva eller hålla den ”andre” ute, gemensamt för alla dessa murar är att de raserats med tiden.

Efter att testat DxO Filmpack 7 några veckor bestämde jag mig i dag för att lösa licensen. Det är så pass bra på konverteringar att jag tyckte det var värt priset. Nu när även Lightroom fått riktigt bra maskeringsfunktioner så kommer jag mer att jobba bara i Lightroom och göra konverteringarna i Filmpack istället för som tidigare köra med Silver Efex. Man kan göra en del annat i Silver Efex också, så jag kommer säkert att använda även det en del i framtiden.

OmTag. Att vara på rätt plats är nog så viktigt.

I natt var det ordentligt med dimma. Det är ganska tacksamt att fotografera när det är sådant väder. Tänkte på hur mycket just vädret påverkar hur bilderna blir. En ”bra bild” kan ibland handla mer om att vara vid rätt plats vid rätt tillfälle än något annat. Nu kan ju detta ses som en konst i sig förstås, men är man ute och rör på sig mycket och alltid har kameran med sig får man alltid några ”bra bilder” på köpet tror jag.

Sedan kan jag också fundera över vad vi tycker är bra bilder? Detta skiljer givetvis ganska mycket beroende på tycke och smak. Men många av de dokumentära bilder jag själv gillar handlar mer om att jag tycker att innehållet är intressant än att de skulle vara några fotografiska mästerverk i sig.

Ofta handla det om att fotografen varit på rätt plats vid rätt tillfälle och där väldigt många skulle ha tagit samma bild om de varit där samtidigt. Sedan finns en handfull fotografer som lyckas ladda sina bilder med något extra som är svårt att ta på även om motiven är liknande. Josef Koudelka som exempel är en sådan fotograf, det finns givetvis fler som McCullin och Salgado bara för att nämna två andra.

Som någon sa: ”Om man skickar ut 1000 fotografer för att fånga en händelse kommer alltid Salgado komma hem med bättre bilder än alla andra.” Givetvis är citatet hårdraget, men det ligger en hel del i det. Om vi nu skall snacka om konst och dokumentärfotografi så skulle man kanske kunna säga att konstnärerna är ganska få men avbildarna desto fler?