OmTag. jag tar en del bilder på dagarna också.

För det mesta blir det nattbilder i bloggen även om jag plåtar på dagarna också förstås. För mig blir dagplåtandet ofta ganska mediokra bilder som jag mest visar på Facebook och har som en sorts dagboksbilder.

Idag tog vi, min hud och jag, en promenad runt Marievik så det blev några bilder. Inte något att köra vågen för, men lite kul att leka med det skarpa ljuset och kontrasterna.

Jag valde en infraröd film i DxO Filmpack 7 för att få ännu hårdare kontraster och mörkare himmel, ramen lägger jag till i Silver Efex, då jag tycker att ramarna är bättre där. Jag har jobbat lite med de lokala justeringsverktygen i Lightroom annars är inte så mycket fixat med bilderna.

OmTag. Nattpromenad runt Årstaviken i Stockholm.

Vi tog en riktig nattrunda runt Årstaviken Tobbe (min hund) och jag. Vi startade vid 2:30 och var hemma vid 4:30, en runda på ca 8 km. Jag gillar tystnaden på nätterna och det var länge sedan jag gjorde denna så sent på natten. Vad jag kommer ihåg var det med min förra hund, Sally, för 12-13 år sedan. Ibland behöver jag lufta ur skallen när det blir för mycket krig och elände som stressar.

Det var årets sista supermåne i natt, så det var ett ordentligt månsken vilket syns i bilderna.

Dagens kameror ger möjligheter att plåta på nätterna som inte fanns med den analoga tekniken, både bildstabilisering och egenskaperna på höga iso har verkligen tagit det hela till nya nivåer.

Jag gick ju runt i många år med analog kamera och svartvit film, funkade hjälpligt i staden då det fanns många lampor som lös upp, då brukade jag ofta hamna på 1/30 sek och f/1,4-f/2,0, bara att hålla andan och hoppas. Så fort man kom utanför tätbebyggelsen blev det i stort sett omöjligt om det inte var snö som ljusare upp lite om man inte skulle köra med stativ.

För mig är det enbart fördelar med det digitala om jag inte plåtar större format, men det är en helt annan typ av fotografering som har sin egen tjusning.

OmTag. Ett möte i natten.

När vi är ute och promenerar sent på nätterna min hund och jag händer det att vi råkar ut för trevliga möten. I går natt träffade vi räven i Tantolunden. Det är en ungräv som vi träffat några gånger tidigare, den känner oss lite vid det här laget. Rävar är nyfikna och sociala djur så den brukar följa oss en stund när vi ses på nätterna, givetvis på behörigt avstånd. Den stannar och lägger huvudet på sned och tittar på mig när jag pratar med den. Jag har alltid tyckt om rävar, liksom de flesta djur.

Nåväl, när vi hade sällskapat med räven en stund gick vi vidare över Årstabron runt Marievik och över Liljeholmsbron hem. Den övre bilden är tagen på vår väg över Årstabron och den nedre på Liljeholmsbron.

OmTag. Förhållningssätt till mitt eget och andras fotograferande.

När man gillar att promenera och att fotografera och bor i en stad så blir det kanske en del sådant som man brukar kalla gatufoto. Egentligen är jag inte så förtjust i olika kategoriseringar då de alltid skapar en massa ganska onödiga gränsdragningsproblem.

För mig handlar det mer om att jag dokumenterar det liv jag lever i den miljö jag lever. Då jag ofta är mer intresserad av stämningar i miljöer än av att fotografera människor är mina bilder ofta ganska folktomma. Men givetvis kommer det med människor också ibland och ofta har de olika roller i bilden.

Bilden på Gert, en riktig profil, som jag tog i hans butik Svenska Kort på Hornsgatan är mer av ett porträtt som visar honom i sitt esse omgiven av alla prylarna i sin butik.  

Bilden av grabben i gångtunneln vid Gullmarsplan är för mig mer en miljöbild där grabben hjälper till att lyfta fram en stämning. Han fungerar mer som statist där miljön har huvudrollen.

När det gäller sådant som till exempel gatufoto så kan jag tycka att det ibland snävas till för mycket där man tycker att just den egna formen är den som är riktig till skillnad från de som tar annorlunda bilder. Nu måste man givetvis ha olika gränsdragningar när man delar in bilder i genrer, speciellt på en sida som fotosidan då de olika grupperna för olika intressen skulle bli helt ohanterliga annars.

Men de ”gatufotografer” jag själv gillar mest kallade inte sig själva för gatufotografer. De var fotografer som helt enkelt dokumenterade livet och miljöerna de själva var en del av.

Jag kan tycka att mycket av dagens gatufotografi är väldigt anonym trots att bilderna kan vara tagna på armlängds avstånd. Bilderna berätta ofta inget för mig. Jag kan också tycka att en del fotografer, oavsett genre, tar sig själva och just deras sätt att fotografera på lite för stort allvar.

På en plats som fotosidan där spännvidden är enorm både när det gäller vad vi gillar att fotografera och vilken erfarenhet vi har är ödmjukhet en viktig egenskap. Jag har samma åsikt som Per-Erik skrev i en kommentar till en tidigare blogg att om jag gillar någons bild eller bilder kan jag skriva detta och även försöka utveckla vad just jag tycker om med bilden/bilderna. Bilder som jag inte gillar eller lämnar mig oberörd struntar jag helt enkelt i att kommentera. Det finns ingen anledning att gå in och ”sänka” någon bara för att just jag inte gillar personens bilder.

Då fotografi är så subjektivt så anser jag mig inte ha rätten att vara smakdomare åt sådant som jag kanske inte själv förstår mig på.

OmTag. En av stadens finaste skulpturer.

I mitt tycke en av  stadens finaste skulpturer är placerad vid Malmskillnadsgatan 25. Skulpturen heter Non Serviam som är latin och betyder ”Jag tjänar inte”. Skulpturen är gjord av Ernst Nordin och föreställer en flicka som sitter och läser en dikt av Gunnar Ekelöf:

”Jag är en främling i detta land
men detta land är ingen främling i mig!
Jag är inte hemma i detta land
men detta land beter sig som hemma i mig!”

Bilden tog jag 6/12-2011 under en promenad på staden med min dåvarande hund Sally och kameran var en Sony NEX-5N.