OmTag. En bild från natten på Långholmen.

Jag sitter som vanligt framför datorn och hunden ligger på golvet och sover. Vi var ute ett par timmar med stativet och tog några bilder på Långholmen. Det blev väl inte så mycket att skriva hem om, men det är alltid skönt att vara ute i nattens lugn med hunden och kameran.

Vi träffade en turist med hund som bodde på hotellet, antar jag, som fängelset är numera. Han var ute och tittade och det var kul att kunna berätta lite om Långholmen för honom. Nu är det dags att gå en sista runda med hunden innan jag lägger mig så får det bli lite nya bilder i morgon.

OmTag. Hösttankar.

Hösten är här och med den mörkret. Träden förlorar sina löv och naturen förbereder sig för vila. Hösten ger blandade känslor, jag tycker om lugnet som infinner sig efter den hektiska sommaren men samtidigt blir jag påmind om att jag själv i min ålder också befinner mig i hösten så att säga.

Allt liv går i cykler, jag tror att det handlar om att komma så långt man själv kan som människa innan nästa cykel tar vid om det finns någon fortsättning på det personliga planet.

Även om man inte tror på någon form av fortsättning för egen del så är det viktigaste vi kan uträtta att så gott vi kan försöka se till att vi gör världen omkring oss bättre eller åtminstone inte sämre.

Att stå upp för de svaga oavsett vilka dessa är, att i möjligaste mån vara rädd om miljön och att ta ansvar för alla andra innevånare på planeten, alltså djuren, är väl ungefär det jag kan göra.

Jag tror att det handlar om att ha så lite som möjligt att ångra när jag viker in årorna för sista gången. Självklart har jag en massa brister, det viktiga är att försöka se och erkänna dem för sig själv och att i möjligaste mån göra något åt dem. Det är att jobba med detta jag tror att livet går ut på.

OmTag. Två ganska olika nattbilder.

Två ganska olika nattbilder, den ena tagen på frihand på iso 12800 och den andra med stativ på iso 100. I den ena har jag dessutom förstärkt känslan jag ville ha fram i bilden och i den andra har jag försökt komma så nära ”verkligheten” som möjligt med det svartvita.

Bilden av kolsyrefabriken på Lövholmen i Liljeholmen tog jag från Reimersholme för precis 4 år sedan. Nu går den inte att ”ta om” då kolsyrefabriken brann ned för några år sedan. Den andra tog jag i natt från Ivar Los park. Jag ägnar mig åt ganska olika typer av nattbilder men gillar dem alla.

Om vi tar bilden på kolsyrefabriken så skulle jag givetvis kunna presentera den ungefär likadant även om jag plåtat den med stativ och lågt iso. I bildbehandligen har man många möjligheter och det är egentligen där bilden blir färdig. Samma sak i mörkrummet om man kör analogt, vill man göra en mer ”rak” kopia så gör man det, men ofta använder man olika tekniker för att få fram känslan man söker i bilden.

Egentligen tycker jag inte att skillnaden är så stor, bortsett då från att det är mer av ett hantverk i mörkrummet och att det är betydligt mer tidsödande och kostsamt att laborera fram ett resultat som jag är nöjd med. Jag kan tycka att man ibland lägger för stor vikt vid vilken teknik som använts, som om detta på något sätt skulle vara avgörande för den bild man presenterar.

Jag tycker snarare att det handlar om att man har en idé om hur bilden skall bli och sedan får man jobba med den teknik man har tillgänglig eller föredrar. Enkelt uttryckt: Om man inte har någon idé om vad man vill presentera så spelar tekniken ingen roll, det blir inte en bra bild automatiskt bara för att man använder den ena eller andra tekniken.

Sedan kan det givetvis finnas andra anledningar till att man väljer det ena eller det andra. Men om vi utgår ifrån att det är bilden som räknas väljer man det man behöver och det som man själv trivs bäst med.

OmTag. Filmtips.

Gregory Crewdson är en fantastisk fotokonstnär vars bilder jag såg på Kulturhuset 2011. Hans bilder och typ av fotografi ligger långt från mitt egen fotograferande och det jag normalt tittar på, men utställningen var ändå en av de bästa jag sett. Hans förmåga att hantera ljus och färg tillsammans med mystiken i bilderna är fantastisk. Hans plåtningar har stora likheter med en stor filmproduktion där han regisserar bilden och miljön för att sedan ta bilden. Jag vet inte hur han gör nu, men då plåtade han med en 8" * 10" storformatskamera och utställningsbilderna var gigantiska i extremt hög kvaliet. Hittade en intressant intervju med honom på Youtube:

OmTag. Vad är fotografi för mig?

Jag hoppar över allt sådant som analogt/digitalt, mörkrumskopior/utskrifter/tryck och andra aspekter. Det jag skriver om här är fotografiska bild oavsett hur de återges, alltså återgivningar som utgår från en bild fångad på ett ljuskänsligt medium av en kamera.

Fotografi är en form av kommunikation som består av en sändare (fotografen) och en mottagare (betraktaren). Så långt är det ganska enkelt. Fotografen väljer alltid vad han eller hon vill fylla sin bild med och därmed sätter fotografen också gränser för vad mottagaren kan uppfatta i bilden.

Redan där har vi alltså en ”färgning” av vad som förmedlas till betraktaren, betraktaren ser det fotografen väljer att visa denne. 

Ett komiskt exempel inträffade för en massa år sedan när en fotograf skulle förstärka en artikel om utsatthet genom att han fotograferade artikelns huvudrollsinnehavare framför sitt öppnade tomma kylskåp. Tyvärr missade man att beskära bilden så att alla urplockade matvaror som stod på bänken bredvid råkade komma med i bilden som trycktes i tidningen.

Det kan vara bra att alltid ha i bakhuvudet när man ser bilder att fotografen alltid väljer vad som skall visas, vilket inte alltid ger en ”rättvisande” bild av omständigheterna om man inte delar de åsikter som fotografen ger uttryck för.

När det kommer till mina egna bilder eller vilka bilder som helst så så gäller givetvis ungefär samma sak. När jag går runt på nätterna och tar mina bilder så är det jag ”ser” egentligen beroende av dels det rent faktiska som jag väljer att rama in, men i minst lika hög grad färgas det jag ser av min känsla inför motivet eller upplevelsen av det om man så vill.

Ögat ingår ju i ett system där hjärnan bearbetar det ögat ser innan vi upplever det och då påverkas detta givetvis också av våra åsikter, känsloläge och allt som vi tidigare upplevt och känt osv. Det vi brukar kalla vår personlighet påverkar i hög grad det vi ”ser” och ”upplever”. Till detta kommer att kameran inte registrerar det som avbildas på samma sätt som vårt system öga-hjärna gör. Om vi dessutom fotograferar svartvitt så blir detta en abstraktion i sig.

När jag tar mina nattbilder försöker jag som regel att vara ärlig mot min egen upplevelse inför motivet, vilket oftast skiljer en del från hur kameran registrerar bilden. Om jag istället skulle välja att låta kameran ”bestämma” hur den slutgiltiga bilden skall se ut så kommer detta alltid att innebära någon form av ”uträknat” genomsnitt där tekniker på något sätt bestämt hur en bild skall se ut för att bli acceptabel ur något rent teknisk perspektiv. Som jag ser det ger jag då bort en stor del av mitt eget uttryck och min egen känsla inför motivet och som sagt, kameran registrerar inte heller som våra ögon gör, speciellt inte i lite knepigare ljussituationer.

Då kommer jag till själva kärnpunkten: För mig är det en del av att presentera en bild att jag så nära som jag kan återge den känsla jag hade inför motivet när jag fotograferade det. Alltså vill jag ha bilden som jag upplevde den när jag tog den. Jag är ingen fena på bildbehandling men lär mig det jag behöver kunna för att mina bilder skall bli som jag vill ha dem.

Att det sedan alltid kommer att finnas andra som skulle valt att både ta och presentera bilden annorlunda är egentligen det som gör mig till mig och dem till dem. Därför kan jag tycka att sådant som ”bildkritik” ofta blir ganska meningslöst då det som regel handlar om att någon vill applicera sin personliga, eller gängse vedertagna, bildsyn på någon annans bild.