OmTag. Ett par bilder.

En del bilder bygger mest på olika toner i färg eller svartvitt. Jag fastnar ofta för motiv som i sig själva kanske inte är så märkvärdiga men där till exempel gråskalorna i sig gör bilden intressant för mig.

Sedan finns alla dessa motiv där man kan se saker om man är generös med fantasin. Bilden på stenen är en sådan. Jag har gått förbi den oändligt antal gånger och tycker alltid att stenen, på natten, påminner om ett ledset ansikte. Jag har flera bilder av stenen men ingen tidigare som jag är riktigt nöjd med. Den här gången tyckte jag att de tillfälliga skyltarna gjorde motivet intressantare.

Att fotografera handlar till stor del om att se sig omkring, ordentligt och vara öppen för det vi ser och som jag ser det: att undvika tänkande till förmån för kännande så långt som möjligt.

Detta gäller för all fotografi för mig, det är ganska ofta jag upplever ”genomtänkta” bilder som stela och ointressanta. Det finns flera väldigt upplyfta fotografer som i sin perfektion och linjepusslande är totalt ointressanta för mig, vi tycker olika helt enkelt. Men det är därför jag personligen är lite motvalls när det gäller sådant som att sätta regler och mäta bilder med passare och linjal.

Det finns ett ytterst fåtal fotografer i historien som lyckats kombinera ”det geometriskt perfekta” med det spontana, Cartier-Bresson är en av mycket få. Men han var ett unikum som hade ett sjätte sinne för geometri som gjorde att han fångade sina bilder helt spontant. Om jag själv försöker mig på en liknande komposition där allt stämmer geometriskt så förloras spontaniteten och bilden blir sökt. Så jag tror att det kokar ned till att ta bilder som känns rätt även om vi inte vet varför, alltså att fotografera på känsla och inte på tänkande.

OmTag. Nattpromenader som terapi.

Det blev en riktigt sen promenad igår natt. Vi gav oss iväg vid halv två och var hemma ett par timmar senare. Jag är ju en väldigt utpräglad nattmänniska, men det hjälper mig också att komma till ro inombords.

Jag är en person som levt med oro och ångest en stor del av mitt liv och när det är så mycket som det varit länge nu med först pandemi, sedan krig och elände går jag väldigt lätt upp i stress. Så dessa promenader är delvis en form av terapi skulle jag kunna säga.

I natt knallade vi runt Årstaviken hunden och jag. En enda annan person mötte vi på vår promenad, kanske en annan orolig själ? Inga djur såg vi till heller i natt, jag brukar spana efter räven som brukar dyka upp ibland men i natt höll den sig undan. Bilder blev det i alla fall som alltid, fantastiskt att man kan plåta på frihand i detta nattmörker!

OmTag. Vad är en bra bild?

Vi är olika bra på att se olika saker, att hitta mönster i saker och ting. Vi ser också ganska olika tror jag. Jag har en vän som är fenomenal på att hitta figurer i olika strukturer som träd, stenar eller som här häxan på en sliten putsfasad till exempel.

Häxan på sin kvast pekade hon ut för mig och efter att hon gjort det så såg jag den givetvis varje gång jag passerade. Det är ganska ofta då den sitter på en vägg som jag passerar med hunden i stort sett dagligen. Det lustiga är att jag passerat den hundratals gånger utan att lägga märke till den innan hon pekade ut den. Detta är bara ett exempel.

Men jag tror att vi ser på lite olika sätt vilket kanske också bidrar till att vi gillar olika saker när det gäller sådant som fotografi och därmed också tar ganska olika bilder. Det som för någon är en perfekt balanserad och harmonisk bild och som denne uppskattar kan för någon annan vara helt intetsägande.

Vi kan också uppskatta olika saker i ett fotografi. En del kanske tycker att en bild är bra för att själva innehållet som avbildas är berörande eller känns angeläget på ett eller annat sätt, eller att det avbildade är extremt.

Jag brukar ställa mig själv frågan när jag ser någon bild som till exempel föreställer en person med ett udda utseende: Om den udda personen byttes ut mot en helt ordinär person, skulle bilden då fortfarande hålla som bild? Inte helt sällan blir svaret, för min del, nej på den frågan.

Vart vill jag komma med detta då? Jag vet inte riktigt, men kanske att vi ser olika och tycker olika helt enkelt. Det som är bra för mig behöver inte var det för dig och tvärt om. Jag tycker att detta kan vara bra att ha i bakhuvudet när vi tittar på och bedömer andras bilder. 

OmTag. Storformat.

Efter att plåtat några år med Hasselbladaren på natten tänkte jag att jag skulle komplettera med storformat. Jag har alltid varit intresserad av storformat då det ger en oslagbar kvalitet i kombination med att man kan justera skärpeplanet på en massa olika sätt.

Jag fastnade för en Wista 4 * 5 tums kamera, en 8 * 10 tum gick bort då den dels blir väldigt otymplig och dessutom skulle kräva extremt långa exponeringstider på natten beroende på att jag skulle vara tvungen att blända ned så mycket.

Redan med 4 * 5 tum så blir exponeringstiderna väldigt långa, ofta hamnar jag mellan 15 min och upp till halvtimman eller mer. Detta beror på två saker, dels måste man blända ned ganska ordentligt jämfört med mellanformat för att få skärpedjup och dels minskar filmens känslighet exponentiellt vid långa tider vilket alltså ger väldigt långa exponeringstider.

Det som i själva verket händer är att kontrasten i negativet skenar då man måste exponera för att få teckning i lågdagrarna samtidigt som mellantoner och högdagrar inte alls skulle kräva så långa tider för att ”bli rätt” exponerade. Man får då kompensera för detta genom att underfraomkalla filmen för att få ned kontrasten, framkallningen påverkar inte lågdagrarna speciellt mycket utan mer mellantoner och framför allt högdagrar.

Hur som helst, att plåta med storformat på natten tar lång tid och det är också knepigt att se den uppochnedvända bilden på mattskivan så att man kan komponera och ställa skärpan. Men det är kul! Och som sagt det ger en fantastisk kvalitet då negativet är 15 ggr större än ett småbildsnegativ, eller FF som det kallas i dagens digitala språkbruk. Här är några bilder tagna med den stora kameran.

Liljeholmsbron från Hornstulls Strand.

Liljeholmsbron från Tantolunden.

Vid Marievik.

På Reimersholme.

Från Reimersholme.

OmTag. Många nätter med Hasselbladaren har det blivit.

Vid mitt ”riktiga” nattfotograferande har det för det mesta varit Hasselbladaren som fått hänga med. Ibland även storformatskamera, men det är väldigt tidsödande att plåta med en sådan på nätterna.

Jag vet inte hur många nätter jag trampat runt på stadens gator med stativet över axeln och Hasselbladaren i sin rem runt halsen, men många är det. Mina hundar har tålmodigt stått och väntat när husse fotograferat. Ofta har vi gett oss iväg hemifrån efter kl ett på natten, jag vill att det skall vara natt och inte bara mörkt. Helst skall det bara lysa i något fönster, någon enstaka nattmänniska som är vaken förutom fotografen med sin hund.

Nu med digitalkameran är det mycket enklare att fotografera på nätterna i staden då jag kan plåta på fri hand ungefär som på dagen. Men det långsamma fotograferandet i större format ger en annan meditativ känsla tycker jag.

När vi kom hem kanske vid halv fem på morgonen hade jag som regel inte hunnit med mer än en rulle 12 bilder. Men en kopp varm choklad och några ostmackor satt alltid fint innan jag gick och lade mig.

Dagen efter blev det framkallning och skanning av negativen. Ofta lade jag ut bilder på fotosidan, då som nu, så de flesta av dessa bilder har jag säkert visat tidigare, en del säkert flera gånger.

Att tänka på vid analog nattfotografering: En ljusmätare som fungerar att mäta lågdagrar med även vid nattljus. Det finns ganska få och jag tror inte att det finns någon nytillverkad tyvärr. Själv har jag en Quantum Calcu-Light XP som mäter ned till -7 EV.

Jag kör alltid med Tkornsfilm på natten då den har betydligt mindre reciprocitetsavvikelse (filmens känslighet avtar med långa exponeringstider) än filmer med traditionellt korn. Min favorit är Ilford Delta 100 som jag tycker har en mer traditionell gråskala än till exempel Kodak TMAX 100. Ett bra och lättjobbat stativ och stativhuvud är också bra att ha.

Men framför allt varma kläder är direkt nödvändigt då det blir mycket stillastående. Här Kommer ett gäng bilder som är plåtade med Hasselbladaren genom åren.

Stortorget Gamla Stan.

Gamla Stan.

Från Årstabron mot väst.

Västerbron.

Under Västerbron.

Trappan upp på Liljeholmsbron.

Under Årstabron.

Från Hornstulls Strand mot Liljeholmsbron.

Vid Mosebacke.

På Reimersholme.

Mäster Mikaels gata.

Trappan mellan Högbergsgatan och Kvarngatan.

Skeppsholmen.

I Tanto vid Hornstull.

Den numera nedbrunna kolsyrefabriken på Lövholmen från Reimersholme.

Årstabroarna med Hammarby skidanläggning i bakgrunden från Sjövikskajen.

Gröna Lund från Kastellholmen.

Från Hornstulls Strand mot Liljeholmsbron.

af Chapman på Skeppsholmen.