OmTag. Att hänga på sig kameran.

Något som är viktigt, tror jag, är att ha ett flöde i sitt fotograferande. Alltså detta att fotografera om inte varje dag så åtminstone så ofta som möjligt. Jag brukar säga att jag aldrig går ut för att fotografera men alltid fotograferar.

Att hänga kameran runt halsen när jag går ut har blivit lika naturligt som att sätta på sig skorna. Tidigare gick jag mer och tittade efter bilder, nu är det ett normalt sätt att vara och inget jag tänker på.

Träna sitt seende gör man främst utan kameran framför ögonen. Men för att det skall bli det normala att ”se i bilder” krävs att man fotograferar en hel del och att man tittar på mycket bilder så att man får in det i ryggmärgen. Lite som med musik, om du skall vara fri i ditt spelande så krävs att du lägger så mycket tid på både musik och färdigheter på ditt instrument så att du inte behöver tänka utan bara kan bli ett med musiken.

Fördelen med fotograferandet är att det förhållandevis kräver väldigt lite teknisk färdighet, det handlar om att trycka på en knapp i stort sett. Sedan finns de som utvecklar en fantastisk teknisk skicklighet i till exempel mörkrummet, men det är en annan sak.

Men oavsett fotografi, litteratur eller musik så handlar det om att ”ha något att säga och kunna få det sagt”. Ibland tycker jag att för lite fokus läggs på detta och alldeles för mycket på vilka prylar man använder eller detta att man ”överintellektualisera” fotograferandet. Som Bergengren uttryckte det: ”En bild säger mer än tusen ord, men med tusen ord kan du få vilken bild som helst att säga vad som helst.”

Bilderna: Tre väldigt olika bilder tagna de senaste kvällarna/nätterna.

OmTag. Att dela gatorna med tidningsbuden.

Jag knallar runt och tar mina bilder, sista svängen med hunden för dagen sker som regel samtidigt som tidningsbuden är ute och levererar morgontidningarna i de sovandes brevlådor.

När man som mig lever ensam med sin hund och har ett ganska sparsamt socialt liv hinner man med att tänka en hel del. Detta är på gott och ont. Det goda är att man som regel hinner tänka färdigt sina tankar, det onda är att man kan må dåligt av allt tänkande när det sker så mycket elände som det gör i världen nu och man inte har något annat som pockar på uppmärksamhet.

Man får försöka koppla bort verkligheten med lite musik och fotografi en stund då och då. Nu går Miles Davis Kind of Blue i bakgrunden och hunden ligger och sover på golvet.

Jag plåta ju som alla vet mycket på nätterna och på ganska olika sätt. Ibland med stativ och långa tider och numera oftast handhållet på höga iso och stora bländaröppningar. Det är två ganska olika sätt att fotografera på.

Oavsett hur så börjar det som regel med att jag ser något som på något sätt samspelar med min sinnesstämning eller väcker känslor hos mig. Jag har svårt att ta bilder där jag ”tänker” i förväg, bilderna måste komma till mig för att bli bra.

Givetvis har jag tagit en del bilder där jag på förhand planerat, men för mig blir det sällan bra, ofta blir bilderna sökta, stela och utan känsla.

Fotografer som betyder något för mig laddar alltid sina bilder med sin personlighet och sina känslor inför motivet. Därför har jag också svårt att uppskatta många namnkunniga fotografer som andra gillar där jag tycker att deras fotograferande känns som det är skapat med passare och linjal. Mer ingenjörskonst på något sätt.

OmTag. Videotips: W. Eugene Smith.

Bild: W. Eugene Smith 

En av historiens absolut bästa dokumentärfotografer.

OmTag. Gunnar Smoliansky "En bild i taget".

”En bild i taget” hette en utställning av Gunnar Smoliansky 2008. Jag har ungefär samma förhållningssätt till fotograferandet som GS hade. Inga jämförelser för övrigt, Smoliansky var en av våra finaste fotografer.

Men liksom honom går jag runt och tar mina bilder på sådant som dyker upp och som jag tycker kan bli en bild. Jag sorterar inte in mig i något fack, utan som sagt fotograferar jag allt spännande jag ser, oftast när jag är ute och promenerar med hunden.

En annan sak har vi gemensamt och det är att vi bägge ser fotograferandet som en ensam verksamhet. Jag kan inte fotografera tillsammans med andra i bemärkelsen att gå ut med en eller flera vänner för att just fotografera. Om jag träffar någon kompis på promenaden kan jag efteråt se ganska exakt var jag träffade personen, det är efter det som bilderna upphör från promenaden.

GS var lite känsligare än mig i vissa lägen vet jag, han tyckte att det kunde vara lite jobbigt att stå och mickla med kameran och vinklarna för att kanske fota någon slängd skitig tidning på gatan när människor passerade och undrade vad han höll på med.

Jag hade förmånen att träffa GS några gånger och hann med att snacka med honom en del, en fantastiskt fin fotograf som jag tycker ni skall kolla upp om ni inte reda gjort det. Under tiden fortsätter jag med att, enligt Gunnars Smolianskys recept, ta ”En bild i taget”.

OmTag. Trädstammar med frost.

Det blir inga högtravande skriverier i det här inlägget. Skönt tycker ni kanske 😁. Såg några trädstammar med lite frost på när jag var ute med Tobbe (hunden) nyss.

Lite senare gjorde Tobbe en hjälteinsats: En katt hade tagit en and, jag såg det inte i mörkret men Tobbe såg och sprang fram till katten så den släppte anden som flög iväg till sina kompisar. Små händelser i vardagen.