OmTag. Träsnidare Urban Gunnarsson på Drottninggatan 77.

Alla år jag gått på stan så har jag stannat till vid Drottninggatan 77 för att titta på den fina träfigurerna som snidades av konstnären Urban Gunnarsson. Bilden tog jag 5/2-2012 när han satt där som alltid och snidade sina gubbar och gummor.

2021 lade han ner verksamheten i lokalerna, han var då 72 år och tyckte att det räckte. Träsniderierna hade då pågått i samma lokal sedan 1947 då hans far startade, själv hade han varit verksam sedan 60-talet.

Jag tycker att det blir färre och färre av dessa genuina verksamheter och butiker i innerstaden. Nu är det ofta trendiga butiker som dyker upp ett par år för att sedan försvinna om inte lokalerna tas över av mäklare eller stora kedjor med kapital i ryggen.

Nu tillhörde inte Urban Gunnarsson de som blev tvungna att flytta beroende på höjda hyror vad jag förstår, annars är det en vanlig anledning till att att många lite udda verksamheter måste flytta. En tråkig utveckling då det gör stadsmiljön fattigare.

OmTag. Hur vi tolkar det vi ser?

Hur vi tolkar bilder eller till och med situationer handlar till stor del om vilken sinnesstämning vi själva är i och vilken bakgrundsinformation vi har. När jag närmade mig mannen i rullstolen och tog bilden såg jag en övergiven person som satt där för sig själv i sin rullstol och inte riktigt verkade veta vad han skulle ta sig till. Tankarna gick mot ett hårt och kallt samhälle där vi är dåliga på att ta hand om varandra och hur utsatt en funktionshindrad person kan vara i detta samhälle. Nu tycker jag så i alla fall i och för sig, men när jag passerade såg jag att han i själva verket bara satt och höll på med sin smartphone. 

Det är lätt att vi tolkar bilder fel om vi inte har bakgrund och kontext, tar man bilden själv så brukar man ju upptäcka sin feltolkning som här. Men om man bara ser någon anans bild ofta presenterad i en kontext som gör att vi reagerar måste man ställa sig frågan vem som är avsändare till budskapet och om det finns någon agenda bakom som vi inte känner till. Tänker på detta när man hänger ut bilder på personer i sociala medier och beskyller dem för saker och hur dessa inlägg sedan delas okritiskt av människor utan någon som helst faktakoll. Vem som helst kan bli uthängd för vad som helst, och om du fått en stämpel på dig kan den vara nästan omöjlig att tvätta bort oavsett om den är totalt lögnaktig och skapats av någon som av något skäl vill jävlas. Så för egen del så är jag försiktig med att dela beskyllningar som snurrar runt på nätet om jag inte själv vet att de stämmer och jag delar aldrig om de riktar sig mot privatpersoner.

OmTag. Olika syften med bilder och bloggande.

Funderar lite över varför vi fotograferar och vad vi vill med våra bilder? Jag tror att vi ofta kan ha en lite smal syn på detta med fotografi när vi tittar på andras blogginlägg och bilder på ett ställe som fotosidan.

För egen del tar jag en mängd väldigt olika bilder som fyller helt olika syften för mig. Till exempel dokumenterar jag mina hundpromenader och tar en massa bilder vars syfte är att dokumentera rätt och slätt. Jag visar bilder från min närmiljö helt enkelt och brukar publicera dessa tillsammans med en karta över promenaden på Facebook.

Många tycker att det är kul att ”följa med” på mina promenader och se hur det ser ut i Stockholm med omgivningar. Det finns också några som tycker att det är kul att känna igen sig och kanske lite återuppleva egna promenader från förr, de kanske inte orkar själva längre eller så har de kanske bott här tidigare men flyttat. Det är också ett sätt att dokumentera förändringar i staden vilket alltid har ett värde i efterhand som man kanske inte tänker på när man tar bilden.

Ibland tar jag också bilder för att försöka förmedla en känsloläge och en stämning, mina nattbilder tillhör ofta den kategorin. Och sedan händer det att jag helt enkelt ser saker som jag av någon anledning vill göra bild av, kanske lite mer ”konstnärligt” fotograferande om man så vill.

För att komma till saken tror jag att att det är bra att ha i bakhuvudet att skälen och syftena för en fotografs bilder och bloggande kan variera ganska kraftigt. Det blir lätt fel om jag bedömer någons bild och/eller blogg efter någon sorts ”konstnärlig” måttstock när syftet kanske är att helt enkelt dokumentera något som sågs vid en promenad, resa eller liknande.

Vi bloggar också väldigt olika, några visar mest upp sina bilder och någon annan gillar att skriva och berätta ytterligare någon vill fördjupa någon fråga osv. ofta befinner jag mig själv mellan dessa olika ingångar i mina bloggar. Bilderna är från dagens långpromenad.

OmTag. Att vara nattmänniska och vikten av att tänka färdigt.

Jag har alltid varit en nattmänniska, något jag fått efter min mor. Jag har fortfarande minnen från hur vi satt vid köksbordet i huset i Vallentuna när jag var liten och mamma läste Robinson Crusoe för mig och hur pappa kom upp för att gå på toaletten och sa åt oss att lägga oss.

Förr räknades det som lite asocialt att vara nattuggla och fortfarande är det mesta ordnat för dem som går upp senast kl 7 på morgnarna. Man märker det tydligt där jag bor och grannar håller på och renoverar hela tiden. Borrandet brukar starta ungefär då jag skall försöka sova. Undrar hur grannarna skulle reagera om jag började spela så där lagom högt på någon av mina elbasar kl 23 för att fortsätta till klockan 8 på morgonen.

Men det är som det är och något man fått lära sig att leva med. På senare tid har forskningen kommit fram till att alla människor inte är genetiskt anpassade för att sova på nätterna och vara vakna på dagarna. Det är alltså inte ett fritt val för en del av oss. Jag vände dygnet varje helg även när jag jobbade och var tvungen att gå upp tidigt. Det var ett elände då det tog ett par dagar att komma in i rytmen och jag sov heller aldrig riktigt bra när jag gick och la mig som ”vanligt folk”.

En myt som lever kvar hos en del är att folk som är uppe på nätterna är lata dagdrivare ungefär och så är det inte. Min kreativitet startar sällan före kl 22 som exempel, på dagarna har jag svårt att finna inspiration för att pyssla med kreativa saker. Mina nattbilder får därmed sin naturliga förklaring.

Men bortsett från detta så gillar jag att vara ute och promenera i nattens tystnad, det ger mig tillfälle att rensa skallen och tänka färdigt mina tankar. Något jag kan rekommendera alla i dagens värld där vi formligen dränks av nya intryck och kanske inte ger oss tillräckligt med tid för att bearbeta dem.

Ta en långpromenad och låt telefonen stanna hemma, våra hjärnor är inte konstruerade för att kontinuerligt fyllas på. Reflektion och eftertänksamhet kräver ett avbrott av inflöde oavsett om detta inflöde handlar om att konstant vara tillgänglig och effektiv eller att hela tiden kolla om det händer något på sociala medier.

Bilden tog jag i natt på Långholmen, jag brukar inte ägna mig åt ”skakbilder”, denna blev till av en tillfällighet och jag tycker att den förmedlar en stämning från nattens tystnad.

OmTag. farhågor med AI.

AI är ett hett ämne och det med rätta. En del tror inte att AI kommer kunna skapa bilder med den känsla osv. som en riktig fotograf kan. Jag håller inte med om den åsikten, det mesta vi gör som fotografer baserar sig på tidigare erfarenheter och sådant vi sett. Även sådant som vi normalt anser typiskt mänskliga som känslor, intuition m.m. är i mycket högre grad än vad vi tror grundade i erfarenheter.

Med tanke på den extremt höga ”inlärningshastigheten” och helt andra möjlighet att analysera material som är oändligt mycket större än vad vi som individer skulle klara av under vår livstid så tror jag att det ganska snart kommer att vara omöjligt att avgöra om fotografi eller musik för den delen är skapad av en person eller via AI.

Tekniken är idag i stort sett i spädbarnsåldern men utvecklingen från spädbarn går oerhört fort och accelererar.

Jag brukar jämföra med exemplet från schack där man också länge var övertygad om att en dator aldrig skulle kunna slå en mänsklig stormästare just för att den saknade det man trodde var unika mänskliga egenskaper, alltså förmågan att tänka och att vara kreativ. Deep Blue, en IBM dator slog världsmästaren Kasparov första gången den 10 februari 1996.

Men det som förvånade var när den återigen slog Kasparov i en match om 6 partier 1997 där Deep Blue överraskade med ett avgörande drag i den första matchen. De som skapat datorn och programmerat den kunde inte förklara draget då det tycktes som att datorn klurat ut det själv och de fick det inte att gå ihop med de algoritmer som datorn programmerats med. Man blev tvungen att förklara det som en bugg i systemet. Detta var alltså långt innan AI.

Inom musiken är det redan så att det knappast går att skilja på om ett stycke är skapat och framfört genom AI eller om det är skapat och framfört av människor. Jag vet att det finns dem som motsäger detta men det beror förmodligen på att de själva inte lyssnat och jämfört utan att de fortfarande har en övertro på ”det unikt mänskliga”. Nu kan man ju tycka att det inte spelar någon roll och att vi kommer att få massa ny musik nästan gratis osv.

Men problemet ligger på ett helt annat plan anser jag. Om vi hamnar i ett läge där ingen längre kan försörja sig på det vi kallar kreativa konstnärliga verksamheter i kombination med självlärande AI system  som pumpar ut mer och mer av ”samma” eftersom det är detta som efterfrågas är jag oroad över mänsklighetens accelererande fördumning.

Redan idag har vi stora demokratiproblem med att så många inte vill ta till sig eller söka fakta utan istället väljer att söka bekräftelse på sina egna fördomar. Nätet och den ständiga uppkopplingen har gjort att det är lätt att välja sina egna sanningar. När man dessutom förvandlar fakta till åsikter som inte är mer värda än vilken åsikt som helst har vi redan nu ett problem: ”Jag är övertygad om att jorden är platt och din åsikt att den inte är det är inte mer värd än min” liksom.

Men det som verkligen oroar är när AI blir mer ”intelligent” än oss människor, kommer vi att kunna kontrollera sådana system eller kommer de att kontrollera oss? Och nej, det är inga foliehattar som varnar för utvecklingen utan de mest insatta på området och några av världens skarpaste hjärnor.

Bilden är garanterat helt utan inblandning från AI och togs tidigt i morse här vid Hornstull i Stockholm.